Litium bäst vid bipolär sjukdom

Patienter med bipolär sjukdom hade lägre risk för återinläggning på sjukhus om de behandlades med litium jämfört med andra stämningsstabiliserande läkemedel.

28 Feb 2018, kl 18:33
0

Jari Tiihonen. Foto: Stefan Zimmerman.

I en registerstudie publicerad i JAMA har forskare från Karolinska institutet studerat behandling och sjukhusinläggningar för drygt 18 000 finländska patienter med bipolär sjukdom.

Resultaten visar att humörstabiliserande behandling med litium var mest effektiv vad gällde att förhindra återinläggning på sjukhus, såväl av psykiatriska orsaker som av kroppsliga.

Med litiumbehandling minskades återinläggningsrisken med 29 procent, medan riskminskningen med substansen quetiapin (Seroquel) endast var sju procent. Behandling med bensodiazepiner ökade däremot risken för återinläggning med 15 procent.

– Förskrivningen av litium har minskat stadigt under senare år, men våra resultat visar att litiumbehandling fortsättningsvis bör vara förstahandsval vid bipolär sjukdom, säger Jari Tiihonen, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet och en av författarna till studien, i ett pressmeddelande.

Studieresultaten visar också att behandling med injektioner med långtidsverkande antipsykotiska läkemedel innebar 30 procent lägre risk för återinläggning jämfört med behandling med motsvarande läkemedel i oral form. Detta beskrivs i artikeln som studiens viktigaste fynd eftersom ingen sådan jämförelse gjorts tidigare.

– För de patienter där litium inte bedöms vara en lämplig behandling kan långtidsverkande injektioner av antipsykotiska läkemedel vara ett säkert och effektivt alternativ, säger Jari Tiihonen.

Resultaten i studien baseras på information från finländska databaser med uppgifter om patienter med bioplär sjukdom som vårdats på sjukhus mellan januari 1987 och december 2012. Bland annat tittade forskarna på antal återinläggningar och skäl för dessa samt patienternas läkemedelsbehandlingar. Den genomsnittliga uppföljningstiden var 7,2 år och varje patient jämfördes med sig själv och var på det viset sin egen kontroll.

Forskarna skriver att en svaghet med studien är att studiepopulationen enbart utgjordes av finländska patienter diagnosticerade utifrån finländska kriterier och att studieresultaten därför bör tolkas med viss försiktighet.

En styrka är dock att patienterna utgjorde sina egna kontroller, vilket eliminerar felkällor kopplade till personliga karaktäristika, skriver forskarna.