En stor del av de mer än 1 000 ton aktiv läkemedelssubstans som konsumeras i Sverige varje år når avloppsnätet och reningsverken och har då fortfarande kvar sin effekt på levande organismer. Reningsverken har inga specifika processer för att avlägsna läkemedel och studier från USA och Europa har visat att det förekommer antibiotika, betablockerare, blodfettsänkare, smärtläkemedel och medel mot epilepsi i både ytvatten, grundvatten och dricksvatten.
Problemet har nu uppmärksammats på myndighetsnivå, dels genom att EU lagt förslag till nytt läkemedelsdirektiv, dels genom att Läkemedelsverket fått i uppdrag att komma med förslag till åtgärder som ska redovisas senast den första juli 2004. För första gången tog Riksstämman upp sambandet mellan läkemedel och miljö. Att införa miljödokumentation av läkemedel i Fass var ett av förslagen vid symposiet. Då kan läkarna välja läkemedel baserat på läkemedlens miljöpåverkan.
Miljöklassning
? Vi måste få ett regelverk för läkemedel som förhindrar framtida katastrofer, sade professor Åke Wennmalm, miljöchef vid Stockholms läns landsting. SLL är först i landet med att införa klassificering av läkemedel. I landstingets upphandling för 2003 av antibiotika och virushämmare ombads företagen att redovisa miljöinformation om sina produkter. Det gällde bland annat läkemedlens ekotoxicitet, nedbrytningsförmåga och bioackumulation (hur mycket rester som stannar kvar i ekosystemen).
Nio av tjugosex företag lämnade miljöinformation. Landstinget miljöklassade sedan läkemedlen enligt ett system som liknar det som används för att bedöma miljöfarlighet hos kemiska produkter i allmänhet. Av 22 bedömda läkemedel hade tolv måttlig, hög eller mycket hög ekotoxicitet. Tjugo läkemedel var svårnedbrytbara och endast två var bioackumulerande. Tolv av läkemedlen bedömdes ha ringa eller måttlig miljöpåverkan.
? Dessa kommer att få en särskild markering som visar att de har liten påverkan på miljön, sade Åke Wennmalm.
Låga nivåer i skärgården
Parallellt med miljöklassificeringen gjordes en analys av nivåerna av långlivade antibiotika i utsläpp från de tre stora reningsverken i Bromma, Henriksdal och Käppala i Stockholm. Dessutom har prover från Mälaren och Saltsjön analyserats. Det är den första rutinmässiga utsläppsanalys som något landsting gjort och den kommer att följas av årligen återkommande provtagningar där fler och fler typer av läkemedelsrester analyseras.
I årets provtagningar analyserades vissa långlivade antibiotika. Nivåerna i Mälaren och Saltsjön var mycket låga eller ej mätbara. Det är ett positivt resultat som visar att läget inte är lika allvarligt här som i USA, menade Åke Wennmalm.
I reningsverkan påvisades dock mätbara nivåer av kinoloner som är långlivade antibiotika för urinvägsinfektion samt sulfapreparat. Under 2004 är det meningen att provtagningen ska utökas till flera grupper läkemedel som hjärtkärlmedel, antiinflammatoriska medel samt antidepressiva och neuroleptika.