Annons
FORSKARE I FOKUS
”Dröm att stoppa cancerspridning”

”Dröm att stoppa cancerspridning”

Professorn Anna Fahlgren och hennes forskargrupp utvecklar en modell för läkemedelsutveckling för att motverka spridning av cancer.

16 dec 2022, kl 08:11
0

Den största drivkraften bakom att forskaren Anna Fahlgren vill ta reda på varför cancer sprider sig är att hennes mamma för några år sedan hastigt gick bort i hudcancerformen malignt melanom.

– Det är så otroligt tragiskt med alla som inte blir botade. Min mamma fick standardbehandling, men när cancern började att sprida sig hjälpte behandlingen inte längre och sedan gick allt väldigt snabbt. Vi vet så mycket om cancer men ändå är det inte tillräckligt, säger hon.

Men Anna Fahlgrens arbete har inte alltid varit inriktat mot cancer. Tvärtom är området relativt nytt för henne, och anledningen till att hon hamnade där hon är i dag är en lovande upptäckt som hon och hennes forskargrupp gjorde när de egentligen studerade något annat.

Jobbar som forskare och verksamhetsledare

Anna Fahlgren har många strängar på sin lyra. Med en masterexamen i farmakologi, och en doktorsexamen i idrottsmedicin som bakgrund, är hon i dag professor i cellbiologi och experimentell ortopedi på Linköpings universitet.

Att hon blev forskare från allra första början tror Anna Fahlgren har med hennes kreativitet att göra.

– Jag har alltid varit kreativ och bra på att komma på idéer, säger hon.

Och det är någon som verkligen märks.

I dag arbetar Anna Fahlgren 50 procent som forskare och 50 procent som verksamhetsledare för East Sweden medtech som är ett samarbete mellan Region Östergötland och Linköpings universitet och har som uppdrag är att få in fler nya innovationer i sjukvården. Anna Fahlgren driver dessutom tillsammans med en annan forskare företaget BioReperia som, med hjälp av zebrafiskembryon, hjälper andra företag att testa och utveckla läkemedel.

Tillsammans med sin man och sina tre barn bodde hon också under några år i USA där hon, efter att ha fått ett Marie Curie Fellowship via innovationsmyndigheten Vinnova, arbetade på Nordamerikas största ortopedisjukhus.

Du har väldigt många olika arbeten och projekt för dig. Hur hittar du tid och energi till allt?

– Framför allt tycker jag att allt är väldigt roligt. Men ett problem med det, som jag tror att många forskare upplever, är att det är svårt att hitta en balans mellan att vara ledig och att jobba. Jag hade under många år svårt att hitta det. Men konst har alltid varit ett stort intresse för mig och det är genom den som jag tankar energi. Konsten hjälper mig att hitta balansen.

Vill minska antalet djurförsök

Ytterligare ett engagemang som Anna Fahlgren har är området 3R. 3R står för replace, reduce och refine, (ersätta, minska och förfina), och handlar om att man så långt det är möjligt ska ersätta djurförsök med andra metoder. 3R-principen syftar till att minska antalet försöksdjur och att öka djurens välfärd.

Under sin doktorandtid, då hon genom djurmodeller studerade knätrauman, började Anna Fahlgren fundera på om det inte gick att använda cellmodeller i stället.

– Jag var frustrerad över att det tog massor av tid och pengar och det kändes också etiskt jobbigt att använda nya djurmodeller varje gång man skulle testa ett nytt läkemedel. Jag tänkte att det måste finnas ett bättre sätt för att studera det jag höll på med.

Under den här perioden fanns det dock inte några cellmodeller att använda sig av.

– Jag insåg att om jag skulle kunna ersätta mina djurmodeller med in vitro-modeller så var jag tvungen att skapa något som inte fanns, säger hon.

Så Anna Fahlgren tog saken i egna händer. Hon gjorde om en djurmodell som hon tidigare hade varit med och utvecklat. Modellen efterliknade det som sker i en patient vid en proteslossning.

– Genom att analysera vilka faktorer jag kunde lyfta ut som var avgörande för att förstå hur bencellerna reagerade kunde jag överföra detta i en cellmodell. Jag tog en befintlig cellmodell som fungerar för andra ändamål för att anpassa den till nya patologiska förhållanden.

– Detta är ett arbete då det gäller att se hur man kan isolera enskilda faktorer men även inte förlora helheten. Vi kunde validera att våra resultat i cellmodellen gav samma resultat som vi kunde se i patienten och i de tidigare genomförda djurförsöken, säger hon.

Den befintliga cellmodellen kom ursprungligen från Nederländerna. Under utvecklingen av sin modell samarbetade hon därför med forskare där och arbetade deltid i Amsterdam.

Anna Fahlgrens nya modell blev framgångsrik och används i dag för att för att testa hur benceller svarar på läkemedel i närvaro av mekanisk belastning. Denna kunskap används sedan när nya läkemedel ska prövas för skelettrelaterade sjukdomar.

Anna Fahlgren gjorde upptäckt om cancer

När modellen användes för detta område gjorde forskarna dock även en annan upptäckt. Och det är den som har lett till fram till att Anna Fahlgrens forskning nu handlar om cancer.

– Vi har kunnat visa att när benceller får en ny typ av belastning så utsöndrar de lösliga faktorer som i sin tur kan påverka cancercellerna att bli mer aggressiva. Det innebär då att de kan börja bilda metastaser. Vår hypotes är att det här kan vara en del i hur tumören kan börja släppa i väg cancerceller som kan åka ut i kroppen, säger hon.

Anna Fahlgren ska nu testa sin hypotes. Hon och hennes forskargrupp har nämligen fått drygt 2,1 miljoner kronor i anslag från Vetenskapsrådet till att utveckla en modell för läkemedelsutveckling för att motverka spridning av benmetastaser. Den aktuella modellen har också som syfte att minska antalet djurförsök inom cancerforskning.

– En patient som har till exempel bröstcancer utan metastaser har en ganska god femårsöverlevnad, kanske på 80 procent. Men det saknas läkemedel som kan hindra spridning av benmetastater. Från den dagen att cancer börjar metastasera och spridas i kroppen så sjunker överlevnadschansen på fem år till kanske till 20 procent. Tänk om vi kunde förstå varför cancer sprider sig, då skulle vi kunna öka överlevnaden drastiskt, säger Anna Fahlgren.

Hennes dröm är att hitta en förklaringsmodell till varför cancerceller lämnar den primära tumören.

– Vi har väldigt stora förhoppningar och jag tror att vår modell faktiskt ska kunna användas inom cancerforskning. Förhoppningsvis kan den bidra till att utveckla nya läkemedel som i allra bästa fall kan minska dödligheten vid cancer.