Har vi Sverige kommit så långt det går när det gäller minskning av antibiotika på recept mot luftvägsinfektioner i primärvården? Nej, det anser inte Olof Cronberg, specialist i allmänmedicin vid vårdcentralen Växjöhälsan och forskare vid Region Kronobergs forskningsenhet och Allmänmedicinskt kunskapscentrum.
Olof Cronberg disputerade nyligen med en avhandling om forskning där han har försökt kartlägga de stora skillnaderna mellan primärvårdsläkare när det gäller hur mycket antibiotika man skriver ut. Dessa skillnader har visats i tidigare studier i bland annat Kronoberg.
– Sannolikheten att en patient blev ordinerad antibiotika kunde skilja så mycket som 20–80 procent, beroende på vilken läkare patienten fick träffa. Det väckte mycket frågor, säger han i ett pressmeddelande.
Minskning av antibiotika kan fortsätta
Olof Cronbergs forskning visar att variationen mellan läkarnas benägenhet att ordinera antibiotika mot luftvägsinfektioner består över tid, även när antibiotikaanvändningen generellt sett minskar. Därför, framhåller han i avhandlingen, ”är det rimligt att tro att ytterligare minskning av onödig antibiotikaförskrivning är möjlig”.
I avhandlingen ingår tre studier baserade på registerdata om 700 000 infektionsbesök i primärvården i Region Kronoberg under 2006–2014. Dessutom ingår en registerstudie om vårdkontakter för lunginflammation i Halland, Jönköping, Kronoberg och Skåne.
I en av studierna delade Olof Cronberg in 166 primärvårdsläkare i olika grupper beroende på hur ofta de skrev ut antibiotika till patienter som sökte för en luftvägsinfektion. De som skrev ut vid max 40 procent av besöken definierades som lågförskrivare. Läkare som skrev ut antibiotika vid 40–48 procent av besöken klassades som mediumförskrivare och övriga som högförskrivare. Läkarna fördelade sig inledningsvis mycket jämnt mellan de tre grupperna.
Ingen ökad risk för komplikationer
Olof Cronberg följde läkarnas förskrivning under nio år. Resultatet visar att trots att antalet vårdbesök för infektioner varit relativt stabilt har antibiotikaförskrivningen minskat, särskilt vid luftvägsinfektioner och till barn. Däremot kvarstår skillnaderna mellan läkare, om än på en lägre nivå.
– Nio av tio som redan förskrev lite antibiotika fortsatte att göra det, och på samma sätt tenderade högförskrivare att förbli högre i sin nivå även när den totala förskrivningen gick ner. Det tyder på att både invanda arbetssätt och hur provsvar tolkas spelar stor roll, säger Olof Cronberg.
En farhåga som en del lyfter är att minskning av antibiotika kan leda till att fler patienter återkommer för att de inte blir friska.
– Det såg vi inte. Patienter som träffade en läkare med låg förskrivning behövde varken fler återbesök eller mer kompletterande antibiotika. Det stärker bilden av att vi kan använda antibiotika mer återhållsamt utan att det påverkar patientsäkerheten, säger Olof Cronberg.
Idéer om framtida forskning
Ibland sägs det att jourläkare skriver ut mer antibiotika än andra kollegor. Men det stämmer inte enligt en av studierna i avhandlingen. Det skrivs inte ut mer antibiotika på jourtid när hänsyn tas till patienternas ålder, kön och diagnos.
Den enda tydliga skillnaden som Olof Cronberg såg mellan hög- och lågförskrivare var att de gjorde olika tolkningar av snabbtester som CRP (snabbsänka) och kliniska fynd. Högförskrivare valde oftare antibiotika redan vid lägre CRP-värde.
Samtidigt lyfter Olof Cronberg att även organisatoriska förutsättningar, riktlinjer och andra mer svårfångade faktorer kan påverka besluten.
– För framtida forskning hade det varit värdefullt att intervjua både läkare och sjuksköterskor för att få en djupare förståelse för varför förskrivningen skiljer sig åt.