Annons

VI TYCKER: Etikavtalen ? hur fungerar de i verkligheten?

Från och med 2004/05 reglerar skärpta etikavtal interaktionerna mellan läkemedelsindustrins och vårdens företrädare. Hur tycker du att tillämpningen av dessa fungerat hittills?

27 nov 2006, kl 19:24
0

Annons

Mikael Hoffmann, ordförande i läkemedelskommittén, Östergötland:

Minskat antal utbildningar skylls ofta på etiköverenskommelsen men det var ett förändrat synsätt i samhället på relationerna mellan förskrivare och företag som tvingade fram överenskommelsen. Den gjorde det möjligt att fortsätta ha samverkan. Förhoppningsvis balanseras minskningen till en del av bättre kvalitet på utbildningen genom bland annat IPULS-certifiering.
Den tydliga uppdelningen mellan produktinformation respektive utbildning har fungerat bra och gjort det lättare att ta ställning till samt motivera deltagande. Att inbjudningar var tvungna gå via verksamhetschef var dåligt och försvinner förhoppningsvis.

Steinar Höeg, vd, Astrazenecas marknadsbolag:

För patienter som har behov är utveckling och en bra användning av läkemedel helt beroende av det samarbete som sker mellan vården och läkemedelsindustrin. Avtalet kom till för att säkra att detta skulle kunna fortsätta och där behov av insyn och klarare regler var uppenbart. Vi konstaterar att avtalet gick lite för långt, skapar onödig byråkrati och har begränsat möjligheterna för vidareutbildning och för att hämta in ny kunskap.
Förbättringar av avtalet diskuteras och kommer att införas.

Richard Bergström, vd, Läkemedelsindustriföreningen:

Följsamheten har varit mycket bra, liksom kännedomen om reglerna.
Däremot har det blivit för mycket byråkrati: inbjudningar fastnar på vägen och många uppfattar pappersexercisen som onödig. Detta kommer parterna att åtgärda. Däremot är det inte aktuellt att ändra 50/50-regeln eller reglerna kring resor och sociala aktiviteter. Dessa regleras av lagar respektive branschens internationella regler.

Anders Hernborg, informationsläkare, Läkemedelkommittén Halland:

I media framställs ?överenskommelsen?, inte ?avtalet?, som om det vore något helt nytt. Den har funnits i många år och reviderats fortlöpande. Jag tycker skärpningarna i stort haft avsedd effekt. Möjligen har verksamhetscheferna inte klarat att själv eller via delegation ta ställning till och distribuera inbjudningar från industrin. I Halland har för både 2006 och 2007 tio miljoner kronor per år fördelats till läkarkåren, öronmärkt för utbildning. Det skulle motsvara 300 miljoner per år för hela landet. Läkemedelskommittéerna har ökat och förbättrat sitt utbud av producentoberoende utbildning.

Kennert Lenhoff, ordförande i Läkemedelskommittén, Blekinge:

I stort har avtalet inneburit en tydlig förbättring i samvaron mellan förskrivarna och industrin. Oro har uttryckts för att utbildningsmöjligheterna minskar, vilket möjligen har relevans. De flesta läkare verkar nöjda med att bli av med ?springet i korridoren?. Att inbjudan till utbildningar måste gå via verksamhetschef, var något som många av oss tyckte var onödigt från början, men här är nog en revision på gång. Separeringen mellan information och utbildning är svår att uppnå och efterlevnaden kan variera mellan olika företag och verksamheter.

Bodil Ericsson, Sveriges Kommuner och Landsting:

Vi har nyligen genomfört enkäter inom sjukvården för att få en uppfattning om hur detta fungerar. Resultaten färgar givetvis min uppfattning. Övergripande tycks samverkansavtalet fungera tämligen väl, även om hanteringen av exempelvis inbjudningar upplevs som alltför byråkratisk. Delar av läkarkåren har upplevt ett mindre utbud av utbildningar, men många anser glädjande att kvaliteten på dessa har ökat. Det tar tid att ändra i invanda rutiner och jag tycker att vi lyckats över förväntan så här långt.