”När han lämnade sin mottagning på morgonen den 16 april kände Dr Bernard Rieux något mjukt under foten. Det var en död råtta som låg mitt på trappavsatsen. Spontant sparkade han undan den utan att fundera mer på det och fortsatte ner för trappan.”
Så öppnar Albert Camus sin roman Pesten (1947) med det klassiska scenariot för en epidemis dolska inledning. Tyst och osynlig smyger den sig på för att plötsligt explodera oss rakt i ansiktet, skapa rädsla, ångest, bokstavlig smitta och död.
Någon ber mig föreläsa under rubriken ?Från pest till sars?. Jag känner mig tveksam. Är inte vår rädsla för sars överdriven? Varför utlöser epidemier sådan oro?
För det första måste man rikta viss misstänksamhet mot själva ordet epidemi. Det används på flera sätt, de flesta metaforiska. Ofta för att nå bestämda mål ? kring alkohol, sexualitet, matvanor ? ett slags klichéer med syfte att klä dåligt tolererade beteenden i den emotionella skräckdräkt som associeras med ?äkta? epidemier.
Talar vi om verkliga epidemier kan oron givetvis gälla rädsla för själva smittan. Men även långt ifrån en rimlig risk att drabbas engageras vi. Intuitivt försöker vi förklara och rationalisera. Varje tid har sina förklaringar: klimat, elaka dunster, gudastraff, naturens hämnd, särskilda smittbärande grupper, smutsigt vatten, bakterier, retrovirus, otillbörlig kontakt med djur. Smittsamma platser pekas ut: ventilationssystem, bastuklubbar, djurmarknader. Nya risker uppstår: äta kött, åka buss, ta hand om sin granne. Några gynnas: munskyddstillverkare, cykelfabrikörer (rädsla för kollektiva transporter), video- och TV-spelförsäljare (rädsla för att gå på krogen).
De ?stora? förklaringarna till en epidemi är huvudsakligen två. För det första smitta som skapad av obalans mellan människa och miljö, för det andra smitta som närvaro av ett smittämne som sprids från person till person. Överförda till ett socialt plan blir skillnaden mellan dessa förklaringar stor. Den första pekar på system, samband och balans, den andra lyfter fram ett specifikt ordningsstörande fenomen.
Oberoende av förklaringsmodell tycks epidemier följa samma dramaturgi. Läkare finner några misstänkta fall, smittan spåras till en källa, allt tycks under kontroll, och ändå inte. Myndigheternas första reaktion är ofta blindhet. Man vill inte se, försöker tysta ner. Situationen blir ohållbar, många blir sjuka och några hinner dö innan man agerar och informerar. Att tillstå en epidemi är att tillstå förlorad kontroll, riskera social upplösning, förändrade beteenden och grupperingar.
Också som socialt fenomen har epidemin dramats form. Den uppträder på scenen begränsad i rum och tid, följer ett scenario av spänning och kris, ebbar i bästa fall ut i en insikt. Den fångar upp en latent hotkänsla som vi alltid lever med, legitimerar och lyfter fram känslor, fördomar och kulturella myter. Ibland får vi en möjlighet att sätta rejäla namn på denna rädsla: aids, ebola, galna ko-sjukan, sars.
Det finns något djupt existentiellt i vår fruktan, hur nya hotbilder lyckas ockupera våra medvetanden. Det är som om de bekräftar misstanken att vi i själva verket lever i en farlig värld ? idag representerad av massförstörelsevapen, kärnkraft, strålning, förgiftning, manipulerad mat, nya virusstammar och resistenta bakterier. Allt detta säger något viktigt: att vi inte uppfattar den moderna världens självbild av rationalitet och mänsklig kontroll som riktigt trovärdig.
Och mot smitta ? biologisk eller social ? finns inga läkemedel. Man kan förebygga den genom information, hygien och rena livsmedel. Man kan uppfinna diagnostiska test och utveckla vaccin och bromsmediciner. Men när epidemin bryter ut tycks vi hjälplösa. Det är som om vi alltid kommer för sent. Läkemedelsindustrin också. Och just därför kan vi fortsätta att fylla smittan med urgamla myter, rädslor och fördomar. Paradoxalt nog är det som om vi blir mer levande av att leva med risk, påminda om själva livet som ett hett och bräckligt drama.
Årlig arkivering 2003
Epidemier gör oss mer levande
Epidemier gör oss mer levande
”När han lämnade sin mottagning på morgonen den 16 april kände Dr Bernard Rieux något mjukt under foten. Det var en död råtta som låg mitt på trappavsatsen. Spontant sparkade han undan den utan att fundera mer på det och fortsatte ner för trappan.”
Så öppnar Albert Camus sin roman Pesten (1947) med det klassiska scenariot för en epidemis dolska inledning. Tyst och osynlig smyger den sig på för att plötsligt explodera oss rakt i ansiktet, skapa rädsla, ångest, bokstavlig smitta och död.
Någon ber mig föreläsa under rubriken ?Från pest till sars?. Jag känner mig tveksam. Är inte vår rädsla för sars överdriven? Varför utlöser epidemier sådan oro?
För det första måste man rikta viss misstänksamhet mot själva ordet epidemi. Det används på flera sätt, de flesta metaforiska. Ofta för att nå bestämda mål ? kring alkohol, sexualitet, matvanor ? ett slags klichéer med syfte att klä dåligt tolererade beteenden i den emotionella skräckdräkt som associeras med ?äkta? epidemier.
Talar vi om verkliga epidemier kan oron givetvis gälla rädsla för själva smittan. Men även långt ifrån en rimlig risk att drabbas engageras vi. Intuitivt försöker vi förklara och rationalisera. Varje tid har sina förklaringar: klimat, elaka dunster, gudastraff, naturens hämnd, särskilda smittbärande grupper, smutsigt vatten, bakterier, retrovirus, otillbörlig kontakt med djur. Smittsamma platser pekas ut: ventilationssystem, bastuklubbar, djurmarknader. Nya risker uppstår: äta kött, åka buss, ta hand om sin granne. Några gynnas: munskyddstillverkare, cykelfabrikörer (rädsla för kollektiva transporter), video- och TV-spelförsäljare (rädsla för att gå på krogen).
De ?stora? förklaringarna till en epidemi är huvudsakligen två. För det första smitta som skapad av obalans mellan människa och miljö, för det andra smitta som närvaro av ett smittämne som sprids från person till person. Överförda till ett socialt plan blir skillnaden mellan dessa förklaringar stor. Den första pekar på system, samband och balans, den andra lyfter fram ett specifikt ordningsstörande fenomen.
Oberoende av förklaringsmodell tycks epidemier följa samma dramaturgi. Läkare finner några misstänkta fall, smittan spåras till en källa, allt tycks under kontroll, och ändå inte. Myndigheternas första reaktion är ofta blindhet. Man vill inte se, försöker tysta ner. Situationen blir ohållbar, många blir sjuka och några hinner dö innan man agerar och informerar. Att tillstå en epidemi är att tillstå förlorad kontroll, riskera social upplösning, förändrade beteenden och grupperingar.
Också som socialt fenomen har epidemin dramats form. Den uppträder på scenen begränsad i rum och tid, följer ett scenario av spänning och kris, ebbar i bästa fall ut i en insikt. Den fångar upp en latent hotkänsla som vi alltid lever med, legitimerar och lyfter fram känslor, fördomar och kulturella myter. Ibland får vi en möjlighet att sätta rejäla namn på denna rädsla: aids, ebola, galna ko-sjukan, sars.
Det finns något djupt existentiellt i vår fruktan, hur nya hotbilder lyckas ockupera våra medvetanden. Det är som om de bekräftar misstanken att vi i själva verket lever i en farlig värld ? idag representerad av massförstörelsevapen, kärnkraft, strålning, förgiftning, manipulerad mat, nya virusstammar och resistenta bakterier. Allt detta säger något viktigt: att vi inte uppfattar den moderna världens självbild av rationalitet och mänsklig kontroll som riktigt trovärdig.
Och mot smitta ? biologisk eller social ? finns inga läkemedel. Man kan förebygga den genom information, hygien och rena livsmedel. Man kan uppfinna diagnostiska test och utveckla vaccin och bromsmediciner. Men när epidemin bryter ut tycks vi hjälplösa. Det är som om vi alltid kommer för sent. Läkemedelsindustrin också. Och just därför kan vi fortsätta att fylla smittan med urgamla myter, rädslor och fördomar. Paradoxalt nog är det som om vi blir mer levande av att leva med risk, påminda om själva livet som ett hett och bräckligt drama.
Substans P-blockerare minskar illamående och kräkning
Akut cytostatikautlöst illamående sätter igång mellan en och fyra timmar efter en cellgiftskur och varar upp till ett dygn. Någon dag efter cytostatikabehandlingen kan också ett fördröjt cytostatikainducerat illamående drabba patienten vilket kan vara i flera dagar.
Serotoninreceptorblockerare, till exempel ondansetron, används ofta för behandling av det akuta illamåendet. Det fördröjda illamåendet har det däremot varit svårt att råda bot på. Aprepitant är det första FDA-godkända läkemedlet som har en effekt på denna sorts illamående.
? Här finns ett stort kliniskt problem att lösa. Det fördröjda illamåendet är mycket besvärande för många patienter. Sedan får vi se hur bra aprepitant är på detta, det är för tidigt att säga. Men läkemedlet är mycket spännande, säger Curt Peterson, professor i klinisk farmakologi vid Linköpings universitet.
Strålning och kemoterapi medför frisättning av serotonin och substans P i mage och tarmar. Därifrån skickas via vagusnerven signaler vidare till kräkcentrum för omkoppling. Serotoninantagonisterna verkar framför allt i magtarmkanalen men tros också ha vissa centrala effekter. Aprepitant blockerar neurokininreceptorer av typ ett, NK1, i hjärnstammen. Om signalerna till det fördröjda illamåendet kommer från magen anser dock Curt Peterson vara oklart.
Tidpunkten oklar
Enligt Merck Sharp & Dohme som står bakom läkemedlet ska aprepitantbehandlingen fördelas på tre dagar. Den ska också kombineras med andra behandlingar mot illamående. Rekommendationen säger att den första kapseln på 125 mg ska sväljas en timme innan kemoterapi sätts in. Därefter ska doser på 80 mg ges de följande två dagarna. Men Curt Peterson menar att det fortfarande finns en del oklarheter kvar kring den tidpunkt när det är bäst att administrera aprepitant.
? Det pågår en diskussion om när man ska börja använda detta läkemedel, om den första dosen ska ges dagen efter behandlingen eller om det är bättre att vänta.
Cisplatin är kanske det cytostatika som förorsakar värst besvär med illamående. Bröst-, huvud-, hals- och testikelcancer är exempel på cancertyper där cisplatinbehandling ofta används. Enligt Curt Peterson bör alla som får cisplatinbehandling också få aprepitant i framtiden.
? Men det beror ju också på vad det kommer att kosta. När serotoninantagonisterna kom var det lätt att räkna hem vinsten. Även om dessa var dyra kunde man spara mycket eftersom patienterna kunde behandlas polykliniskt när de tog dessa läkemedel. Men för aprepitant blir det inte lika lätt att räkna hem vinsterna.
Substans P-blockerare minskar illamående och kräkning
Akut cytostatikautlöst illamående sätter igång mellan en och fyra timmar efter en cellgiftskur och varar upp till ett dygn. Någon dag efter cytostatikabehandlingen kan också ett fördröjt cytostatikainducerat illamående drabba patienten vilket kan vara i flera dagar.
Serotoninreceptorblockerare, till exempel ondansetron, används ofta för behandling av det akuta illamåendet. Det fördröjda illamåendet har det däremot varit svårt att råda bot på. Aprepitant är det första FDA-godkända läkemedlet som har en effekt på denna sorts illamående.
? Här finns ett stort kliniskt problem att lösa. Det fördröjda illamåendet är mycket besvärande för många patienter. Sedan får vi se hur bra aprepitant är på detta, det är för tidigt att säga. Men läkemedlet är mycket spännande, säger Curt Peterson, professor i klinisk farmakologi vid Linköpings universitet.
Strålning och kemoterapi medför frisättning av serotonin och substans P i mage och tarmar. Därifrån skickas via vagusnerven signaler vidare till kräkcentrum för omkoppling. Serotoninantagonisterna verkar framför allt i magtarmkanalen men tros också ha vissa centrala effekter. Aprepitant blockerar neurokininreceptorer av typ ett, NK1, i hjärnstammen. Om signalerna till det fördröjda illamåendet kommer från magen anser dock Curt Peterson vara oklart.
Tidpunkten oklar
Enligt Merck Sharp & Dohme som står bakom läkemedlet ska aprepitantbehandlingen fördelas på tre dagar. Den ska också kombineras med andra behandlingar mot illamående. Rekommendationen säger att den första kapseln på 125 mg ska sväljas en timme innan kemoterapi sätts in. Därefter ska doser på 80 mg ges de följande två dagarna. Men Curt Peterson menar att det fortfarande finns en del oklarheter kvar kring den tidpunkt när det är bäst att administrera aprepitant.
? Det pågår en diskussion om när man ska börja använda detta läkemedel, om den första dosen ska ges dagen efter behandlingen eller om det är bättre att vänta.
Cisplatin är kanske det cytostatika som förorsakar värst besvär med illamående. Bröst-, huvud-, hals- och testikelcancer är exempel på cancertyper där cisplatinbehandling ofta används. Enligt Curt Peterson bör alla som får cisplatinbehandling också få aprepitant i framtiden.
? Men det beror ju också på vad det kommer att kosta. När serotoninantagonisterna kom var det lätt att räkna hem vinsten. Även om dessa var dyra kunde man spara mycket eftersom patienterna kunde behandlas polykliniskt när de tog dessa läkemedel. Men för aprepitant blir det inte lika lätt att räkna hem vinsterna.
Substans P-blockerare minskar illamående och kräkning
Akut cytostatikautlöst illamående sätter igång mellan en och fyra timmar efter en cellgiftskur och varar upp till ett dygn. Någon dag efter cytostatikabehandlingen kan också ett fördröjt cytostatikainducerat illamående drabba patienten vilket kan vara i flera dagar.
Serotoninreceptorblockerare, till exempel ondansetron, används ofta för behandling av det akuta illamåendet. Det fördröjda illamåendet har det däremot varit svårt att råda bot på. Aprepitant är det första FDA-godkända läkemedlet som har en effekt på denna sorts illamående.
? Här finns ett stort kliniskt problem att lösa. Det fördröjda illamåendet är mycket besvärande för många patienter. Sedan får vi se hur bra aprepitant är på detta, det är för tidigt att säga. Men läkemedlet är mycket spännande, säger Curt Peterson, professor i klinisk farmakologi vid Linköpings universitet.
Strålning och kemoterapi medför frisättning av serotonin och substans P i mage och tarmar. Därifrån skickas via vagusnerven signaler vidare till kräkcentrum för omkoppling. Serotoninantagonisterna verkar framför allt i magtarmkanalen men tros också ha vissa centrala effekter. Aprepitant blockerar neurokininreceptorer av typ ett, NK1, i hjärnstammen. Om signalerna till det fördröjda illamåendet kommer från magen anser dock Curt Peterson vara oklart.
Tidpunkten oklar
Enligt Merck Sharp & Dohme som står bakom läkemedlet ska aprepitantbehandlingen fördelas på tre dagar. Den ska också kombineras med andra behandlingar mot illamående. Rekommendationen säger att den första kapseln på 125 mg ska sväljas en timme innan kemoterapi sätts in. Därefter ska doser på 80 mg ges de följande två dagarna. Men Curt Peterson menar att det fortfarande finns en del oklarheter kvar kring den tidpunkt när det är bäst att administrera aprepitant.
? Det pågår en diskussion om när man ska börja använda detta läkemedel, om den första dosen ska ges dagen efter behandlingen eller om det är bättre att vänta.
Cisplatin är kanske det cytostatika som förorsakar värst besvär med illamående. Bröst-, huvud-, hals- och testikelcancer är exempel på cancertyper där cisplatinbehandling ofta används. Enligt Curt Peterson bör alla som får cisplatinbehandling också få aprepitant i framtiden.
? Men det beror ju också på vad det kommer att kosta. När serotoninantagonisterna kom var det lätt att räkna hem vinsten. Även om dessa var dyra kunde man spara mycket eftersom patienterna kunde behandlas polykliniskt när de tog dessa läkemedel. Men för aprepitant blir det inte lika lätt att räkna hem vinsterna.
Statiner minskar risk för kardiovaskulär sjukdom hos diabetiker
Studien, som är en substudie till den stora Heart Protection Study, HPS, löpte över 5 år på flera centra i Storbritannien. 5 963 patienter undersöktes och randomiserades till antingen 40 mg simvastatin eller placebo. De flesta hade typ 2-diabetes.
Bland de patienter som fick aktiv behandling med simvastatin uppvisade en minskad relativ risk för kardiovaskulär sjukdom med 22 procent. Bland dem som från början inte hade diagnosticerad aterosklerotisk sjukdom var den relativa riskminskningen 27 procent. De diabetiker som hade ett kolesterol under 3,0 mmol/l vid studiestart hade också en relativ riskminskning med 27 procent.
Författarna skriver att statinbehandling bör vara rutin för alla diabetiker med tillräckligt hög risk för kardiovaskulära händelser, oavsett deras initiala kolesterolnivåer.
? Läkare ska nu som rutin överväga att ge statiner till diabetiker som ett tredje steg i en behandling som redan ska bestå av behandling av hyperglykemi och hypertoni, säger huvudförfattaren Rory Collins till Reuters Health.
? Det finns 150 miljoner människor över hela världen med diabetes. Förmodligen har 100 miljoner av dessa en klar indikation för statinbehandling.
Ett sådant förfarande skulle kraftigt öka användningen av statiner, men Rory Collins menar att användningen är kostnadseffektiv då många kolesterolläkemedel har eller kommer att tappa sina patent snart.
Läs en längre intervju med Rory Collins i nästa nummer av Läkemedelsvärlden som utkommer måndag 23 juni 2003.
Statiner minskar risk för kardiovaskulär sjukdom hos diabetiker
Studien, som är en substudie till den stora Heart Protection Study, HPS, löpte över 5 år på flera centra i Storbritannien. 5 963 patienter undersöktes och randomiserades till antingen 40 mg simvastatin eller placebo. De flesta hade typ 2-diabetes.
Bland de patienter som fick aktiv behandling med simvastatin uppvisade en minskad relativ risk för kardiovaskulär sjukdom med 22 procent. Bland dem som från början inte hade diagnosticerad aterosklerotisk sjukdom var den relativa riskminskningen 27 procent. De diabetiker som hade ett kolesterol under 3,0 mmol/l vid studiestart hade också en relativ riskminskning med 27 procent.
Författarna skriver att statinbehandling bör vara rutin för alla diabetiker med tillräckligt hög risk för kardiovaskulära händelser, oavsett deras initiala kolesterolnivåer.
? Läkare ska nu som rutin överväga att ge statiner till diabetiker som ett tredje steg i en behandling som redan ska bestå av behandling av hyperglykemi och hypertoni, säger huvudförfattaren Rory Collins till Reuters Health.
? Det finns 150 miljoner människor över hela världen med diabetes. Förmodligen har 100 miljoner av dessa en klar indikation för statinbehandling.
Ett sådant förfarande skulle kraftigt öka användningen av statiner, men Rory Collins menar att användningen är kostnadseffektiv då många kolesterolläkemedel har eller kommer att tappa sina patent snart.
Läs en längre intervju med Rory Collins i nästa nummer av Läkemedelsvärlden som utkommer måndag 23 juni 2003.
Statiner minskar risk för kardiovaskulär sjukdom hos diabetiker
Studien, som är en substudie till den stora Heart Protection Study, HPS, löpte över 5 år på flera centra i Storbritannien. 5 963 patienter undersöktes och randomiserades till antingen 40 mg simvastatin eller placebo. De flesta hade typ 2-diabetes.
Bland de patienter som fick aktiv behandling med simvastatin uppvisade en minskad relativ risk för kardiovaskulär sjukdom med 22 procent. Bland dem som från början inte hade diagnosticerad aterosklerotisk sjukdom var den relativa riskminskningen 27 procent. De diabetiker som hade ett kolesterol under 3,0 mmol/l vid studiestart hade också en relativ riskminskning med 27 procent.
Författarna skriver att statinbehandling bör vara rutin för alla diabetiker med tillräckligt hög risk för kardiovaskulära händelser, oavsett deras initiala kolesterolnivåer.
? Läkare ska nu som rutin överväga att ge statiner till diabetiker som ett tredje steg i en behandling som redan ska bestå av behandling av hyperglykemi och hypertoni, säger huvudförfattaren Rory Collins till Reuters Health.
? Det finns 150 miljoner människor över hela världen med diabetes. Förmodligen har 100 miljoner av dessa en klar indikation för statinbehandling.
Ett sådant förfarande skulle kraftigt öka användningen av statiner, men Rory Collins menar att användningen är kostnadseffektiv då många kolesterolläkemedel har eller kommer att tappa sina patent snart.
Läs en längre intervju med Rory Collins i nästa nummer av Läkemedelsvärlden som utkommer måndag 23 juni 2003.
Statiner minskar risk för kardiovaskulär sjukdom hos diabetiker
Studien, som är en substudie till den stora Heart Protection Study, HPS, löpte över 5 år på flera centra i Storbritannien. 5 963 patienter undersöktes och randomiserades till antingen 40 mg simvastatin eller placebo. De flesta hade typ 2-diabetes.
Bland de patienter som fick aktiv behandling med simvastatin uppvisade en minskad relativ risk för kardiovaskulär sjukdom med 22 procent. Bland dem som från början inte hade diagnosticerad aterosklerotisk sjukdom var den relativa riskminskningen 27 procent. De diabetiker som hade ett kolesterol under 3,0 mmol/l vid studiestart hade också en relativ riskminskning med 27 procent.
Författarna skriver att statinbehandling bör vara rutin för alla diabetiker med tillräckligt hög risk för kardiovaskulära händelser, oavsett deras initiala kolesterolnivåer.
? Läkare ska nu som rutin överväga att ge statiner till diabetiker som ett tredje steg i en behandling som redan ska bestå av behandling av hyperglykemi och hypertoni, säger huvudförfattaren Rory Collins till Reuters Health.
? Det finns 150 miljoner människor över hela världen med diabetes. Förmodligen har 100 miljoner av dessa en klar indikation för statinbehandling.
Ett sådant förfarande skulle kraftigt öka användningen av statiner, men Rory Collins menar att användningen är kostnadseffektiv då många kolesterolläkemedel har eller kommer att tappa sina patent snart.
Läs en längre intervju med Rory Collins i nästa nummer av Läkemedelsvärlden som utkommer måndag 23 juni 2003.
Apotekets marginal höjs inte
Apoteket ansökte om en höjning av handelsmarginalen för att kompensera för ökade kostnader såsom ägarens utdelningskrav, generisk substitution, dosdispenseringssystemet och delbetalningssystemet. Apoteket hade begärt ett tillskott om 200 miljoner kronor.
I sitt beslut menar LFN att en marginaljustering med anledning av att ägaren, staten, utformar sina utdelningskrav på nytt sätt inte är motiverat. Vidare leder prissänkningar och patentutgångar till lägre ersättning till Apoteket eftersom marginalen är omsättningsrelaterad. LFN menar istället att hela marginalkonstruktionen bör ses över, ett arbete som för närvarande pågår i regeringskansliet.
Angående både delbetalnings- och dosdispenseringssystemen ska dessa enligt det nya avtalet mellan Apoteket och staten vara självfinansierande genom ersättning från dem som köper tjänsterna. Därmed kan inte heller detta ge anledning till extra pengar.
Apotekets marginal höjs inte
Apoteket ansökte om en höjning av handelsmarginalen för att kompensera för ökade kostnader såsom ägarens utdelningskrav, generisk substitution, dosdispenseringssystemet och delbetalningssystemet. Apoteket hade begärt ett tillskott om 200 miljoner kronor.
I sitt beslut menar LFN att en marginaljustering med anledning av att ägaren, staten, utformar sina utdelningskrav på nytt sätt inte är motiverat. Vidare leder prissänkningar och patentutgångar till lägre ersättning till Apoteket eftersom marginalen är omsättningsrelaterad. LFN menar istället att hela marginalkonstruktionen bör ses över, ett arbete som för närvarande pågår i regeringskansliet.
Angående både delbetalnings- och dosdispenseringssystemen ska dessa enligt det nya avtalet mellan Apoteket och staten vara självfinansierande genom ersättning från dem som köper tjänsterna. Därmed kan inte heller detta ge anledning till extra pengar.
Apotekets marginal höjs inte
Apoteket ansökte om en höjning av handelsmarginalen för att kompensera för ökade kostnader såsom ägarens utdelningskrav, generisk substitution, dosdispenseringssystemet och delbetalningssystemet. Apoteket hade begärt ett tillskott om 200 miljoner kronor.
I sitt beslut menar LFN att en marginaljustering med anledning av att ägaren, staten, utformar sina utdelningskrav på nytt sätt inte är motiverat. Vidare leder prissänkningar och patentutgångar till lägre ersättning till Apoteket eftersom marginalen är omsättningsrelaterad. LFN menar istället att hela marginalkonstruktionen bör ses över, ett arbete som för närvarande pågår i regeringskansliet.
Angående både delbetalnings- och dosdispenseringssystemen ska dessa enligt det nya avtalet mellan Apoteket och staten vara självfinansierande genom ersättning från dem som köper tjänsterna. Därmed kan inte heller detta ge anledning till extra pengar.
Apotekets marginal höjs inte
Apoteket ansökte om en höjning av handelsmarginalen för att kompensera för ökade kostnader såsom ägarens utdelningskrav, generisk substitution, dosdispenseringssystemet och delbetalningssystemet. Apoteket hade begärt ett tillskott om 200 miljoner kronor.
I sitt beslut menar LFN att en marginaljustering med anledning av att ägaren, staten, utformar sina utdelningskrav på nytt sätt inte är motiverat. Vidare leder prissänkningar och patentutgångar till lägre ersättning till Apoteket eftersom marginalen är omsättningsrelaterad. LFN menar istället att hela marginalkonstruktionen bör ses över, ett arbete som för närvarande pågår i regeringskansliet.
Angående både delbetalnings- och dosdispenseringssystemen ska dessa enligt det nya avtalet mellan Apoteket och staten vara självfinansierande genom ersättning från dem som köper tjänsterna. Därmed kan inte heller detta ge anledning till extra pengar.
LFN ändrar sitt beslut om Concerta
Janssen-Cilag, som marknadsför läkemedlet, överklagade LFN:s första beslut till Länsrätten i Stockholm. LFN tyckte då att behandling med Concerta inte var kostnadseffektiv samt behandlingsresultatet förbättrades i sådan grad att det motiverade ett godkännande att ingå i läkemedelsförmånerna.
Länsrätten anmodade LFN att yttra sig i ärendet. LFN vände sig till Läkemedelsverket och anser att verket tillförde ärendet nya uppgifter om bland annat licensgivning, som i sin tur påverkade kostnadseffektiviteten i relation till Ritalin. LFN kommer till slutsatsen att i avsaknad av annan tillgänglig läkemedelsbehandling är Concerta ett kostnadseffektivt läkemedel och ska därmed ingå i förmånerna. Annars riskerar patienter av kostnadsskäl stå utan behandling.
Företaget menade i sin överklagan att den bedömning av kostnadseffektivitet, som LFN gjorde inför det första beslutet, inte kunde baseras på en jämförelse mellan ett av Läkemedelsverket godkänt läkemedel som Concerta och ett licensläkemedel (Ritalin). Dessutom menade Janssen-Cilag att det inte finns något annat godkänt läkemedel än Concerta för behandling av barn med ADHD.
LFN ändrar sitt beslut om Concerta
Janssen-Cilag, som marknadsför läkemedlet, överklagade LFN:s första beslut till Länsrätten i Stockholm. LFN tyckte då att behandling med Concerta inte var kostnadseffektiv samt behandlingsresultatet förbättrades i sådan grad att det motiverade ett godkännande att ingå i läkemedelsförmånerna.
Länsrätten anmodade LFN att yttra sig i ärendet. LFN vände sig till Läkemedelsverket och anser att verket tillförde ärendet nya uppgifter om bland annat licensgivning, som i sin tur påverkade kostnadseffektiviteten i relation till Ritalin. LFN kommer till slutsatsen att i avsaknad av annan tillgänglig läkemedelsbehandling är Concerta ett kostnadseffektivt läkemedel och ska därmed ingå i förmånerna. Annars riskerar patienter av kostnadsskäl stå utan behandling.
Företaget menade i sin överklagan att den bedömning av kostnadseffektivitet, som LFN gjorde inför det första beslutet, inte kunde baseras på en jämförelse mellan ett av Läkemedelsverket godkänt läkemedel som Concerta och ett licensläkemedel (Ritalin). Dessutom menade Janssen-Cilag att det inte finns något annat godkänt läkemedel än Concerta för behandling av barn med ADHD.
LFN ändrar sitt beslut om Concerta
Janssen-Cilag, som marknadsför läkemedlet, överklagade LFN:s första beslut till Länsrätten i Stockholm. LFN tyckte då att behandling med Concerta inte var kostnadseffektiv samt behandlingsresultatet förbättrades i sådan grad att det motiverade ett godkännande att ingå i läkemedelsförmånerna.
Länsrätten anmodade LFN att yttra sig i ärendet. LFN vände sig till Läkemedelsverket och anser att verket tillförde ärendet nya uppgifter om bland annat licensgivning, som i sin tur påverkade kostnadseffektiviteten i relation till Ritalin. LFN kommer till slutsatsen att i avsaknad av annan tillgänglig läkemedelsbehandling är Concerta ett kostnadseffektivt läkemedel och ska därmed ingå i förmånerna. Annars riskerar patienter av kostnadsskäl stå utan behandling.
Företaget menade i sin överklagan att den bedömning av kostnadseffektivitet, som LFN gjorde inför det första beslutet, inte kunde baseras på en jämförelse mellan ett av Läkemedelsverket godkänt läkemedel som Concerta och ett licensläkemedel (Ritalin). Dessutom menade Janssen-Cilag att det inte finns något annat godkänt läkemedel än Concerta för behandling av barn med ADHD.