Stockholms läns landsting hoppas spara hundra miljoner kronor på att teckna avtal om rabatt på receptläkemedel som ingår i läkemedelssubventionen. Men läkemedelsföretagen är kritiska, liksom Landstingsförbundet, Riksförsäkringsverket och Nämnden för offentlig upphandling.
? Det här har inte lagligt stöd. Och om det över huvud är någon som ska ha någon rabatt är det staten ? och absolut inte landstingen, säger Håkan Mandahl, vice VD för Läkemedelsindustriföreningen LIF.
? Även om vi tycker att det är önskvärt att minska kostnaderna så finns det ingen täckning för den här metoden i gällande lagstiftning, säger Eva Sveman, jurist på Landstingsförbundet och ledamot i Nämnden för offentlig upphandling.
? En begäran om bonus är inte förenligt med lagen. Läkemedel i öppenvård ska ha enhetliga priser över hela landet, säger Catharina Lindberg, chef för Riksförsäkringsverkets läkemedelsenhet.
? Stockholms prisförfrågan bygger på en modell som ännu inte har stöd i lagen, utan finns med som ett förslag i Sven-Olof Karlssons betänkande om prissättning på läkemedel, säger Michael Slavicek, kammarrättsassessor på Nämnden för offentlig upphandling.
Rabatter på läkemedel som ingår i läkemedelssubventionen vore endast tillåtna om lagen hade talat om tak- eller högstapriser. Men på den punkten är lagen om högkostnadsskydd otvetydig ? det kan finnas enbart ett pris på ett subventionerat läkemedel.
?Ingen upphandling?
Stockholmslandstinget har länge agerat för fri prissättning och upphandling av hela läkemedelsanvändningen. Men enligt landstinget är en ?prisförfrågan? inte detsamma som en upphandling, även om svar på förfrågan ska behandlas på ett ?upphandlingsliknande sätt?.
? Vi har skickat ut en prisförfrågan och vill träffa avtal för år 2000 om en bonus för läkemedel som rekommenderas på den nya baslista som vi tar fram under hösten, säger Bengt Blomberg, tillförordnad ekonomidirektör i koncernledningen för Stockholms läns landsting.
Enligt Rune Axelsson, upphandlingsansvarig i Stockholmslandstinget, hoppades sjukvårdsledningen spara 100 miljoner kronor. I fjol var besparingen några få miljoner kronor.
Eftersom landstinget inte fått in så många svar som man hoppats, tror inte Rune Axelsson man når 100 miljoner kronor denna gång. Men potentialen kan vara ännu större.
? Om vi så småningom får en till stånd fungerande läkemedelsmarknad tror jag att vi på sikt kan sänka kostnaderna med några hundra miljoner kronor varje år, säger han.
?Noga med etiken?
Prisförfrågan skickades ut den 1 juni och förslagen från företagen skulle vara insända den 30 augusti. Landstinget ville alltså veta vilka priser som kan reduceras innan läkemedelsexperterna sammanställer sina förslag. Kan inte kopplingen till rekommendationslistan upplevas som utpressning?
? Nej, inte alls, snarare vanlig konkurrens. Vi är väldigt noga med att använda samma etik som i en upphandling, säger Bengt Blomberg.
Stockholmslandstinget hävdar att prisförfrågan ?på intet sätt berör? varken lagen om högkostnadsskydd, eller att det faktum att det är Riksförsäkringsverket som fastställer de förmånsgrundande priserna på läkemedel.
Enligt förfrågan ska bonusen räknas fram utifrån den del av läkemedelskostnaden som sjukvårdshuvudmännen svarar för. Den samlade bonusen ska sedan betalas in till landstinget i januari 2001.
? Patientandelen blir exakt densamma med vår konstruktion, säger Bengt Blomberg.
Håkan Mandahl, Läkemedelsindustriföreningen, säger att årets prisförfrågan i sak inte ändrats sedan förra året ? och den kritiserades av bland andra Nämnden för offentlig upphandling. Därför står LIF kvar vid sin kritik, även om man inte kan styra sina medlemsföretag.
Riskerar prissänkning
De företag som är beredda att teckna avtal med Stockholmslandstinget begår inte något brott. Däremot hotar en annan risk ? prissänkningar.
? Om ett företag kan träffa ett avtal där ett landsting erbjuds ett lägre pris, oavsett om det är i form av en bonus eller rabatt, tar vi upp en diskussion med företaget i fråga, säger Catharina Lindberg, Riksförsäkringsverket.
Företaget har då två alternativ. Det ena är att lyfta ut det aktuella läkemedlet ur förmånssystemet och därmed kunna sätta priset utan myndighetens inblandning. Detta har skett ett 50-tal gånger under de senaste åren.
Det andra är att komma överens med Riksförsäkringsverket om ett lägre pris som ska vara detsamma för samtliga landsting. Det har skett cirka tio gånger hittills.