Flera undersökningar i Europa och USA visar att det är männen som i stor utsträckning smittar kvinnorna med hiv. Kvinnor är numera den snabbast växande gruppen som får hiv och aids. I mitten av 1996 uppskattade Världshälsoorganisationen (WHO) att totalt 21 miljoner människor var smittade med hiv i världen och att 42 procent av dessa var kvinnor. I dag är närmare 40 miljoner människor hivsmittade och nästan hälften av dessa är kvinnor.
Även om sjukdomsutvecklingen i stora drag är lika för båda könen är vissa komplikationer könsspecifika eller allvarligare hos kvinnor. Till exempel ökar infektionen risken för förändringar i livmoderhalsen.
Diagnostisering och behandling av kvinnor med hiv/aids har också legat efter. Kvinnorna erbjuds ofta testning först när de besöker mödrahälsovården i samband med graviditet.
Kunskap om könsskillnader avseende effekt och toxicitet av majoriteten antiretrovirala medel är starkt begränsad. Detta beror huvudsakligen på att män (män som har sex med män eller män som är intravenösa narkotikamissbrukare) var de första att upptäckas med sjukdomen. Läkemedlen har därför anpassats för män.
I Europa och USA där antiretroviral terapi är tillgänglig har majoriteten av de första kvinnorna som diagnostiserades med hiv tillhört minoritetsgrupper; prostituerade, intravenösa narkotikamissbrukare, svarta eller personer med latinamerikansk bakgrund (hispanics). Dessa grupper besöker sällan vården och om de gör det så har de ofta problem med följsamheten till behandlingen, som måste vara minst 90 procent för bibehållen behandlingseffekt. Av dessa anledningar har ofta inte kvinnorna inkluderats i kliniska prövningar. I en av de största kliniska multicenterprövningarna av hivläkemedel, ATCG, var endast 6,7 procent av de 11 909 deltagarna kvinnor.
Antiretroviral terapi är associerad med kliniskt allvarliga långtidsbiverkningar som troligen är mer uttalade hos kvinnor än hos män. Flerårig användning av antiretrovirala medel kan leda till lipodystrofisyndrom, ett tillstånd med omfördelning och ackumulering av kroppsfett främst i buken samt flera immunologiska avvikelser. Lipodystrofi beskrevs först hos män men har nu visats vara mer uttalad hos kvinnor. Laktacidos och leverförstoring är också vanligare hos kvinnor som behandlas med nukleosidanaloger jämfört med män. Kvinnor misstänks också förlora sitt naturliga skydd mot ateroskeleros när de använder antiretrovirala läkemedel.
Det är angeläget att så tidigt som möjligt diagnostisera hiv hos kvinnor eftersom det är förenat med stora folkhälsovinster. Fördelarna med tidig diagnos av hiv hos kvinnor innebär snabbare tillgång till vård och psykosocialt stöd, minskad risk för vidare spridning, minskad risk för mor till barn-smitta, ökad nytta av läkemedelsbehandling och möjlighet till deltagande i kliniska läkemedelsprövningar.
Läkemedelsbiverkningar är den vanligaste orsaken till dålig följsamhet eller terapiavbrott. För behandling av hiv innebär dålig följsamhet och/eller terapiavbrott en ökad risk för resistensutveckling. För effektiv kontroll av hiv i framtiden bör nya studier för att hitta optimal dosering av antiretrovirala läkemedel hos kvinnor ges högsta prioritet.
Det är i högsta grad önskvärt att också kvinnor tillhörande minoritetsgrupper är väl representerade i sådana studier. Detta torde vara möjligt genom att vidta åtgärder såsom ett starkt psykosocialt stöd genom studietiden.
Amadou Jallow
Apotekare