Annons

Läkemedel mot diabetes kan bli storsäljare

Olika varianter av behandlingar baserade på peptiden GLP-1 kan sänka blodsockret, utan att det blir för lågt. Molekylen upptäcktes för tio år sedan och de första potentiella läkemedlen befinner sig nu i klinisk prövning.

21 mar 2002, kl 14:13
0

En ny dansk studie (Lancet 2002;359:824-830) visar att GLP-1, ett peptidhormon som produceras naturligt i kroppen, kan hjälpa patienter med diabetes typ 2. I studien behandlades tio personer med hormonet. Blodsockret sjönk, aptiten minskade, patienterna gick ner i vikt, insulinkänsligheten gick upp och betacellsfunktionen förbättrades.

Både placebo- och GLP-1-gruppen fick samtidigt fortsätta med sina vanliga mediciner, som metformin och sulfonylurea. Trots detta blev skillnaderna stora mellan grupperna.

GLP-1 utsöndras normalt av kroppen efter att man har ätit, och är viktigt för att kontrollera blodsockret. Patienter med diabetes typ 2 utsöndrar mindre av hormonet än normalt. Hormonet har en halveringstid på 60-90 sekunder i kroppen och metaboliten fungerar som antagonist till GLP-1-receptorn. Därför måste det tillföras kontinuerligt för att ge effekt. Försökspersonerna fick subkutan infusion av GLP-1 genom en insulinpump som de fick bära dygnet runt. Försöket pågick i sex veckor.

En biverkning av GLP-1 som är känd sedan tidigare är illamående och kräkningar, men det visade sig inte i studien. Eftersom diabetes typ 2 har ett samband med fetma var minskad aptit och viktminskning en önskvärd effekt.

Långlivade analoger prövas

Suad Efendic, professor i endokrinologi vid Karolinska sjukhuset, var en av dem som upptäckte effekterna av GLP-1 för tio år sedan. Han berättar att flera läkemedelsföretag nu har hittat analoger till hormonet, ämnen med samma effekt men med längre halveringstid. På så sätt slipper man infusioner och kan ta läkemedlet med en vanlig spruta i stället.

? Både Lilly och Novo Nordisk har analoger som har längre effekt och finns i kliniska prövningar. Jag har stora förväntningar. Det ändrar hela förutsättningen för behandling av diabetes typ 2.

En stor fördel med GLP-1 jämfört med traditionella behandlingar är att det inte riskerar att ge hypoglykemi. Hormonet sänker bara blodsockret om det är för högt. Det fördröjer också tömningen av magen, vilket jämnar ut blodsockret eftersom all mat inte absorberas på en gång. Samtidigt är det den effekten som ligger bakom illamåendet som visat sig i vissa studier.

? De flesta studierna visar att det går att differentiera de här två effekterna, man kan hitta doser som påverkar blodsockret utan att ge illamående, säger Suad Efendic.

Stora förväntningar

Ett annat preparat som utnyttjar effekterna av GLP-1 kommer från Novartis. Substansen ska hämma de enzymer som bryter ner

GLP-1. På så sätt behöver inget hormon tillföras utifrån, utan kroppens egen produktion räcker längre.

De substanser som prövas har ännu inte gått igenom fas II och fas III. Suad Efendic menar att det är för tidigt att uttala sig om hur preparaten kommer att kunna hävda sig mot de som redan existerar. Men han är hoppfull, och det är det fler som är. I börsanalysfirman Morgan Stanleys senaste läkemedelsrapport ligger GLP-analoger bland de tio substanser som har störst förväntningar på sig i hela branschen.

Medicin bra, motion bättre

I en annan ny diabetesrapport (NEJM 2002;346:393-403) påminner en amerikansk forskargrupp om att man inte ska stirra sig blind på läkemedelsutvecklingen. Gruppen jämförde placebo, metformin och ändrade levnadsvanor för att förebygga diabetes typ 2. Försökspersonerna hade högt blodsocker och var överviktiga, och var därmed i riskzonen för sjukdomen.

Tanken var att metformin skulle minska risken för diabetes typ 2 genom att sänka blodsockret. Det fungerade, men resultatet blev långt ifrån så bra som i gruppen med ändrade levnadsvanor. I placebogruppen fick 11,0 procent per år diabetes, i metformingruppen 7,8 procent per år och i gruppen med ändrade levnadsvanor 4,8 procent per år.

Gruppen med ändrade levnadsvanor hade fått som mål att gå ner åtminstone sju procent av sin startvikt med hjälp av kalori- och fettsnål diet samt att motionera minst två och en halv timme i veckan. Försökspersonerna fick lektioner i diet och motion under studien.