Svenska läkares antibiotikaförskrivning styrs i hög grad av hur de själva använder antibiotika – och i ännu högre grad av hur de tror att deras kollegor gör.
Professionella normer påverkar läkares antibiotikaförskrivning mer än vad nationella riktlinjer gör. Läkare använder dessutom själva mer antibiotika än gemene man. Detta trots att läkare både har mer kunskap om riskerna och oroar sig mer för antibiotikaresistens.
Det visar en ny studie från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Kyklos.
– Överanvändning av antibiotika är en viktig drivkraft för antibiotikaresistens. Därför spelar både attityder och läkarnas förskrivningsbeteende roll i kampen mot resistens, säger Elina Lampi, docent i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Forskarna gjorde två enkäter
Att ändra läkares attityder till antibiotika är ett centralt verktyg i antibiotikastrategier. För att förändra läkares antibiotikaförskrivning använder man utbildnings- och beteendeprogram, så kallat antibiotic stewardship. Men mycket påverkar läkares antibiotikaförskrivning, däribland privata attityder och kollegiala normer.
I den nya studien har forskarna skickat ut två enkäter. Den första skickades ut 2018 till både vårdpersonal och allmänhet, varav 371 verksamma läkare. De fick svara på frågor om antibiotikaanvändning, kunskap och attityder.
Den andra enkäten skickades ut 2019-2020 till samma läkare som fick den första enkäten. I den fick läkarna svara på frågor om hur väl de känner till riktlinjer om antibiotikaförskrivning från exempelvis Strama och Folkhälsomyndigheten. De fick även frågor om sin privata antibiotikaanvändning och hur de uppfattar sina kollegors antibiotikaförskrivning. Dessutom fick läkarna ta ställning till en hypotetisk fråga om att avstå antibiotika vid halsfluss.
Läkarna besvarade enkäterna i mycket hög grad, med en svarsfrekvens på 96 procent respektive 78 procent.
Läkare använder mer antibiotika än andra
Resultaten visar att läkare använder mer antibiotika privat än den övriga befolkningen.29 procent av läkarna hade använt antibiotika de senaste året, jämfört med 20 procent av befolkningen i övrigt. De var mindre benägna att frivilligt avstå antibiotika om de själva var sjuka. Detta trots att de i genomsnitt både kunde mer om antibiotikaresistens och var oroade över resistensutveckling än allmänheten.
Det var ingen skillnad mellan manliga och kvinnliga läkare. Däremot hade läkare födda utanför Sverige generellt sämre kunskap och följde riktlinjerna i lägre grad.
De egna vanorna styr även inställningen till att skriva ut antibiotika. De läkare som är villiga att avstå antibiotika för egen del var också mindre benägna att förskriva antibiotika i det hypotetiska halsfluss-exemplet. Sambandet var statistiskt signifikant och även när kunskapsnivå och socioekonomiska faktorer vägde in.
– Sambandet mellan läkares professionella och privata beteenden är intressant utifrån ett policyperspektiv. Det är bra att vara medveten om att både privata attityder och beteenden bland läkare påverkar antibiotikaförskrivning, säger Elina Lampi.
Kollegor styr läkares antibiotikaförskrivning
Forskarna konstaterar att den starkaste förklaringsfaktorn bakom läkares antibiotikaförskrivning var hur de trodde att deras kollegor skulle göra i samma situation. Läkare som uppfattade att kollegorna var restriktiva med att skriva ut antibiotika var också själva mer återhållsamma.
Dessa kollegiala normer hade större betydelse för läkares antibiotikaförskrivning än både nationella riktlinjer och de egna antibiotikavanorna.
– Att synliggöra kollegors goda exempel och stärka kulturen kring återhållsamhet kan vara en del i att hitta effektiva vägar framåt för att bromsa antibiotikaresistens. Vår studie visar att det även behövs samhällsvetenskaplig forskning inom det här området, säger Elina Lampi.
