I våras fanns 107 läkemedel registrerade i Sverige på indikationen hypertoni. Gruppen kaliumsparande diuretika är dock sedan många år begränsad till tre medel; spironolakton (Aldactone, Spirix), kanrenoat (Soldactone) och amilorid (Midamor).
Spironolakton är en aldosteronantagonist med nefronets distala delar som verkningsställe. Läkemedlet blockerar kompetitivt intracellulära aldosteronreceptorer i tubuli. Därmed motverkas aldosteronets natriumsparande och kaliumavsöndrande effekter.
På senare tid har medlets plats i terapin förstärkts; starka data har visat att spironolakton i låga doser som tillägg till ACE-hämmare minskar mortaliteten och morbiditeten i hjärtsvikt.
Genetik ökar marknadspotential?
Amerikanska FDA accepterade nyligen en ansökan från Pharmacia om godkännande för eplerenon, en ny selektiv aldosteronantagonist, för bedömning på indikationen hypertoni. Fas III-studier pågår även på indikationen hjärtsvikt, bland annat den världsomfattande EPHESUS-studien.
Inom ramen för ett samarbete med isländska DeCode Genetics försöker Pharmacia nu öka kunskapen om gener som predisponerar för snabbt progredierande hjärtsjukdom. I fortsatta prövningar kommer man att testa om patienter med dessa markörer gynnas av behandling med eplerenon.
Läkemedelsindustrins tidigare skepsis gentemot konceptet farmakogenetik har bland annat berott på att en individualisering av behandlingen utifrån genotyp riskerar att leda till mindre marknader.
? Det här är ett försök att göra precis tvärtom, sa Kari Stefansson, vd för DeCode, vid en presskonferens i början av februari.