Annons

Optimala doser kan ligga ännu lägre

Även om rekommenderade doser av neuroleptika har sänkts under de senaste åren kan de optimala doserna ligga ännu lägre. Men ingen vill finansiera de studier som krävs för att bestämma exakt hur låg dos man kan använda för att få tillräcklig effekt och samtidigt minska de extrapyramidala och metabola biverkningarna.

21 jan 2005, kl 11:53
0

Många slutar att ta sina antipsykotiska läkemedel beroende på de besvärande motoriska biverkningarna eller den sederande effekten. Forskare vid Karolinska institutet har kunnat visa att man får en antipsykotisk effekt när cirka 70 procent av dopaminreceptorerna D2 är blockerade. De extrapyramidala biverkningarna kommer vid en blockad av receptorerna som ligger mellan 80 och 85 procent, oavsett preparat.

Den optimala graden av D2-blockad ligger alltså i intervallet 70 till 80 procent vilket för haloperidolbehandling innebär två till fyra mg per dygn. När haloperidol introducerades låg den vanliga dosen mellan sex och 12 mg per dygn.
? För den antipsykotiska effekten lönar det sig inte att gå upp i dos, däremot ökar den sederande effekten, säger Mirjam Talvik, läkare vid Karolinska institutet.
Kunskapen om effektiva doser av haloperidol har haft svårt att få genomslag och internationellt ligger man fortfarande mellan 20 och 40 mg. En forskargrupp i Toronto, Kanada, som gjort liknande studier har kommit fram till samma resultat och nu börjar kunskapen slå igenom i USA. Men fortfarande ligger det som där kallas lågdos runt tio mg per dygn.
? Mycket tyder också på att de metabola biverkningar, som åtminstone vissa neuroleptika ger, är dosberoende, säger Mirjam Talvik.

Etiska frågetecken
Det finns alltså mycket att vinna på att hitta rätt doser. Men en sådan studie måste vara ganska omfattande och för att kunna titta på lågdosintervallet måste det ingå en grupp patienter som behandlas med doser som man vet är alldeles för låga för att ge effekt. Här kan man naturligtvis fråga sig om det är etiskt riktigt att patienterna har symtom och mår dåligt längre än nödvändigt, påpekar Mirjam Talvik.

Omfattande studier
Det blir under alla omständigheter en ganska dyr studie som det inte finns ett industriellt intresse för att finansiera.
? Men ur samhällsekonomiskt perspektiv skulle det vara väldigt viktigt, säger hon.
Hon skulle vilja undersöka både klassiska och nya neuroleptika och stöder hypotesen att de gamla preparaten är ungefär lika bra som de nya om man använder rätt dos. Det är en omdiskuterad fråga och vissa hävdar att de nyare läkemedlen skulle vara effektivare för att komma tillrätta med de negativa symtomen vid schizofreni ? en uppfattning som inte delas av Mirjam Talvik.

Flera felkällor
? Det finns en mängd studier som visar att det är så, men i nästan alla jämförs ett nytt preparat med ett klassiskt i hög dos. Hittills finns det bara två eller tre studier där man använt haloperidol i dosintervallet fem till tio mg och då vet man att även fem mg haloperidol ger biverkningar. För att få en rättvis bild bör man jämföra det med tre mg haloperidol, säger hon.
Man kan också få en felkälla beroende på att det finns kvar rester av en tidigare överbehandling, påpekar hon.
? I vissa studier har patienter som tidigare stått på ett klassiskt neuroleptikum bytt till ett nytt medel efter en vecka. För någon som stått på 20 mg haldol räcker det inte för att tvätta ur läkemedlet. När man sedan sätter in en normaldos av ett nytt medel verkar det som om patienten förbättras allt eftersom det gamla läkemedlet går ur kroppen.