Douwe Breimer 2000-talets första Scheele-pristagare

Douwe Breimer är en pionjär på många sätt, van att vara först och yngst. Han var den förste från sin by som läste på universitet, han blev vid 31 års ålder utnämnd till professor ? en av de yngsta någonsin i Holland ? och nu tar han emot Scheele-priset som en av de yngsta pristagarna, bara 57 år gammal.

16 jun 2002, kl 07:51
0

Historien om holländaren Douwe D Breimers väg från den lilla byn i norra Holland till farmakokinetiker, forskningschef och ansvarig för det statligt finansierade Leiden/Amsterdam Center for Drug Research är som hämtad ur en sagobok. Född 1943, mitt under brinnande krig, växte Douwe Breimer upp på en bondgård i en liten by i distriktet Friesland i nordvästra Holland. Byn var så liten att den inte hade något apotek och följdaktligen fick lille Douwe aldrig någon relation till apotekaryrket.
Han visade sig vara en stor begåvning i skolan, både i naturvetenskap och i språk. Men när han, som den första någonsin från sin by, sökte sig till universitetet i Groningen kunde han omöjligen bestämma sig för om han ville läsa fysik, kemi eller biologi. Efter ett slags intressetest blev Douwe Breimer föreslagen att börja läsa till apotekare.
? Jag blev mycket förvånad över förslaget eftersom jag inte kände till apotekaryrket alls. Men när jag förstod att farmaci på ett intressant sätt integrerar fysik, kemi och biologi med hög relevans för medicinen så var jag såld ? och jag har aldrig ångrat det valet, säger Douwe Breimer.


Läste långsamt
Douwe Breimer hade dock ingen brådska att genomföra sina studier. Det tog honom hela åtta år att bli färdig apotekare ? det är dubbelt så lång tid som det ska ta enligt läroplanen. Istället för att blåläsa sig igenom universitetet investerade Douwe Breimer sin tid i utvecklandet av andra sidor av sig själv än den farmaceutiska.
? Jag hade förmånen att få ägna mig åt mängder av andra studentrelaterade aktiviteter under min studietid, något som jag upplevde som mycket utvecklande. Så jag var inte bara apotekarstudent utan jag engagerade mig i olika studentorganisationer.
Han upplever det som en brist i dagens universitetsvärld att studenterna strömlinjeformas och får så lite tid på sig att utvecklas i ett bredare perspektiv än när det gäller deras huvudämne.
? Jag upplever att universitetsstudierna då innebar mer frihet i val av studier och hur lång tid det skulle få ta, jämfört med idag, säger han.


Internationell kongress tände
Trots att Douwe Breimers studier mer eller mindre gick i snigelfart uppmärksammades han på universitetet av en av professorerna, Jan Faber, som blev hans mentor och tog honom med på en internationell kongress i Tyskland. Det blev en vändpunkt för Douwe Breimer.
? Jag insåg då att det var farmaceutisk vetenskap som var min grej, säger Douwe Breimer.
Jan Faber skickade sedan Douwe Breimer på en tre månaders forskarkurs vid universitetet i Glasgow, Skottland, något som var ganska ovanligt då, och denna vistelse motiverade Douwe Breimer än mer att söka sig in i den farmaceutiska vetenskapen.
Efter moget övervägande beslöt han sig för att hoppa på den helt nya forskningsgrenen biofarmaci/farmakokinetik som endast hade ett fäste i Holland och det var på avdelningen för farmakologi vid universitetet i Nijmegen. Där disputerade Douwe Breimer på farmakokinetiken hos hypnotika.


Professor vid 31
Efter åtta års grundstudier och fyra års doktorerande tog det professionella livet en ny vändning för Douwe Breimer. Den farmaceutiska fakulteten vid universitetet i Leiden startade en avdelning för farmakologi och sökte en person som kunde leda utvecklingen.
Farmakologi på apotekarutbildningen i Leiden hade fram till dess undervisats av professorn i farmakologi vid den medicinska fakulteten, men eftersom den farmaceutiska fakulteten hade insett att farmakologi skulle komma att bli väsentligt mycket viktigare i apotekarutbildningen ville man ha en egen avdelning för ämnet.
Douwe Breimer blev tillfrågad om han var intresserad ? och det var han ? så vid endast 31 års ålder utnämndes han till professor i farmakologi vid universitetet i Leiden.
? Egentligen skulle jag ha velat vänta med att göra akademisk karriär åtminstone tills jag hade gjort ett par postdoc-år utomlands, men erbjudanden som detta kommer inte så ofta så jag bestämde mig för att hoppa på tåget när det väntade på mig, säger han.


Undervisar medicinestudenter
Nu började en svår tid. Douwe Breimer blev något avvaktande bemött av de övriga professorerna i Leiden. Det var också besvärligt, minns han, att som ung och forskningsintresserad balansera mellan forskningen och de mer administrativa ledningsfunktionerna som avdelningschef och professor.
? Att bli professor vid så unga år är inget som jag skulle rekommendera, men tittar jag i backspegeln kan jag bara säga att det ändå har gått ganska bra så det var nog rätt val för mig ändå, säger han.
Att som professor och arbetsledare ha mer gemensamt med studenterna än med sina kollegor i fakulteten var också ett bekymmer, men det var inte enbart negativt menar Douwe Breimer.
? Studenterna blev positivt förvånade över att ha en så ung professor. Annars lever ju karikatyrbilden av en professor som en person med en mycket lovande karriär bakom sig, det gällde inte mig, säger han.
Och Douwe Breimer kan sägas ha fått godkänt som ledare och uppbyggare av en helt ny farmakologisk avdelning ? nuförtiden är det han och hans kollegor som undervisar medicinstudenterna i farmakologi istället för tvärtom som för 25 år sedan.


25 år på samma ställe
Douwe Breimer har varit universitetet i Leiden trogen hela sin yrkeskarriär. Men trots att han själv stannat på samma position i hela sitt yrkesliv har han aldrig haft tråkigt.
? Nej, ungefär vart tionde år har det istället skett stora förändringar i min direkta omvärld, säger han.
Det han syftar på är att hela apotekarutbildningen vid Leidens universitet lades ned i början av åttiotalet. Men Douwe Breimer lyckades då rädda stora delar av utbildningen till ett center för Biofarmaceutisk forskning, som i första hand utbildar studenter till läkemedelsforskare.
Tio år senare ? på nittiotalet ? slog han ihop sin verksamhet i Leiden med universitetet i Amsterdam och bildade ?the Leiden?Amsterdam Centre for Drug Research?, LACDR, samt var med och grundade det internationella universitets-samarbetet ULLA, som står för Uppsala, London, Leiden och Amsterdam. Han räknas även som en av grundarna till den europeiska forskningsorganisationen EUFEPS.
Han har dock aldrig uteslutit möjligheten att röra på sig och håller alltid en dörr öppen för sådana förslag. Och nu börjar det bli tio år sedan något hände.
? Jag är fortfarande inte för gammal för att röra på mig, säger han och skrattar.


Genetik framtidens utmaning
Douwe Breimer har svårt att plocka ut en enda vetenskaplig upptäckt som sin största. Till slut fuskar han och lyfter fram sin överblick och sin förmåga att kombinera olika delar inom farmakokinetiken vilket lett fram till ett antal viktiga upptäckter där vissa resulterat i konkreta tillämpningar. Som exempel nämner han hur han lyckades separera effekt och en besvärande biverkning av nifedipin-tabletter genom att manipulera absorptionshastigheten av läkemedlet, men också den allra senaste forskningen kring mekanismerna bakom den aktiva transporten in och ut igenom blod-hjärnbarriären, som ännu inte lett till några konkreta tillämpningar.
Den farmaceutiska vetenskapens största utmaning i framtiden är utan tvekan att lyckas översätta kunskapen om våra gener till terapeutiska lösningar, menar Douwe Breimer.
? Jag ser en framtid med mer individualiserade läkemedel och en högre kunskap och förståelse för sjukdomarnas mekanismer och i och med det även en subklassificering av sjukdomar som vi idag uppfattar som en enda, säger han.


Cyklande operaälskare
På fritiden är Douwe Breimer, liksom så många andra invånare i detta det plattaste landet i Europa, en hängiven cyklist. Han och hans fru tycker om att semestra i tält i vildmarken, ett intresse som också delades av deras fyra döttrar tills de var vuxna nog att avböja sådana strapatser. Douwe Breimer har också utvecklat en passion för opera och har ett stående abonnemang på operan i Amsterdam.
Ingen av de fyra döttrarna går i pappas fotspår, något som nog Douwe Breimer skulle ha önskat sig.
? Min fru sa åt mig att inte prata för mycket om mitt arbete för det skulle garantera att de inte valde mitt område. Så jag lät bli att försöka påverka dem i den riktningen, men inte tusan hjälpte det, säger han.


Förvånad men glad
Douwe Breimer blev mycket förvånad men samtidigt glad över att få höra att han utsetts till mottagare av Scheele-priset 2000 på 100 000 kr.
? Jag har alltid varit imponerad av och sett upp till tidigare pristagare av Scheele-priset så jag blev extremt glad över att anses vara av sådan kaliber av juryn, säger han.
Scheele känner Douwe Breimer till främst genom den stora staty som är placerad i entrén till Apotekarsocieteten i Stockholm, där han varit på besök många gånger.
? Jag har förstått att han var en apotekare som bidragit stort till utvecklingen inom kemin, men jag har inte läst hans meritförteckning, säger han. 



Fredrik Hedlund

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng