Annons

Arkivering

Är du hälso- och sjukvårdspersonal eller är du polis?

4

Hur många lagar eller föreskrifter bryter du mot per dag? Det är lite som att fråga folk hur ofta de ljuger; vi tänker att vi aldrig gör det, men undersökningar visar att alla gör det. Flera gånger om dagen dessutom.

Apoteksvärlden är en djungel av lagar och föreskrifter och för många kunder verkar den helt ogenomtränglig, även om vi på apotek gör vårt bästa för att förklara.

När jag har praktikanter på apoteket blir jag medveten om hur mycket jag bryter mot regler själv. Jag säger till exempel att jag aldrig bryter mot expeditionsintervall, men när förskrivare har fyllt i expeditionsintervall av okunskap gör jag det ändå. Till exempel skrivs det ofta tre månaders expeditionsintervall på fluor, och då expedierar jag.

För den som inte är insatt i expeditionsförfarandet kan förtydligas att expeditionsintervall brukar anges för särskilda läkemedel, till exempel sömntabletter. Förskrivaren anger då hur lång tid det måste gå mellan uttagen för att patienten inte ska kunna hämta ut oftare. Detta för att undvika att patienten har för mycket av läkemedlet hemma, vilket skulle kunna leda till egna dosökningar eller överdoseringar. Expeditionsintervall är ett absolut expeditionshinder på apotek. Vi får under inga omständigheter expediera receptet innan intervallet gått. Men så finns det förskrivare som inte vet vad expeditionsintervall innebär utan fyller i det för fluorskölj och liknande.

På samma sätt blir man som farmaceut i en småstad bekant med de lokala privatläkarnas handstil och receptskrivning och expedierar fullständigt författningsvidriga recept. Ibland är recepten knappt ens underskrivna, men att förfalska de karakteristiska handstilarna vore helt omöjligt, så det känns säkert ändå.

Innan jag började på apotek var jag doktorand och undervisade i författningar. Den vanligaste kommentaren på kursutvärderingarna var att undervisningen inte stämde med vad som görs på apotek. Det vet vi, men det är viktigt att ha koll på kartan och veta var vägen går innan vi ger oss ut på utflykter i djungeln.

Och när studenterna frågar när man kan bryta mot regler finns det två enkla svar: Inte alls eller hela tiden. För studenterna är ofta den största skräcken att någon ska granska deras expeditioner, att myndigheter eller att något annat apotek ska ifrågasätta vad de gjort. Det är lite som att vara rädd för att råka ut för en hastighetskontroll när man kör för fort.

Det värsta är aldrig att åka fast, det värsta är om något händer och någon blir skadad. Så om du bryter mot reglerna, varför gör du det? Finns det risker för patientsäkerheten med att bryta regler ska vi naturligtvis inte göra det. Likadant måste vi ibland bryta mot regler om patientsäkerheten annars är hotad.

På mitt apotek kom det en helg in en kvinna med diabetes. Hon hade rest ifrån sitt insulin. Hon hade först varit på ett annat apotek, men de hade hänvisat henne till den helgöppna vårdcentralen i staden eftersom hon inte hade några giltiga recept på insulinet. Helgmottagningen hade fullt upp och hade hänvisat henne till vårt apotek, utan att skicka något recept. Vi expedierade förstås, med hennes utgångna recept som underlag. Att inte lämna ut insulinet skulle inneburit fara för hennes liv.

För att kunna orientera sig i djungeln av lagar och föreskrifter är det otroligt viktigt att kunna reglerna och förstå varför de finns. Då är det också lättare att förstå när de kan brytas och motivera (skriftligt!) varför vi gjort det. Utan karta går vi vilse.

Farmaceuten behövs i recepturen nu och i framtiden

2

I apoteksutredningen som lades fram i mars föreslås att enbart farmaceuter ska få utföra de olika delarna i en receptexpedition. Idag finns ju på många håll apotekstekniker som efter en extra utbildning kan jobba i recepturen, även om expeditionerna alltid kontrolleras och godkänns av en farmaceut.

Receptbehöriga tekniker är ofta duktiga och det fungerar idag. Ändå tycker jag att utredningens förslag är bra. Jag tänker att farmaceuter i hela receptexpeditionen skulle främja samarbete med övriga vården, gynna farmaceutisk kompetens och rekrytering av farmaceuter till öppenvårdsapotek och, inte minst, stärka patientsäkerheten.

Hur vill vi att framtidens receptexpedition ska se ut? Själv hoppas jag att framtiden kommer att ställa ännu högre krav på rådgivning och information. Om apoteken ska kunna nå sin fulla potential vad gäller att förebygga och avhjälpa problem i läkemedelsbehandling behöver farmaceuten möta kunden.

Många tror att apoteken på sikt kommer att bli färre till förmån för distanshandel. Men människor får något mer i mötet med en farmaceut, utöver själva läkemedlet. Vi som arbetar på apotek vet också vilka behov det finns av rådgivning. Utvecklingen går dock trögt, upplever jag. Apotekare blir allt vanligare inom slutenvård och nu börjar man anställa kommunapotekare, men när patienterna mellan varven är kunder på vanliga öppenvårdsapotek, där man verkligen borde kunna finna farmaceutisk kompetens, är det inte säkert att man får träffa en farmaceut vid disken.

Som apotekschef i en mindre stad kan jag förstå invändningarna om att det är svårt att hitta tillräckligt många farmaceuter för att bemanna recepturen. Men om vi tydliggör och utvecklar den roll farmaceuter har på apotek är jag övertygad om att yrket kommer att attrahera fler.

När jag upptäcker felaktiga doser och ringer läkaren möter jag glad förvåning hos kunderna: ”Vilken tur att du kollade!” Att vi alltid kontrollerar alla recept förstår inte folk om vi inte använder oss av möjligheten att tala med kunderna. Vissa fel går inte heller att upptäcka utan att kommunicera. Alldeles nyligen hade jag en kund som fått antibiotika som var avsett för någon annan. Läkaren hade råkat använda fel personnummer. Och när Acetylsalicylsyra Apofri precis kommit ut på marknaden skrevs det ofta på recept, med dosering tre gånger dagligen. Det var inget formellt fel på recepten, men när man pratade med kunderna visade det sig att de egentligen skulle ha slemlösande brus med acetylcystein.

Det finns ju elektroniska stöd nuförtiden, kanske ni invänder. EES kan till exempel hjälpa till att finna felaktiga doseringar och interaktioner. Behövs farmaceuten då?  Men ju finmaskigare de elektroniska skyddsnäten blir, desto större kompetens krävs för att upptäcka de fel som slinker igenom.

Stöden ställer också krav på att värdera de signaler man får, för att kommunicera dem på ett relevant sätt för kunden. För att avgöra vad som är relevant, behöver farmaceut och kund pratas vid, till exempel om vilka läkemedel kunden faktiskt använder just nu.

Förhoppningsvis kommer apoteken i framtiden också kunna dokumentera rådgivningen för att förmedla den till förskrivare. Att då kunna sammanfatta information på ett överskådligt och relevant sätt för nästa vårdgivare fordrar också stor kompetens.  Därför tror jag att farmaceuter i recepturen är en nödvändighet i framtiden. Vad tror du?