Annons

Bättre behandling i skuggan av minskade vårdresurser

Trots begränsade framsteg på läkemedelssidan har Alzheimers sjukdom på senare år blivit en behandlingsbar sjukdom. På grund av de senaste årens vårdneddragningar har dock omvårdnaden av patienterna börjat försämras, menar Ingvar Karlsson, överläkare och ordförande i Svensk förening för äldrepsykiatri.

3 jul 2002, kl 19:12
0

Annons

I höstas valde den europeiska läkemedelsmyndigheten EMEA att inte godkänna det uppmärksammade medlet propentofyllin mot Alzheimers sjukdom och vaskulär demens (se Läkemedelsvärlden 12/98). Anledningen var bland annat att studieresultaten från USA inte var lika positiva som de från Europa. Beskedet mottogs med stor besvikelse av ledande svenska opinionsbildare på demensområdet.
? Det här är ytterst beklagligt eftersom propentofyllin är det första medel som faktiskt har en bromsande effekt på sjukdomsförloppet. Nu är det etiskt svårt för oss läkare att säga till patienterna att vi inte har något som kan påverka sjukdomen. Beslutet bör omprövas, säger Ingvar Karlsson, överläkare i psykiatri vid Mölndals lasarett.
Han har flera gånger skrivit ut medlet på licens och han har för avsikt att fortsätta med det.


Dramatisk förbättring
Trots det hittillsvarande fiaskot med propentofyllin och dagens brist på behandlingsstrategier kallar Ingvar Karlsson de senaste årens utveckling på demensområdet sammantaget för ?en dramatisk förbättring?.
? Vi har fått acetylkolinesterashämmarna och vi har sett stora framsteg på diagnossidan. Vi har också fått möjligheten att behandla de ofta deprimerade demenspatienterna symtomatiskt med exempelvis SSRI-medel, säger Ingvar Karlsson.
? Nya neuroleptika har dessutom gjort att man kan hantera situationen bättre för de allra svårast dementa patienterna som ofta uppvisar aggressivitet. Tidigare har behandling med neuroleptika ofta istället slagit ut det sista fungerande minnet, säger Ingvar Karlsson.


Begränsad effekt på minnet
De läkemedel som finns att tillgå idag på indikationen Alzheimers sjukdom är acetylkolinesterashämmarna takrin (Cognex), donepezil (Aricept) och nu senast rivastigmin (Exelon). Läkemedlen ger blygsamma kognitiva förbättringar, men det är inte storleken på effekten utan möjligheten att behandla en sjukdom som tidigare ansågs omöjlig att påverka som har revolutionerat demensvården. Ingvar Karlsson vill dock inte överskatta preparatgruppen.
? De har gjort sjukdomen behandlingsbar, vilket måste ses som positivt. Ibland kan man se märkbart positiva effekter. Minnesfunktionen påverkas oftast endast i liten utsträckning, men ofta kan man se större effekter på parametrar som är svåra att mäta. Det kan handla om en något förbättrad kontaktförmåga och social förmåga, säger Ingvar Karlsson.
Han vill dock understryka att läkemedelsbehandling bara är en av många delar i en god demensvård.
? Det handlar också mycket om att försöka tillgodose hjärnans behov av träning och aktivering såväl emotionellt som intellektuellt, säger Ingvar Karlsson.


Neddragningar i demensvården
De medicinska och medicintekniska framstegen står dock enligt Ingvar Karlsson i kontrast till utvecklingen på omvårdnadssidan. Som en effekt av de senaste årens åtstramningar, som bland annat blev tydlig i skandalen på Polhemsgården i Solna, har demenspatienterna ? en patientgrupp som ofta inte är i stånd att föra sin egen talan på ett rättvisande sätt ? fått stryka på foten.
  ? Samhällets spariver har tyvärr gjort att en längre tids positiv utveckling på omvårdnadssidan brutits. En välfungerande demensvård är kanske inte hälsoekonomiskt lön-sam, men den humana etiken säger nej till vad som håller på att hända nu. Det är tragiskt att se de sämst ställda i samhället alla kategorier drabbas av nedskärningar   på det  här sättet, säger Ingvar  Karlsson.
    Han tror och hoppas att det inte ska behöva dröja tills ?fyrtiotalistpuckeln? uppnår demensålder innan samhället gör omprioriteringar.
? De här etiska missförhållandena måste hamna i ljuset. Demens är vår dyraste sjukdom, men ändå saknas både en strategisk diskussion och allmän debatt. Statens budget för demensvård är jämförbar med försvarsbudgeten, men det avspeglas inte precis i debatten. Nu senast dribblades demensfrågorna bort helt och hållet i HSU 2000, säger Ingvar Karlsson.


Intensiv forskning
Forskningen kring Alzheimers sjukdom och demens är av förklarliga skäl intensiv inom såväl akademin som läkemedelsindustrin. Här finns ett gigantiskt sjukdomsområde som ännu är relativt oexploaterat ? uppemot 100 000 människor lider av Alzheimers sjukdom bara i Sverige.
Många läkemedelskandidater testas för närvarande runt om i världen, och flera av dem här i Sverige. Det handlar om allt från etablerade antiinflammatoriska läkemedel och östrogen till nervtillväxtfaktorer (se separat artikel) och nikotinliknande preparat. En sak är säker; ett framtida läkemedel som märkbart påverkar sjukdomsprocessen lär inte bli billigt.
? Den som löser gåtan kommer att bli oförskämt rik, säger Ingvar Karlsson.
Förutom medel som påverkar sjukdomsprocessen, den patologiska inlagringen av amyloida plack i hjärnvävnad, hoppas Ingvar Karlsson på östrogen, som tycks ha en förebyggande effekt mot Alzheimers sjukdom hos kvinnor. Flera östrogenpreparat genomgår idag kliniska prövningar för denna indikation.