Sömnbrist påskyndar åldrandet

Redan efter några dygns sömnbrist kan man registrera fysiologiska förändringar liknande dem som ses vid typ-2-diabetes och naturligt åldrande.

13 jul 2002, kl 22:02
0

Hos individer som drar på sig en sömnbrist, sömnskuld, förändras både ämnesomsättning och det endokrina systemet. Den slutsatsen dras av en studie som nyligen publicerades i the Lancet (vol 354, 23 oktober, sid 1435?9).
Traditionellt har inställningen varit att sömnbrist som sådan inte har skadliga effekter (däremot kunde sömnbrist vara en följd av sjukdom).
Lancetstudien hade visserligen få deltagare, elva friska män i åldern 18?27 år, men trots det var data uppseendeväckande entydiga; noterade samband hade stor statistisk styrka.
Ett skäl att göra undersökningen var att det ibland kommer förslag om att vi borde kunna minska den ytliga sömnen utan effekter på vår vakentillvaro. Av en nattsömn på 8 timmar är cirka 4 timmar ytlig sömn. Resten fördelar sig lika på djupsömn och REM-sömn.
Först fick de elva männen tillbringa tiden från 23:00 till 7:00 i sängen under tre nätter. Sedan fick de vara i säng endast i fyra timmar, 1:00 till 5:00, i sex nätter, varefter de fick tolv timmar i sängen, från 21:00 till 9:00, under försökets sista sju nätter.


Glukos stannade kvar
Sömnbrist ledde till en temporär försämring av glukostoleransen. Clearance (k-värde) efter en injektion av glukos var i slutet av sömnbristperioden nästan 40 procent lägre än den var under återhämtningsperioden. Det värde som uppmättes vid sömnbrist var 1,45 procent per minut.
Värden kring 1,60 procent per minut är typiska för äldre med försämrad glukostolerans. Värden som 2,2?2,9 procent per minut är normala för friska yngre vuxna. I det aktuella försöket hamnade försökspersonerna på 2,4 procent per minut i slutet av återhämtningsfasen.
Glukosupptaget var efter sömnbristdygnen 30 procent lägre än efter återhämtning. Värdena som uppmättes var praktiskt taget desamma som rapporterats för patienter med typ-2-diabetes. Det omedelbara, akuta, insulinsvaret var också 30 procent lägre efter sömnbrist jämfört med återhämtningsfasen. Ett sänkt värde för akut insulinsvar är en tidig markör för diabetes.
Storleksordningen på sänkningen av akut insulinsvar är densamma som visats vid ålders- och graviditetsdiabetes.


Som en 70-åring
Den uppmätta glukoshalten efter frukost visade samma mönster hos de unga männen med sömnbrist, som hos personer som är 60?72 år. Efter återhämtning normaliserades värdena till de nivåer som gäller för 20?36-åringar.
Det biologiska svaret hos försökspersonerna motsvarar de diagnostiska kriterierna för försvagad glukostolerans, ett förstadium till diabetes. Däremot påverkade sömnbrist inte glukostolerans eller insulinutsöndring efter måltider senare under dagen.
Normalt sjunker halten kortisol under eftermiddagen och den tidiga kvällen. Vid sömnbrist var sänkningen av fritt kortisol cirka sex gånger långsammare ? i stället för att sjunka planade kurvan över kortisolnivåerna ut. En förhöjd nivå av kortisol under den tidiga kvällen är typiskt för normalt åldrande.
Förhöjd kortisolnivå under den tidiga kvällen tros avspegla en försämring av den negativa feedbackfunktionen i den så kallade HPA-axeln (hypothalamus-hypofys-binjure), som har en central betydelse för vår metabolism.


Hur ser mekanismen ut?
En viktig fråga i utvärderingen av studien är vad som orsakar de effekter man kunde avläsa på glukosomsättning och hormonstatus.
En tänkbar orsakskedja tar sin start i hjärnan. Denna står för en stor del av det glukosupptag som är oberoende av insulin. Vid sömnbrist minskar detta upptag  vilket samvarierar med att det sympatiska (bromsande) svaret ökar jämfört med det parasympatiska (stimulerande). Denna förändrade balans leder vidare till negativa effekter på hjärtfunktionen, blodtrycket och njurfunktionen.
Att hjärnan amvänder mindre glukos medför att annan vävnad utsätts för högre glukosnivåer, vilket om det pågår under längre tid kan leda till insulinresistens och diabetes hos känsliga individer.
? Det vore också intressant att studera hur kortvarig sömnbrist påverkar melatoninregleringen. Vi vet inte hur sambandet mellan melatonin och glukosomsättning ser ut, säger Peter Nilsson, forskare på Universitetssjukhuset MAS i Malmö.
I studien såg man en snabb återhämtning till normala förhållanden efter några dagars återhämtande extrasömn. Om de kraftiga metabola och endokrina svängningar som registrerades efter bara några dygns sömnbrist är skadliga på längre sikt är oklart.
? Kroppen har stor förmåga att anpassa sig till avvikande förhållanden, säger Peter Nilsson.