I apoteksutredningen som lades fram i mars föreslås att enbart farmaceuter ska få utföra de olika delarna i en receptexpedition. Idag finns ju på många håll apotekstekniker som efter en extra utbildning kan jobba i recepturen, även om expeditionerna alltid kontrolleras och godkänns av en farmaceut.
Receptbehöriga tekniker är ofta duktiga och det fungerar idag. Ändå tycker jag att utredningens förslag är bra. Jag tänker att farmaceuter i hela receptexpeditionen skulle främja samarbete med övriga vården, gynna farmaceutisk kompetens och rekrytering av farmaceuter till öppenvårdsapotek och, inte minst, stärka patientsäkerheten.
Hur vill vi att framtidens receptexpedition ska se ut? Själv hoppas jag att framtiden kommer att ställa ännu högre krav på rådgivning och information. Om apoteken ska kunna nå sin fulla potential vad gäller att förebygga och avhjälpa problem i läkemedelsbehandling behöver farmaceuten möta kunden.
Många tror att apoteken på sikt kommer att bli färre till förmån för distanshandel. Men människor får något mer i mötet med en farmaceut, utöver själva läkemedlet. Vi som arbetar på apotek vet också vilka behov det finns av rådgivning. Utvecklingen går dock trögt, upplever jag. Apotekare blir allt vanligare inom slutenvård och nu börjar man anställa kommunapotekare, men när patienterna mellan varven är kunder på vanliga öppenvårdsapotek, där man verkligen borde kunna finna farmaceutisk kompetens, är det inte säkert att man får träffa en farmaceut vid disken.
Som apotekschef i en mindre stad kan jag förstå invändningarna om att det är svårt att hitta tillräckligt många farmaceuter för att bemanna recepturen. Men om vi tydliggör och utvecklar den roll farmaceuter har på apotek är jag övertygad om att yrket kommer att attrahera fler.
När jag upptäcker felaktiga doser och ringer läkaren möter jag glad förvåning hos kunderna: ”Vilken tur att du kollade!” Att vi alltid kontrollerar alla recept förstår inte folk om vi inte använder oss av möjligheten att tala med kunderna. Vissa fel går inte heller att upptäcka utan att kommunicera. Alldeles nyligen hade jag en kund som fått antibiotika som var avsett för någon annan. Läkaren hade råkat använda fel personnummer. Och när Acetylsalicylsyra Apofri precis kommit ut på marknaden skrevs det ofta på recept, med dosering tre gånger dagligen. Det var inget formellt fel på recepten, men när man pratade med kunderna visade det sig att de egentligen skulle ha slemlösande brus med acetylcystein.
Det finns ju elektroniska stöd nuförtiden, kanske ni invänder. EES kan till exempel hjälpa till att finna felaktiga doseringar och interaktioner. Behövs farmaceuten då? Men ju finmaskigare de elektroniska skyddsnäten blir, desto större kompetens krävs för att upptäcka de fel som slinker igenom.
Stöden ställer också krav på att värdera de signaler man får, för att kommunicera dem på ett relevant sätt för kunden. För att avgöra vad som är relevant, behöver farmaceut och kund pratas vid, till exempel om vilka läkemedel kunden faktiskt använder just nu.
Förhoppningsvis kommer apoteken i framtiden också kunna dokumentera rådgivningen för att förmedla den till förskrivare. Att då kunna sammanfatta information på ett överskådligt och relevant sätt för nästa vårdgivare fordrar också stor kompetens. Därför tror jag att farmaceuter i recepturen är en nödvändighet i framtiden. Vad tror du?