Så har regeringen äntligen presenterat sin apoteksmarknadsproposition
och en sak står helt klart ? de har promenerat in i ett veritabelt
minfält av särintressen, förhoppningar om stora affärer, politiska
finter och juridiska komplikationer. Utan karta. Lite grann som
uppfinnaren i Lorry: ?Jaa, mycke? blir det. Tänkte inte på det.? Finns
anledning att återkomma i ämnet.
Hägglund & Co kom tillslut i hamn med en kompromiss kring den hetaste potatisen, prissättningsmodellen. Trodde vi, ja. För det som hände var att man egentligen sköt klargörandet av apotekens framtida marginaler genom att ge TLV uppdraget. En myndighet som mig veterligen saknar den kompetens som behövs för detta. Å andra sidan vete fanken om den kompetensen finns i Sverige över huvud taget.
Jag har i tidigare inlägg belyst den ödesdigra effekt som monopolet haft. En sådan är att ingen kan med någon slags pondus bedöma vad en expedition av läkemedel får kosta. ?Expedition? Vi får inte glömma värdet av den information som farmacevterna ger!? säger någon (förmodligen fackligt ansluten). Någon annan är tyst (kanske medlem i Apotekarsocieteten) och en tredje är fortfarande rådvill (hypotetiskt sett en som vill starta eget apotek).
Tänk om detta nästan 30-åriga monopol hade använts till att utforma och utvärdera, även ekonomiskt, de tjänster som apotekare och receptarier utfört? En unik möjlighet har försuttits att i en kontrollerad miljö med tillgång till totalpopulationer forska på rådgivning, dosdispensering, läkemedelsgenomgångar, generiska byten, läkemedelsprofiler, folkhälsoarbete etc. Allt i syfte att klargöra den ekonomiska nyttan.
Nu finns det INGEN som med samlad kraft och pondus kan verka för att dessa förmodligen samhällsekonomiskt motiverade tjänster används som argument för få extra finansiering av apoteksverksamhet. Intäkter som skulle kunna komma generellt via höjda marginaler eller som extra ersättningar mot redovisade insatser. Utan tvekan monopolets största misslyckande vid sidan av tillgängligheten tycker jag. Ett misslyckande som delas av SFF och Apotekarsocieteten.
Istället väntar nu en diskussion om finansieringen av framtidens apotek utan den professionella aspekten. Detta reducerar frågan till procentsatser utan koppling till hälso- och sjukvård men med tydlig prägel av kohandel med storfinansen. Sorgligt, men striden är nu förlorad. Framtidens apotekare i Sverige får det svårt att bryta sig ur rollen som expeditionsapparater.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Och det är naturligtvis bara därför, för att det inte finns någon siffra på någonting, som alla monopolivrare kan säga att det är så himla bra som det är. Eller? Förmodligen, tror jag…
Eftersom ingen av de som ska fatta besluten kring hur de vill att den avreglerade marknaden ska se ut har någon direkt erfarenhet av just en avrelgerad marknad. Vore det bästa att se till att de fick lite inblick i hur det går till på andra ställen, utanför ankdammen Sverige.
Man har tittat mycket på Norge, men där har man bara haft privat marknad en kort tid. Man skulle istället titta på England som är ett föregångsland när det gäller att ta tillvara farmaceutisk kompetens och har en väl inarbetetad ersättningsmodell. Både för läkemedel och tjänster.
Sedan kan man ju kika på alla andra europeiska länder och kanske ta en väg som är bättre än alla var för sig. Men att sitta i Sverige och titta på Norge tror jag inte kommer att ge den bästa utdelningen för framtiden. Att sitta hemma och läsa rapporter ger inte tillräckligt mycket att stå på för att fatta det bästa beslutet. Jag tycker att man ska åka ut och titta på verkligheten i de olika länderna som det fungerar bäst i!
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här