Artrosbehandlingar framstår i forskningsstudier ofta som effektivare än de i verkligheten är. Det menar forskare vid Skånes universitetssjukhus i Lund. I en studie i The Lancet rheumatology belyser de hur en välkänd statistisk fallgrop kan påverka studieresultaten.
– Det finns ett stort behov av mer effektiva behandlingar vid artros, vilket gör att marknaden öppnar upp för flera behandlingsformer som felaktigt hävdar effekt eller överdriver dess storlek, säger Martin Englund, professor i ortopedi vid Lunds universitet samt läkare vid ortopediska kliniken, Skånes universitetssjukhus, i ett pressmeddelande.
Statistiskt fenomen påverkar
Martin Englund har tillsammans med forskarkollegan Aleksandra Turkiewicz analyserat resultaten av en stor befolkningsstudie i USA av personer med knäartros.
Deras slutsats är att en betydande del av de positiva behandlingseffekter som befolkningsstudien visade berodde på ett statistiskt fenomen. Fenomenet heter”regression mot medelvärdet” och kan leda till felvisande resultat.
Termen beskriver vad som kan hända när man gör upprepade försök på något som påverkas av svårkontrollerade variabler. Resultat som avviker mycket från medelvärdet första gången, närmar sig medelvärdet när man upprepar försöket.
Artrosbehandlingar svåra att studera
När det gäller studier av artrosbehandlingar är det smärtans naturliga variation som kan skapa regression mot medelvärdet. Forskare väljer ofta deltagare med artrossmärta över en viss nivå. Men som alla med artros har de ibland mer ont och ibland mindre.
– Personer som befinner sig i extremvärden med mycket smärta kommer sannolikt att ha mindre smärta vid en senare mätning, förklarar Martin Englund.
– Mätningar under uppföljningen kommer på grund av detta ofta att visa positiva effekter vare sig behandlingen är effektiv eller inte.
Beror förbättringen på behandlingen?
Det som i en studie kan verka som en förbättring tack vare behandlingen skulle alltså kanske ha skett ändå.
I sin analys av den amerikanska befolkningsstudien fann Lundaforskarna att sådan naturlig variation förklarade ungefär 1 poängs förbättring på en smärtskala från 0 till 10.
– Det är förhållandevis mycket då man i artrossammanhang totalt sett ofta rapporterar 1 till 2,5 poängs förbättring i smärta i genomsnitt, i olika studier, säger Martin Englund.
Bättre artosbehandlingar behövs
Han anser att det är angeläget att lyfta fram det här forskningsproblemet. Inte minst eftersom det finns ett så stort behov av bättre behandlingar mot folksjukdomen artros.
För att man verkligen ska kunna avgöra om en behandling är effektiv eller inte krävs det blindade studier med en relevant kontrollgrupp som får placebo och där man räknar bort regression mot medelvärdet, påpekar han.
I dagsläget gör bristfälliga forskningsmetoder att behandlingar kan få stor spridning trots att deras effekt har överdrivits eller inte bevisats ordentligt. Martin Englund anser att injektioner med plasma rik på blodplättar, så kallad PRP-behandling, är ett sådant exempel.
– Men även träning vid artros är ett annat exempel där studierna ofta saknar en relevant kontrollgrupp och därmed blir slutsatserna om positiva effekter på smärta i regel överdrivna.
