Patienten glöms bort i utbytesystemet

    18 Aug 2015, kl 10:58
    3

    Mikael Hoffmann
    Läkare, chef för stiftelsen Nepi

    Om bloggen

    Här skriver våra gästbloggare regelbundet om ämnen som de funderat på och har tankar om. De åsikter som framförs är skribenternas egna.

    Mitt i sommarstiltjen skrek kvällstidningen ut ”fick fel medicin på apotek – hamnade på sjukhus”. Istället för att få furosemid som receptet gällde fick kunden glibenklamid på apoteket. Efter att ha tagit glibenklamid ett tag så mådde kunden illa, benen svullnade och ett besök på akuten ledde till fem veckors vårdtid.

    Reaktionerna lät inte vänta sig. Felen beskrevs: Hårdvara (kassascannrar som inte fungerar), läkemedelsburkar som liknar varandra (utbytet) samt den mänskliga faktorn (farmaceuten). Självrannsakan på apotek, beklagande, översyn.

    Min fundering fokuserar på det i mina ögon mest uppenbara systemfelet. Vi har byggt upp ett system för expedition och egenadministrering av receptbelagda läkemedel i hemmet som nästan helt har frikopplats från patienten, som är den som skall hämta ut läkemedlen och ta dem. Utbyte på apotek är bra och sparar mycket pengar till samhället, vården och patienterna själva. Men hur vi utformat utbytessystemet och hur det fungerar i praktiken är en annan sak.

    När patienten saknar ett namn, ”en etikett”, på sin läkemedelsbehandling då lever vi inte upp till hälso- och sjukvårdslagens krav på patientmedverkan. När patienten saknar ett namn som knyter ihop läkarens ordination med apotekens expedition av samma läkemedel men ett annat namn och nytt utseende på både burk och tablett – då kan patienten inte ta ett eget ansvar för sin läkemedelsbehandling. När vare sig apotek eller vård har en aktuell samlad läkemedelslista, hur ska då patienten kunna klara av behandlingen?

    När patienten inte kan ta eget ansvar för sin läkemedelsbehandling då har vi tappat bort huvudpersonen – den allting handlar om. Varför ser vi inte detta? Varför handlar debatten inte om hur vi stärker patienten, utan istället om skilda yrkesgruppers roller och arbetssätt och detaljer i regelverk? Varför lyfter vi inte detta gemensamt?

    3 Kommentarer

    Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

    1. Bra inlägg i utbytesdebatten. Har jobbat i ca 5 år bakom disken och har märkt att patienter och kunder alltmer distanserar sig från att ta ansvar för sin läkemedelsbehandling och det beror naturligtvis på att systemet sakta men säkert ifråntar dem ansvaret bit för bit. Det borde vara självklart att patienten vet vad de stoppar i sig och vad medicinerna gör samt att de tar ansvar för att förnya sina recept och träffar sin läkare för kontroller. Jag tror att generikaförskrivning hade underlättat samt att det står på etiketter VAD saker och ting används för. Det är inte ok att bara skriva “1 tablett dagligen” och sen strunta i indikationen. Alltför många patienter kommer in på apoteket och har inte en susning om vad de ska hämta.

    2. Hej Annie och tack för respons! Jag hör liknande från många farmaceuter som ser problemen dagligdags. Och från vården där förvirringen kan bli lika stor ibland kring vilka läkemedel patienten tar och hur.

      Du pekar på några åtgärder. De behövs samt flera ytterligare. Primärt måste vara att ge patienten ett namn genom ett generiskt förhållningssätt genom hela kedjan. Det handlar om att ha substansnamn på läkemedelslistor, att märka burkar med substansnamn på ett standardiserat sätt (på apotek genom ssk etikett för att ändra förpackningar tar för lång tid och är svårt), att använda samma namn på läkemedlet hela tiden.

      Men också som du pekar på att ändamålet för varje behandling framgår tydligt på alla recept så de kommer på alla etiketter och läkemedelslistor. Vad gäller det senare har NEPI sedan flera år tagit initiativ till och drivit frågan om ordinationsorsak i patientjournaler och direktkoppling till ändamål på svenska så att vården enklare kan leva upp till sin skyldighet. Läs mer om det på Socialstyrelsen som nu ansvarar för projektet: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-12-31

      Jag upplever att vi är överens om att oavsett förändringar så bör utgångspunkten vara patientens behov och hur patienten på bästa sätt kan stödjas för att hantera sina läkemedel. Då kan förslagen bli bra och gå att genomföra. Samtidigt måste vi för patienterna och vårdens skull bejaka den kraftiga prispress dagens utbyte har. Men vi kan göra det avsevärt smartare även utan att ändra TLV:s regelverk.

    3. Håller med dig Mikael! Här finns verkligen mycket att göra. Har flera enkla lösningar men vet inte hur och genom vem jag kan lyckas nå ut till patienterna.

    Lägg till ny kommentar

    Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

    Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här