"UNAIDS sprider osanningar om hiv"

Professor James Chin anser att UNAIDS överdriver risken för en allmän hiv-epidemi för att få allmänhetens stöd för förebyggande insatser.

25 maj 2007, kl 17:21
0

Många myter och missförstånd om aids-epidemin sprids av FN:s samlade program för hiv/aids-insatser, UNAIDS, och av aktivister, både oavsiktligt eller genom överdrifter. UNAIDS fortsätter att sprida felaktigheten att bara aggressiva förebyggandeprogram, särskilt riktade till ungdomar, kan hindra utbrottet av en hiv-epidemi hos heterosexuella där förekomsten idag är låg. Mer än två årtionden av observation och analys leder till andra slutsatser; det finns ingen ?ny våg? av hiv-epidemier runt hörnet och aids-pandemin är nu i sin post-epidemiska fas.


De högsta smittotalen finns i Afrika söder om Sahara där upp till 40 procent av tonåringarna och de vuxna männen och kvinnorna rutinmässigt har flera och samtidiga sexpartners, och även har den högsta förekomsten av faktorer som kan underlätta hiv-smitta. I de flesta heterosexuella populationer är mönstren och frekvensen i partnerbytena inte tillräckliga för att upprätthålla epidemisk sexuell hiv-smitta.
UNAIDS och de flesta aids-aktivisterna förkastar denna analys som politiskt inkorrekt då de menar att den ytterligare stigmatiserar grupper som sprutnarkomaner, sexarbetare och män som har sex med män (MSM). Dock visar alla tillgängliga epidemiologiska data att endast riskbeteenden driver hiv-epidemin bland heterosexuella eller MSM.
De flesta aktivister hävdar, utan stöd av data, att hög hiv-förekomst i riskgrupperna oundvikligen kommer att ?spridas över? till resten av befolkningen i ?allmänna? epidemier. Denna myt fortlever även om liten, om någon, smitta sprids in i den ?allmänna? befolkningen förutom från de smittade riskgrupperna.

Utan ett konstant flöde av alarmistiska nyheter om att hiv står på randen till en allmän epidemi, så fruktar aktivisterna att allmänhet och politiker inte kommer att ge bekämpningen av aids högsta prioritet. Därför finns dessa ?ädla myter?, osanningar för ett ädelt syfte.
Denna alarmism går på tvärs mot bevisen. Globala och regionala smittsiffror har förblivit stabila och även minskat det senaste decenniet. Hiv har förblivit koncentrerat till grupper med riskbeteenden. Årtionden av erfarenhet stödjer slutsatsen att hiv inte kan spridas epidemiskt bland den stora majoriteten av heterosexuella.
Allmänheten, de flesta politiker och media har ingen aning om att UNAIDS grundläggande antagande inte stämmer med etablerade fakta fram till 2006 hade ingen folkhälsoorganisation eller internationellt biståndsorgan öppet utmanat detta antagande.
Några röster började höras i fjol då flera studier ifrågasatte UNAIDS. Sedan år 2000 har dussintals smittstudier tvingat UNAIDS att minska sina uppskattningar i de länder med högst smittoförekomst med 50 procent eller mer. Kenyas uppskattning på 14 procent från 2001, minskades till 6,7 procent och Haitis siffra från samma år sänktes från 6,1 till 2,2 procent år 2006.


Uppskattningarna av smitta i Kina har minskat snarare än ökat, och uppgiften om mer än 5 miljoner smittade i Indien kommer troligen att snart halveras genom mer noggranna studier som nyligen utförts.
UNAIDS måste ge mer realistiska uppskattningar, särskilt när fler epidemiologer och medier börjar ifrågasätta grunden för deras antaganden. Förnekandet kommer att ytterligare undergräva UNAIDS och smittskyddsarbetets trovärdighet, samtidigt som det leder folk att underskatta de verkliga hotens allvar.
Det är viktigt att förbättra vården och, framför allt, förebyggandet av hiv. Även om många länder har överskattat antalet smittade, finns det minst 20 miljoner smittade i södra Afrika och flera miljoner i Asien. De siffrorna kan väntas vara stabila i ett årtionde framåt. Aids är ett allvarligt problem lokalt samt bland riskgrupperna i hela världen.
Därför bör vårdresurserna i länder med låg förekomst av hiv-smitta i första hand riktas in på de grupper som löper högst risk, där pengar och ansträngningar gör verklig nytta, istället för att felsatsas mot en bred allmänhet genom feluppskattningar och en överdriven risk för allmänna epidemier.

James Chin
professor i epidemiologi,
University of California, Berkeley.
Tidigare chef för övervaknings och kontrollenheten vid WHOs globala aids-program samt författare till boken ?The AIDS Pandemic: the collision of epidemiology with political correctness?

Svensk översättning:
Waldemar Ingdahl, Eudoxa

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng