I slutet av 90-talet är det 500 färre som tar sitt liv jämfört med början av decenniet. Den troligaste orsaken till minskningen är den ökade användningen av antidepresssiva medel som under samma period fyrfaldigats. Det menar i alla fall överläkare Göran Isacsson.
Även om det inte gått att verifiera med slutgiltiga data menar han att den förbättrade diagnostiken och behandling med antidepressiva räddar liv. Han har i alla fall inte hittat några andra sannolika förklaringar. I nummer 14 av Läkartidningen skriver Göran Isacsson om sin undersökning i en medicinsk kommentar.
Liknande utveckling
Göran Isacsson har kontrollerat att självmordsfrekvensen inte minskat i samma grad bland personer som ej behandlats med antidepressiva medel.
? Utvecklingen är densamma i övriga nordiska länder och även i USA och Ungern. Sambandet är detsamma också i subgrupper av kön, ålder och län. Alkohol eller arbetslöshetsutvecklingen under 90-talet förklarar inte nedgången. Inte heller de suicidpreventiva program som finns på vissa orter.
? I så fall skulle självmordsfrekvensen ha gått ned extra mycket på just dessa orter, vilket den inte gjort.
Det kan naturligtvis finnas ospecifika faktorer som också förklarar de färre självmorden.
Omhändertagandet och intresset för patienten kan till exempel tänkas påverkas av att man har ett läkemedel man tror på. Vilket i sin tur gör att patienten tillfrisknar.
Men för att kontrollera dessa faktorers betydelse skulle man behöva göra en kontrollerad studie. Och det är väl tveksamt, menar Göran Isacsson, om en sådan är möjlig ur etisk synpunkt.
? Vi vet att de här medlen har en farmakologisk effekt på depressioner. Och vi vet att depression ger suicidtankar.
Ingert Nilsson