Drygt 5 200 patienter följdes i 16 år. Det var en öppen retrospektiv ickerandomiserad epidemiologisk studie, som är ett avtryck av ?verkligheten? till skillnad från de villkor som gäller i kliniska prövningar.
Men man känner till ingångsdata. ACE-gruppen hade signifikant högre blodtryck, använde mer lipidsänkande och tromboshämmande behandling, andelen rökare var högre och de var äldre. Sammantaget var ACE-gruppens riskprofil mer ogynnsam än kalciumantagonistgruppen.
De som fick ACE-hämmare men aldrig kalciumantagonister hade en risk som var 27 procent lägre total mortalitetsrisk än kontrollgruppen.
De som enbart fick kalciumantagonister men aldrig ACE-hämmare hade en risk som var 35 procent högre än kontrollgruppen.
Patienter som fick bådadera, samt de som behandlades med diuretika eller betablockerare hamnade riskmässigt mellan dessa ytterligheter.
Skilda bedömningar
? Detta är oerhört intressant och slår in ytterligare en spik i kalciumantagonisternas kista. Med tanke på att flera andra små studier talar för ACE-hämmare och emot kalciumantagonister var resultatet inte oväntat, säger Arne Melander, chef för NEPI, Nätverk för läkemedelsepidemiologi.
Mer avvaktande är Peter Nilsson, docent vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö:
? Att Glasgowstudien inte är randomiserad är en svaghet. Jag avvaktar med stort intresse två stora randomiserade studier med kalciumantagonister, som presenteras i början av juni, säger han. De kan förhoppningsvis räta ut frågetecken kring kalciumantagonister.
Sten Erik Jensen