Årlig arkivering 2003

"Generika är ofta ganska olika sina originalpreparat. Man stirrar sig blind på den aktiva substansen och påstår att det är exakt samma sak. Mycket annat kan dock skilja sig, för många läkemedelssubstanser handlar det om subtila skillnader som kan ge stora effekter på effektivitet och tolerans. Ofta ligger år av forskning bakom vilka inaktiva substanser som är optimala, vilken kornstorlek eller kristallstruktur ger bäst effekt. Detta är industrihemligheter som generikaföretagen ofta är ovetande om.

Min hustru arbetar på apotek och berättar ofta om patienter som inte får den förväntade effekten eller får biverkningar av det för dagen billigaste preparatet. Priskriget innebär att patienterna kan få olika preparat varje gång de hämtar ut sina recept, med stor risk för förväxling och dubbelmedicinering som följd. Några insparade hundralappar kan resultera i mycket höga sjukhuskostnader vid exempelvis feldosering. Det är inte gräddkola som säljs!

Jag efterlyser krav på noggranna kinetikstudier på patienter för varje generiskt preparat som ska betraktas som utbytbart. Biofarmaci är en komplicerad vetenskap, och man bör kräva ekvivalens om preparaten skall klassas som utbytbara.
Jag vill poängtera att jag framför dessa åsikter som privatperson, och inte som representant för MSD."

Krister Kristianson

Farmakolog och apotekare, MSD

"Generika är ofta ganska olika sina originalpreparat. Man stirrar sig blind på den aktiva substansen och påstår att det är exakt samma sak. Mycket annat kan dock skilja sig, för många läkemedelssubstanser handlar det om subtila skillnader som kan ge stora effekter på effektivitet och tolerans. Ofta ligger år av forskning bakom vilka inaktiva substanser som är optimala, vilken kornstorlek eller kristallstruktur ger bäst effekt. Detta är industrihemligheter som generikaföretagen ofta är ovetande om.

Min hustru arbetar på apotek och berättar ofta om patienter som inte får den förväntade effekten eller får biverkningar av det för dagen billigaste preparatet. Priskriget innebär att patienterna kan få olika preparat varje gång de hämtar ut sina recept, med stor risk för förväxling och dubbelmedicinering som följd. Några insparade hundralappar kan resultera i mycket höga sjukhuskostnader vid exempelvis feldosering. Det är inte gräddkola som säljs!

Jag efterlyser krav på noggranna kinetikstudier på patienter för varje generiskt preparat som ska betraktas som utbytbart. Biofarmaci är en komplicerad vetenskap, och man bör kräva ekvivalens om preparaten skall klassas som utbytbara.
Jag vill poängtera att jag framför dessa åsikter som privatperson, och inte som representant för MSD."

Krister Kristianson

Farmakolog och apotekare, MSD

”Med lång erfarenhet av undervisning vid Farmaceutiska fakulteten i Uppsala, håller jag självklart med Ingrid Nylander och Lennart Dencker i att det finns många socialt begåvade, positiva och ambitiösa studenter med hjärtat på rätt ställe. Anna Célens inlägg ?Ur studentens perspektiv? i förra numret är ett bevis på detta (Tack, Anna!). Det finns studenter som bryr sig och som med rätta är bekymrade.

Jag vill dock hävda att resultatfördelningen i tentamenskurvorna uppvisar en distortion mot det negativa hållet. Antalet som jag tvingas underkänna med hänvisning till basala kunskapsbrister har ökat påtagligt under senare tid.

Beträffande Annas inlägg kring grupparbeten så är det nog ofrånkomligt att vissa upptäcker att de kan sko sig på andras bekostnad och ?bara glida igenom?. Arbetslivet i stort är baserat på grupporganisationer, men någon måste ju ta ansvar. Delat ansvar blir ingens ansvar. Detta präglar för närvarande inte bara utbildning och skola utan vård och omsorg, polis- och rättsväsende etcetera. Vi ser det varje dag och listan kan göras lång.

Hela det politiska etablissemanget med stat, landsting och kommun, verkar fostrat i en grupparbetsmentalitet där alla lärt sig att skylla ifrån sig och ingen tar ansvar. Det är exempelvis beklämmande att se Socialministerns trötta kroppsspråk då han förhoppningsvis verkar insett att psykvården behöver samordnas, men det är en annan debatt.”

Björn Lindeke

Professor, vd Apotekarsocieteten

”Med lång erfarenhet av undervisning vid Farmaceutiska fakulteten i Uppsala, håller jag självklart med Ingrid Nylander och Lennart Dencker i att det finns många socialt begåvade, positiva och ambitiösa studenter med hjärtat på rätt ställe. Anna Célens inlägg ?Ur studentens perspektiv? i förra numret är ett bevis på detta (Tack, Anna!). Det finns studenter som bryr sig och som med rätta är bekymrade.

Jag vill dock hävda att resultatfördelningen i tentamenskurvorna uppvisar en distortion mot det negativa hållet. Antalet som jag tvingas underkänna med hänvisning till basala kunskapsbrister har ökat påtagligt under senare tid.

Beträffande Annas inlägg kring grupparbeten så är det nog ofrånkomligt att vissa upptäcker att de kan sko sig på andras bekostnad och ?bara glida igenom?. Arbetslivet i stort är baserat på grupporganisationer, men någon måste ju ta ansvar. Delat ansvar blir ingens ansvar. Detta präglar för närvarande inte bara utbildning och skola utan vård och omsorg, polis- och rättsväsende etcetera. Vi ser det varje dag och listan kan göras lång.

Hela det politiska etablissemanget med stat, landsting och kommun, verkar fostrat i en grupparbetsmentalitet där alla lärt sig att skylla ifrån sig och ingen tar ansvar. Det är exempelvis beklämmande att se Socialministerns trötta kroppsspråk då han förhoppningsvis verkar insett att psykvården behöver samordnas, men det är en annan debatt.”

Björn Lindeke

Professor, vd Apotekarsocieteten

”Med lång erfarenhet av undervisning vid Farmaceutiska fakulteten i Uppsala, håller jag självklart med Ingrid Nylander och Lennart Dencker i att det finns många socialt begåvade, positiva och ambitiösa studenter med hjärtat på rätt ställe. Anna Célens inlägg ?Ur studentens perspektiv? i förra numret är ett bevis på detta (Tack, Anna!). Det finns studenter som bryr sig och som med rätta är bekymrade.

Jag vill dock hävda att resultatfördelningen i tentamenskurvorna uppvisar en distortion mot det negativa hållet. Antalet som jag tvingas underkänna med hänvisning till basala kunskapsbrister har ökat påtagligt under senare tid.

Beträffande Annas inlägg kring grupparbeten så är det nog ofrånkomligt att vissa upptäcker att de kan sko sig på andras bekostnad och ?bara glida igenom?. Arbetslivet i stort är baserat på grupporganisationer, men någon måste ju ta ansvar. Delat ansvar blir ingens ansvar. Detta präglar för närvarande inte bara utbildning och skola utan vård och omsorg, polis- och rättsväsende etcetera. Vi ser det varje dag och listan kan göras lång.

Hela det politiska etablissemanget med stat, landsting och kommun, verkar fostrat i en grupparbetsmentalitet där alla lärt sig att skylla ifrån sig och ingen tar ansvar. Det är exempelvis beklämmande att se Socialministerns trötta kroppsspråk då han förhoppningsvis verkar insett att psykvården behöver samordnas, men det är en annan debatt.”

Björn Lindeke

Professor, vd Apotekarsocieteten

Från tid till annan förkommer i dagspressen rubriker om missbruk av nikotinläkemedel, och faran med att använda dessa under längre tid. Med anledning av Apotekets initiativ till år 2004 som ett år i hälsans tecken, är det därför på sin plats att poängtera värdet av nikotinläkemedel och varna för risken med att ge dessa en negativ klang. Att använda ordet missbruk i samband med nikotinläkemedel kan av många potentiella rökslutare uppfattas som ett legitimt skäl att fortsätta med sin rökning, i rädsla för att bli missbrukare, något som man ofta inte uppfattar sig som så länge man röker. Man röker, men är ingen missbrukare. Man vet vad man har, men inte vad man får.

Att sluta röka och att dessutom förbli rökfri resten av livet ? vilket måste vara målet ? är för de allra flesta normalt fysiologiskt fungerande människor en oerhörd kamp. En kamp som är lätt att ge upp, eftersom enorma krafter, drivna av urgamla överlevnadsinstinkter styr beteendet i denna situation.

Alla rökare är idag medvetna om att rökning är livsfarligt. Ändå klarar inte fler än cirka tre procent av att sluta röka på egen hand. Detta kan spegla kraften i de inre drifter som styr. I Sverige dödar rökningen cirka 6 000 personer per år, vilket motsvarar 17 liv per dygn. Globalt sett räknar man med att år 2020 kommer cirka tio miljoner människor att dö av sitt tobaksbruk. Det är mycket viktigt att komma ihåg att det är den rökta tobaken som är ansvarig för i stort sett samtliga rökrelaterade dödsfall. Röken innehåller cirka 4 000 kemiska ämnen, varav 40-50 är direkt cancerframkallande. Rökaren traktar endast efter en enda av dessa substanser ? nikotinet. Ingen rökare är ute efter nitrosaminer, kolmonoxid, tjära eller andra otäckheter.

Och det är just under rökstoppet, så länge som kampen mellan den intelligenta hjärnan och belöningscentrum i vår gamla reptilhjärna pågår, som nikotinläkemedlen har sin rätta plats. De kan ersätta en del av det nikotin som nu inte längre tillförs kroppen regelbundet. Men ur rökarens synvinkel är dessa preparat inte perfekta. De kan till exempel aldrig ge någon egentlig kick, eftersom nikotinet här absorberas via andra vägar ? huden eller mun/nässlemhinnan ? än genom lungorna. Det tar längre tid för nikotinet att nå hjärnan och belöningssystemet. Nikotinläkemedlen ger heller inte så hög dos nikotin som cigaretten gör. De ger en maximal dos motsvarande cirka hälften av en medelstark cigarett. Denna dos anses dock vara tillräcklig för att slå toppen av de värsta abstinenssymtomen, och hjälpa individen stå ut till den värsta striden är över. Många kan behöva en högre dos som närmar sig den ?sedvanliga? cigarettdosen och då använder man med fördel en kombination av olika nikotinläkemedel.

När så de stora slagen är utkämpade är tanken att man från den aktuella nikotinnivån långsamt skall minska dosen av sina nikotinläkemedel till total nikotinfrihet. Det här är en process som tar olika lång tid för olika personer. En behandlingsperiod på upp till sex månader är i många fall befogad, och ibland även längre. Att klara detta på tre månader ? som i pressen har antytts vara längsta rekommenderade behandlingstid ? är sällsynt och kräver ett absolut stöd av annan rökavvänjning, som i många fall inte finns tillgänglig för det stora flertalet som vill sluta röka. En utmaning för landstingen runt om i landet!

Man vet att nikotinläkemedel fördubblar chansen att lyckas. Ändå visar statistiken att endast cirka 5-10 procent av alla användare av nikotinläkemedel lyckas uppnå en permanent rökfrihet. Detta är en oacceptabelt låg siffra som förmodligen beror just på bristen av kompletterande stöd, på för låg dos (öka användningen av kombinationsterapier!) och framför allt för kort användningstid.
Att fortsätta använda nikotinläkemedel ? och i första hand då tuggummi som är det vanligaste långtidsbruket ? under lång tid, är naturligtvis ett uppenbart fysiologiskt beroende, men riskerna med detta är långt mycket mindre än de oerhörda risker man tar som rökare. Och att i media kalla detta för missbruk, sänder signaler till många att tveka inför det tilltänkta rökstoppet, vilket ur ett folkhälsoperspektiv måste ses som allvarligt.

Till samtliga läsare: SKYDDA DINA BARN FRÅN TOBAKSFÄLLAN! En hjärna i utveckling anpassar sig ännu snabbare till nikotinstimulans. Studier har också visat att nikotinberoende många gånger leder till annat beroende som alkohol och droger.

Till alla kollegor på apotek: Låt oss använda de redskap vi har och använda dem rätt, tills något annat står till buds. Allt i anda och mening att hjälpa de rökare som vill sluta, vilket är cirka 85 procent av alla svenska rökare. Hjälp rökaren att inte tveka inför användande av nikotinläkemedel som hjälpmedel. Ingenting kan vara värre än att röka! Den stora hälsovinsten kommer redan första dagen då han/hon kommer bort från röken.

Uppmana rökaren att hålla ut! Informera om att avvänjningen kan ta tid. Kroppen anpassar sig långsamt och successivt. Uppmana till tålamod med nikotinläkemedlen som ger mindre nikotin och inte så snabbt som vid cigarettrökning. Påminn om att nikotinläkemedel fördubblar chanserna att lyckas!

Uppdatera kunskaper och var lyhörd för de budskap som sprids av våra största potentater inom det tobakspreventiva området.

Ta hjälp av din yrkesförening mot tobak ? Farmaci mot Tobak, 08-669 81 58. Att inte ta upp rökfrågan i kontakt med patienter är att ge sitt tysta medgivande till fortsatt rökning.

Sist men inte minst, använd år 2004 ? året som skall gå i hälsans tecken ? till att intensifiera kampen mot tobak!

Annette Jaarnek

Farmaceut med nikotinberoende som specialistkompetens

Apoteket, Huddinge Universitetssjukhus

Från tid till annan förkommer i dagspressen rubriker om missbruk av nikotinläkemedel, och faran med att använda dessa under längre tid. Med anledning av Apotekets initiativ till år 2004 som ett år i hälsans tecken, är det därför på sin plats att poängtera värdet av nikotinläkemedel och varna för risken med att ge dessa en negativ klang. Att använda ordet missbruk i samband med nikotinläkemedel kan av många potentiella rökslutare uppfattas som ett legitimt skäl att fortsätta med sin rökning, i rädsla för att bli missbrukare, något som man ofta inte uppfattar sig som så länge man röker. Man röker, men är ingen missbrukare. Man vet vad man har, men inte vad man får.

Att sluta röka och att dessutom förbli rökfri resten av livet ? vilket måste vara målet ? är för de allra flesta normalt fysiologiskt fungerande människor en oerhörd kamp. En kamp som är lätt att ge upp, eftersom enorma krafter, drivna av urgamla överlevnadsinstinkter styr beteendet i denna situation.

Alla rökare är idag medvetna om att rökning är livsfarligt. Ändå klarar inte fler än cirka tre procent av att sluta röka på egen hand. Detta kan spegla kraften i de inre drifter som styr. I Sverige dödar rökningen cirka 6 000 personer per år, vilket motsvarar 17 liv per dygn. Globalt sett räknar man med att år 2020 kommer cirka tio miljoner människor att dö av sitt tobaksbruk. Det är mycket viktigt att komma ihåg att det är den rökta tobaken som är ansvarig för i stort sett samtliga rökrelaterade dödsfall. Röken innehåller cirka 4 000 kemiska ämnen, varav 40-50 är direkt cancerframkallande. Rökaren traktar endast efter en enda av dessa substanser ? nikotinet. Ingen rökare är ute efter nitrosaminer, kolmonoxid, tjära eller andra otäckheter.

Och det är just under rökstoppet, så länge som kampen mellan den intelligenta hjärnan och belöningscentrum i vår gamla reptilhjärna pågår, som nikotinläkemedlen har sin rätta plats. De kan ersätta en del av det nikotin som nu inte längre tillförs kroppen regelbundet. Men ur rökarens synvinkel är dessa preparat inte perfekta. De kan till exempel aldrig ge någon egentlig kick, eftersom nikotinet här absorberas via andra vägar ? huden eller mun/nässlemhinnan ? än genom lungorna. Det tar längre tid för nikotinet att nå hjärnan och belöningssystemet. Nikotinläkemedlen ger heller inte så hög dos nikotin som cigaretten gör. De ger en maximal dos motsvarande cirka hälften av en medelstark cigarett. Denna dos anses dock vara tillräcklig för att slå toppen av de värsta abstinenssymtomen, och hjälpa individen stå ut till den värsta striden är över. Många kan behöva en högre dos som närmar sig den ?sedvanliga? cigarettdosen och då använder man med fördel en kombination av olika nikotinläkemedel.

När så de stora slagen är utkämpade är tanken att man från den aktuella nikotinnivån långsamt skall minska dosen av sina nikotinläkemedel till total nikotinfrihet. Det här är en process som tar olika lång tid för olika personer. En behandlingsperiod på upp till sex månader är i många fall befogad, och ibland även längre. Att klara detta på tre månader ? som i pressen har antytts vara längsta rekommenderade behandlingstid ? är sällsynt och kräver ett absolut stöd av annan rökavvänjning, som i många fall inte finns tillgänglig för det stora flertalet som vill sluta röka. En utmaning för landstingen runt om i landet!

Man vet att nikotinläkemedel fördubblar chansen att lyckas. Ändå visar statistiken att endast cirka 5-10 procent av alla användare av nikotinläkemedel lyckas uppnå en permanent rökfrihet. Detta är en oacceptabelt låg siffra som förmodligen beror just på bristen av kompletterande stöd, på för låg dos (öka användningen av kombinationsterapier!) och framför allt för kort användningstid.
Att fortsätta använda nikotinläkemedel ? och i första hand då tuggummi som är det vanligaste långtidsbruket ? under lång tid, är naturligtvis ett uppenbart fysiologiskt beroende, men riskerna med detta är långt mycket mindre än de oerhörda risker man tar som rökare. Och att i media kalla detta för missbruk, sänder signaler till många att tveka inför det tilltänkta rökstoppet, vilket ur ett folkhälsoperspektiv måste ses som allvarligt.

Till samtliga läsare: SKYDDA DINA BARN FRÅN TOBAKSFÄLLAN! En hjärna i utveckling anpassar sig ännu snabbare till nikotinstimulans. Studier har också visat att nikotinberoende många gånger leder till annat beroende som alkohol och droger.

Till alla kollegor på apotek: Låt oss använda de redskap vi har och använda dem rätt, tills något annat står till buds. Allt i anda och mening att hjälpa de rökare som vill sluta, vilket är cirka 85 procent av alla svenska rökare. Hjälp rökaren att inte tveka inför användande av nikotinläkemedel som hjälpmedel. Ingenting kan vara värre än att röka! Den stora hälsovinsten kommer redan första dagen då han/hon kommer bort från röken.

Uppmana rökaren att hålla ut! Informera om att avvänjningen kan ta tid. Kroppen anpassar sig långsamt och successivt. Uppmana till tålamod med nikotinläkemedlen som ger mindre nikotin och inte så snabbt som vid cigarettrökning. Påminn om att nikotinläkemedel fördubblar chanserna att lyckas!

Uppdatera kunskaper och var lyhörd för de budskap som sprids av våra största potentater inom det tobakspreventiva området.

Ta hjälp av din yrkesförening mot tobak ? Farmaci mot Tobak, 08-669 81 58. Att inte ta upp rökfrågan i kontakt med patienter är att ge sitt tysta medgivande till fortsatt rökning.

Sist men inte minst, använd år 2004 ? året som skall gå i hälsans tecken ? till att intensifiera kampen mot tobak!

Annette Jaarnek

Farmaceut med nikotinberoende som specialistkompetens

Apoteket, Huddinge Universitetssjukhus

Från tid till annan förkommer i dagspressen rubriker om missbruk av nikotinläkemedel, och faran med att använda dessa under längre tid. Med anledning av Apotekets initiativ till år 2004 som ett år i hälsans tecken, är det därför på sin plats att poängtera värdet av nikotinläkemedel och varna för risken med att ge dessa en negativ klang. Att använda ordet missbruk i samband med nikotinläkemedel kan av många potentiella rökslutare uppfattas som ett legitimt skäl att fortsätta med sin rökning, i rädsla för att bli missbrukare, något som man ofta inte uppfattar sig som så länge man röker. Man röker, men är ingen missbrukare. Man vet vad man har, men inte vad man får.

Att sluta röka och att dessutom förbli rökfri resten av livet ? vilket måste vara målet ? är för de allra flesta normalt fysiologiskt fungerande människor en oerhörd kamp. En kamp som är lätt att ge upp, eftersom enorma krafter, drivna av urgamla överlevnadsinstinkter styr beteendet i denna situation.

Alla rökare är idag medvetna om att rökning är livsfarligt. Ändå klarar inte fler än cirka tre procent av att sluta röka på egen hand. Detta kan spegla kraften i de inre drifter som styr. I Sverige dödar rökningen cirka 6 000 personer per år, vilket motsvarar 17 liv per dygn. Globalt sett räknar man med att år 2020 kommer cirka tio miljoner människor att dö av sitt tobaksbruk. Det är mycket viktigt att komma ihåg att det är den rökta tobaken som är ansvarig för i stort sett samtliga rökrelaterade dödsfall. Röken innehåller cirka 4 000 kemiska ämnen, varav 40-50 är direkt cancerframkallande. Rökaren traktar endast efter en enda av dessa substanser ? nikotinet. Ingen rökare är ute efter nitrosaminer, kolmonoxid, tjära eller andra otäckheter.

Och det är just under rökstoppet, så länge som kampen mellan den intelligenta hjärnan och belöningscentrum i vår gamla reptilhjärna pågår, som nikotinläkemedlen har sin rätta plats. De kan ersätta en del av det nikotin som nu inte längre tillförs kroppen regelbundet. Men ur rökarens synvinkel är dessa preparat inte perfekta. De kan till exempel aldrig ge någon egentlig kick, eftersom nikotinet här absorberas via andra vägar ? huden eller mun/nässlemhinnan ? än genom lungorna. Det tar längre tid för nikotinet att nå hjärnan och belöningssystemet. Nikotinläkemedlen ger heller inte så hög dos nikotin som cigaretten gör. De ger en maximal dos motsvarande cirka hälften av en medelstark cigarett. Denna dos anses dock vara tillräcklig för att slå toppen av de värsta abstinenssymtomen, och hjälpa individen stå ut till den värsta striden är över. Många kan behöva en högre dos som närmar sig den ?sedvanliga? cigarettdosen och då använder man med fördel en kombination av olika nikotinläkemedel.

När så de stora slagen är utkämpade är tanken att man från den aktuella nikotinnivån långsamt skall minska dosen av sina nikotinläkemedel till total nikotinfrihet. Det här är en process som tar olika lång tid för olika personer. En behandlingsperiod på upp till sex månader är i många fall befogad, och ibland även längre. Att klara detta på tre månader ? som i pressen har antytts vara längsta rekommenderade behandlingstid ? är sällsynt och kräver ett absolut stöd av annan rökavvänjning, som i många fall inte finns tillgänglig för det stora flertalet som vill sluta röka. En utmaning för landstingen runt om i landet!

Man vet att nikotinläkemedel fördubblar chansen att lyckas. Ändå visar statistiken att endast cirka 5-10 procent av alla användare av nikotinläkemedel lyckas uppnå en permanent rökfrihet. Detta är en oacceptabelt låg siffra som förmodligen beror just på bristen av kompletterande stöd, på för låg dos (öka användningen av kombinationsterapier!) och framför allt för kort användningstid.
Att fortsätta använda nikotinläkemedel ? och i första hand då tuggummi som är det vanligaste långtidsbruket ? under lång tid, är naturligtvis ett uppenbart fysiologiskt beroende, men riskerna med detta är långt mycket mindre än de oerhörda risker man tar som rökare. Och att i media kalla detta för missbruk, sänder signaler till många att tveka inför det tilltänkta rökstoppet, vilket ur ett folkhälsoperspektiv måste ses som allvarligt.

Till samtliga läsare: SKYDDA DINA BARN FRÅN TOBAKSFÄLLAN! En hjärna i utveckling anpassar sig ännu snabbare till nikotinstimulans. Studier har också visat att nikotinberoende många gånger leder till annat beroende som alkohol och droger.

Till alla kollegor på apotek: Låt oss använda de redskap vi har och använda dem rätt, tills något annat står till buds. Allt i anda och mening att hjälpa de rökare som vill sluta, vilket är cirka 85 procent av alla svenska rökare. Hjälp rökaren att inte tveka inför användande av nikotinläkemedel som hjälpmedel. Ingenting kan vara värre än att röka! Den stora hälsovinsten kommer redan första dagen då han/hon kommer bort från röken.

Uppmana rökaren att hålla ut! Informera om att avvänjningen kan ta tid. Kroppen anpassar sig långsamt och successivt. Uppmana till tålamod med nikotinläkemedlen som ger mindre nikotin och inte så snabbt som vid cigarettrökning. Påminn om att nikotinläkemedel fördubblar chanserna att lyckas!

Uppdatera kunskaper och var lyhörd för de budskap som sprids av våra största potentater inom det tobakspreventiva området.

Ta hjälp av din yrkesförening mot tobak ? Farmaci mot Tobak, 08-669 81 58. Att inte ta upp rökfrågan i kontakt med patienter är att ge sitt tysta medgivande till fortsatt rökning.

Sist men inte minst, använd år 2004 ? året som skall gå i hälsans tecken ? till att intensifiera kampen mot tobak!

Annette Jaarnek

Farmaceut med nikotinberoende som specialistkompetens

Apoteket, Huddinge Universitetssjukhus

Det finns mycket stora pengar för samhället att hämta på att få fler svenskar att sluta röka. För att inte tala om den ökade livskvalitet som individerna får. Det är därför överraskande att en organisation som Landstingsförbundet visar en negativ inställning till detta.

I ett svar på vår motion till den senaste kongressen, om att låta nikotinläkemedel bli en del av högkostnadsskyddet, svarade Landstingsförbundets styrelse så här:

?Åtgärden leder dessutom direkt till ökade kostnader för läkemedelsförmånen för landstingen, medan det är oklart om den i sig leder till färre rökare och därmed minskade vårdkostnader för rökrelaterade sjukdomar eller bättre hälsa. Den skulle också kunna innebära en risk för okritisk förskrivning.?

SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) kunde redan för flera år sedan konstatera att nikotinläkemedel är en av de mest studerade läkemedelsterapierna för rökavvänjning, och att studier med god vetenskaplig metodik visar, att sannolikheten ökar att rökaren med hjälp av nikotinläkemedel klarar sig utan återfall under de första månaderna, då risken är som störst.

De samhällsekonomiska besparingarna för att få en person att sluta röka är dessutom mycket stora. I en studie av fil lic Louise Roberts och professor Björn Lindgren vid Lunds universitets centrum för hälsoekonomi visar de att en rökare under sitt liv kostar skattebetalarna omkring 830 000 kronor mer än en ickerökare. I denna summa ingår såväl extra sjukhusvård och sjukskrivningar som rökares mindre belastning på pensionssystem (på grund av för tidig död) och tobaksskatt.

Påståendet att ?en okritisk förskrivning? skulle kunna bli resultatet av att nikotinläkemedel blev en del av högkostnadsskyddet, kan inte tolkas på annat sätt, än att Landstingsförbundet inte betror Sveriges läkare att skriva ut rätt medicin till rätt patient. Skulle inte landets läkare ha omdöme nog att förskriva ett läkemedel till den patient, som är i behov av att lindra eller bota en sjukdom? Vem ska annars fatta dessa beslut? Vi är mycket överraskade över den syn på Sveriges läkare och läkemedelskommittéer, som detta är ett uttryck för.

Till skillnad från Landstingsförbundet så tror vi att ekonomiska incitament kan påverka oss att ta nödvändiga steg mot en bättre folkhälsa. Därför är det en god affär för såväl folkhälsan som landstingens ekonomi att lyfta in nikotinläkemedlen i högkostnadsskyddet.

Annelill Davidsson, Stefan Tornberg

Landstingsledamöter (c)

Kronobergs resp Norrbottens län

Det finns mycket stora pengar för samhället att hämta på att få fler svenskar att sluta röka. För att inte tala om den ökade livskvalitet som individerna får. Det är därför överraskande att en organisation som Landstingsförbundet visar en negativ inställning till detta.

I ett svar på vår motion till den senaste kongressen, om att låta nikotinläkemedel bli en del av högkostnadsskyddet, svarade Landstingsförbundets styrelse så här:

?Åtgärden leder dessutom direkt till ökade kostnader för läkemedelsförmånen för landstingen, medan det är oklart om den i sig leder till färre rökare och därmed minskade vårdkostnader för rökrelaterade sjukdomar eller bättre hälsa. Den skulle också kunna innebära en risk för okritisk förskrivning.?

SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) kunde redan för flera år sedan konstatera att nikotinläkemedel är en av de mest studerade läkemedelsterapierna för rökavvänjning, och att studier med god vetenskaplig metodik visar, att sannolikheten ökar att rökaren med hjälp av nikotinläkemedel klarar sig utan återfall under de första månaderna, då risken är som störst.

De samhällsekonomiska besparingarna för att få en person att sluta röka är dessutom mycket stora. I en studie av fil lic Louise Roberts och professor Björn Lindgren vid Lunds universitets centrum för hälsoekonomi visar de att en rökare under sitt liv kostar skattebetalarna omkring 830 000 kronor mer än en ickerökare. I denna summa ingår såväl extra sjukhusvård och sjukskrivningar som rökares mindre belastning på pensionssystem (på grund av för tidig död) och tobaksskatt.

Påståendet att ?en okritisk förskrivning? skulle kunna bli resultatet av att nikotinläkemedel blev en del av högkostnadsskyddet, kan inte tolkas på annat sätt, än att Landstingsförbundet inte betror Sveriges läkare att skriva ut rätt medicin till rätt patient. Skulle inte landets läkare ha omdöme nog att förskriva ett läkemedel till den patient, som är i behov av att lindra eller bota en sjukdom? Vem ska annars fatta dessa beslut? Vi är mycket överraskade över den syn på Sveriges läkare och läkemedelskommittéer, som detta är ett uttryck för.

Till skillnad från Landstingsförbundet så tror vi att ekonomiska incitament kan påverka oss att ta nödvändiga steg mot en bättre folkhälsa. Därför är det en god affär för såväl folkhälsan som landstingens ekonomi att lyfta in nikotinläkemedlen i högkostnadsskyddet.

Annelill Davidsson, Stefan Tornberg

Landstingsledamöter (c)

Kronobergs resp Norrbottens län

Det finns mycket stora pengar för samhället att hämta på att få fler svenskar att sluta röka. För att inte tala om den ökade livskvalitet som individerna får. Det är därför överraskande att en organisation som Landstingsförbundet visar en negativ inställning till detta.

I ett svar på vår motion till den senaste kongressen, om att låta nikotinläkemedel bli en del av högkostnadsskyddet, svarade Landstingsförbundets styrelse så här:

?Åtgärden leder dessutom direkt till ökade kostnader för läkemedelsförmånen för landstingen, medan det är oklart om den i sig leder till färre rökare och därmed minskade vårdkostnader för rökrelaterade sjukdomar eller bättre hälsa. Den skulle också kunna innebära en risk för okritisk förskrivning.?

SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) kunde redan för flera år sedan konstatera att nikotinläkemedel är en av de mest studerade läkemedelsterapierna för rökavvänjning, och att studier med god vetenskaplig metodik visar, att sannolikheten ökar att rökaren med hjälp av nikotinläkemedel klarar sig utan återfall under de första månaderna, då risken är som störst.

De samhällsekonomiska besparingarna för att få en person att sluta röka är dessutom mycket stora. I en studie av fil lic Louise Roberts och professor Björn Lindgren vid Lunds universitets centrum för hälsoekonomi visar de att en rökare under sitt liv kostar skattebetalarna omkring 830 000 kronor mer än en ickerökare. I denna summa ingår såväl extra sjukhusvård och sjukskrivningar som rökares mindre belastning på pensionssystem (på grund av för tidig död) och tobaksskatt.

Påståendet att ?en okritisk förskrivning? skulle kunna bli resultatet av att nikotinläkemedel blev en del av högkostnadsskyddet, kan inte tolkas på annat sätt, än att Landstingsförbundet inte betror Sveriges läkare att skriva ut rätt medicin till rätt patient. Skulle inte landets läkare ha omdöme nog att förskriva ett läkemedel till den patient, som är i behov av att lindra eller bota en sjukdom? Vem ska annars fatta dessa beslut? Vi är mycket överraskade över den syn på Sveriges läkare och läkemedelskommittéer, som detta är ett uttryck för.

Till skillnad från Landstingsförbundet så tror vi att ekonomiska incitament kan påverka oss att ta nödvändiga steg mot en bättre folkhälsa. Därför är det en god affär för såväl folkhälsan som landstingens ekonomi att lyfta in nikotinläkemedlen i högkostnadsskyddet.

Annelill Davidsson, Stefan Tornberg

Landstingsledamöter (c)

Kronobergs resp Norrbottens län

Förra gången fick jag 30 stycken Clarityn på frikortet, men nu när doktorn skrev 28 stycken på receptet så får jag ingen rabatt. Nu får du förklara dig!
Den gamla damen vid disken tittar ilsket på apotekaren, som suckar uppgivet. Alla dessa diskussioner om ett prissystem man inte ens fattar själv? Nu får det vara nog. Apotekaren tar telefonen.
? Ytterst är det här ditt ansvar, Göran. Nu kommer du till apoteket och förklarar, för jag orkar inte längre.

När Göran kliver in på apoteket har det samlats en stor publik. Apotekaren sätter in honom i ärendet om Clarityn i egenvårdsförpackning. Göran nickar förstående, rättar till glasögonen och lutar sig fram med armarna stödda mot disken.
? Någonstans måste gränsen dras.

Vi har idag en befolkning? med hundratusentals så sjuka? att de inte förmår gå till jobbet. Att vara så frisk?att man kan vårda sig själv? receptfritt? är en lyx. Låt mig citera en känd kinesisk filosof?
Göran tar upp boken ?Konsten att njuta av livet? ur fickan, petar upp glasögonen och harklar rösten:
? ?att sitta i sin kammare, och i stillhet badda ett litet sår, är inte det lycka??. Egenvård är närmast att betrakta som en hobby. Det kan inte staten betala för.
En kvinna håller upp sin apotekspåse och säger upprört:
? Det här då, jag fick Cocillana Etyfin för min hosta helt utan rabatt. Min man fick Mollipect för sin hosta med rabatt. Hur förklarar du det?

<
Apotekaren böjer sig fram och viskar hostdämpande respektive slemlösande i Görans öra. Göran är genast med på noterna, och svarar utan tvekan:
? Högfärdshostan? kommer aldrig? subventioneras i det här landet. Inte så länge jag bestämmer. Men den person… som måste få hjälp? att rossla upp dammet från gruvan? där måste vi ta vårt ansvar.
Folk börjar skruva på sig, några går i vredesmod, men majoriteten lyssnar förvånat. Publiken är knäpptyst, och apotekskunderna och Göran mäter varandra med blicken.
Så går en man fram några steg, harklar sig och ställer sig öga mot öga med Göran.
? Men du som är man borde väl ändå förstå? Hur kommer det sig att jag får Caverject på frikortet men inte Viagra? Det är ju ändå samma sjukdom vi talar om, och de verkar ju bägge två?

Göran tittar allvarligt över glasögonkanten, sänker rösten och vickar huvudet när han talar.
? Att behöva sticka sig? där nere? det är inte roligt. Det gör man inte om man inte måste. Men att ta ett färglatt litet piller? med ett tufft och känt namn? det är närmast att betrakta som en image. Det kan inte skattebetalarna tvingas betala.
? Men jag vill att du förklarar det här, säger en äldre kvinna i publiken, förr i världen var både astmamedicinen och insulinet fritt från betalning. Sen fick jag betala för astmamedicinen, men insulinet det fortsatte vara fritt?
? Ja, Vi får nog sätta punkt här och fortsätta diskussionen vid senare tillfälle, avbryter Göran med en hastig blick på klockan.
Han går snabbt ifrån disken. Apotekaren följer förvånat efter Göran ut genom recepturen. Allt snurrar i huvudet, det gick så fort. Han stormade ju bara in och hur ska jag kunna förklara det här för en folksamling som bara ställer fler frågor än innan? Tankarna mal i huvudet, men innan han hinner få fram ett ord vänder sig Göran i dörröppningen innan han försvinner:
? Hon har faktiskt en poäng med insulinet. 1 800 kr i egenavgift från minst 50 000 diabetiker, det blir ytterligare nio miljoner kronor om året till statskassan. Jag ska snacka med Lars. Vi kan inte längre vika undan för militanta diabetiker.

Förra gången fick jag 30 stycken Clarityn på frikortet, men nu när doktorn skrev 28 stycken på receptet så får jag ingen rabatt. Nu får du förklara dig!
Den gamla damen vid disken tittar ilsket på apotekaren, som suckar uppgivet. Alla dessa diskussioner om ett prissystem man inte ens fattar själv? Nu får det vara nog. Apotekaren tar telefonen.
? Ytterst är det här ditt ansvar, Göran. Nu kommer du till apoteket och förklarar, för jag orkar inte längre.

När Göran kliver in på apoteket har det samlats en stor publik. Apotekaren sätter in honom i ärendet om Clarityn i egenvårdsförpackning. Göran nickar förstående, rättar till glasögonen och lutar sig fram med armarna stödda mot disken.
? Någonstans måste gränsen dras.

Vi har idag en befolkning? med hundratusentals så sjuka? att de inte förmår gå till jobbet. Att vara så frisk?att man kan vårda sig själv? receptfritt? är en lyx. Låt mig citera en känd kinesisk filosof?
Göran tar upp boken ?Konsten att njuta av livet? ur fickan, petar upp glasögonen och harklar rösten:
? ?att sitta i sin kammare, och i stillhet badda ett litet sår, är inte det lycka??. Egenvård är närmast att betrakta som en hobby. Det kan inte staten betala för.
En kvinna håller upp sin apotekspåse och säger upprört:
? Det här då, jag fick Cocillana Etyfin för min hosta helt utan rabatt. Min man fick Mollipect för sin hosta med rabatt. Hur förklarar du det?

<
Apotekaren böjer sig fram och viskar hostdämpande respektive slemlösande i Görans öra. Göran är genast med på noterna, och svarar utan tvekan:
? Högfärdshostan? kommer aldrig? subventioneras i det här landet. Inte så länge jag bestämmer. Men den person… som måste få hjälp? att rossla upp dammet från gruvan? där måste vi ta vårt ansvar.
Folk börjar skruva på sig, några går i vredesmod, men majoriteten lyssnar förvånat. Publiken är knäpptyst, och apotekskunderna och Göran mäter varandra med blicken.
Så går en man fram några steg, harklar sig och ställer sig öga mot öga med Göran.
? Men du som är man borde väl ändå förstå? Hur kommer det sig att jag får Caverject på frikortet men inte Viagra? Det är ju ändå samma sjukdom vi talar om, och de verkar ju bägge två?

Göran tittar allvarligt över glasögonkanten, sänker rösten och vickar huvudet när han talar.
? Att behöva sticka sig? där nere? det är inte roligt. Det gör man inte om man inte måste. Men att ta ett färglatt litet piller? med ett tufft och känt namn? det är närmast att betrakta som en image. Det kan inte skattebetalarna tvingas betala.
? Men jag vill att du förklarar det här, säger en äldre kvinna i publiken, förr i världen var både astmamedicinen och insulinet fritt från betalning. Sen fick jag betala för astmamedicinen, men insulinet det fortsatte vara fritt?
? Ja, Vi får nog sätta punkt här och fortsätta diskussionen vid senare tillfälle, avbryter Göran med en hastig blick på klockan.
Han går snabbt ifrån disken. Apotekaren följer förvånat efter Göran ut genom recepturen. Allt snurrar i huvudet, det gick så fort. Han stormade ju bara in och hur ska jag kunna förklara det här för en folksamling som bara ställer fler frågor än innan? Tankarna mal i huvudet, men innan han hinner få fram ett ord vänder sig Göran i dörröppningen innan han försvinner:
? Hon har faktiskt en poäng med insulinet. 1 800 kr i egenavgift från minst 50 000 diabetiker, det blir ytterligare nio miljoner kronor om året till statskassan. Jag ska snacka med Lars. Vi kan inte längre vika undan för militanta diabetiker.