Vår analys visade att det inte fanns några väldokumenterade fördelar med insulin glargin beträffande HbA1c och hypoglykemier. Studierna som granskades var specifikt konstruerade för att mäta effekten på HbA1c. Om man vill dokumentera andra effekter som kan uppfattas som positiva, bättre livskvalitet, flexibel dosering, levnadssätt måste man studera det på ett vetenskapligt sätt för att övertyga myndigheter om dessa fördelar. Sådana studier var inte inlämnade.
Eftersom Jonas Nilsson tydligen missförstått vad vi egentligen gjort föreslår vi att han granskar vår sammanställning i Läkartidningen. Vår artikel var en sammanställning av data över tillgängliga studier och vi redogjorde för hur läkemedelsmyndigheterna i USA och Europa bedömde dessa.
Vi har inte uppmanat läkemedelskommittéerna att ompröva sina beslut, men varje beslut i en kommitté skall förstås grundas på tillgängligt vetenskapligt underlag kring ett specifikt läkemedel. Vår artikel tog upp behovet att även ta del av vad registreringsmyndigheterna skrivit. Vi tror kanske att många kommittéer inte tagit del av det underlaget, men vi vet inte vilka bevekelsegrunder de haft för att avslå eller acceptera en rekommendation.
LFN:s beslut kan vi respektera, men menar att LFN:s argumentering varit fel beträffande kliniska effekter av Lantus.
Återigen, vi var ute för att redovisa det vetenskapliga underlaget i de kliniska studierna över Lantus. Det är det vetenskapliga underlaget som skall vara basen för en rekommendation först för de myndigheter som registrerar, sedan de kommittéer som rekommenderar. En registrering innebär inte automatiskt att ett medel skall eller bör rekommenderas.
Att det kan uppstå en skillnad mellan vetenskapliga budskap och en individuell erfarenhet är inte svårt att förstå. Den sista delen har vi varken analyserat eller kritiserat.
Agneta Björck Linné
Hans Liedholm
Enheten för läkemedel
Universitetssjukhuset Mas, Malmö