Tomt på hyllorna
Restnoteringar av läkemedel är ett snabbt växande problem.

”Någon måste ansvara för systemet”

Restnoteringar och brist på medicinskt viktiga läkemedel blir allt vanligare. I dag finns ingen aktör som har ett helhetsansvar för läkemedelsförsörjningen i Sverige.

10 Sep 2019, kl 09:30
0

Eva Leth.

Eva Leth.

Magnus Wassén.

Fredrik Boström.

Fredrik Boström.

Slut på maskmedel. Slut på ögondroppar. Slut på litium och slut på livsviktiga antibiotika. Allt oftare kan vi läsa i medierna om hur de läkemedel människor behöver plötsligt inte finns på apotek och sjukhus, något som Läkemedelsvärlden rapporterat om tidigare. Ofta går de restnoterade läkemedlen att ersätta med andra alternativ, men ibland inte, vilket kan få allvarliga konsekvenser för patienterna.

Men hur har det blivit så här och går det att göra något åt det? Frågan kommer att diskuteras under ett frukostmöte arrangerat av Läkemedelsvärlden och Apotekarsocieteten den 17 september. Där medverkar bland andra Eva Leth, krisberedningsstrateg och forskare vid Lunds tekniska högskola, som varit projektledare för rapporten ”Resursförstärkt läkemedelsförsörjning inför kris, höjd beredskap och krig”, som kom innan sommaren.

Efterlyser helhetssyn

Rapporten, som togs fram på uppdrag av Socialstyrelsen, har undersökt Sveriges beredskap med avseende på läkemedelsförsörjning i kristid och fokuserar alltså inte på de återkommande restsituationer vi har i dag. Däremot påpekar Eva Leth att de åtgärder som föreslås, har effekt även på dagens situation.

– Läkemedelsförsörjningen i Sverige är oerhört komplex och med ett fragmenterat ägaransvar. Det vi är ute efter är att någon tar ett helhetsansvar för systemet, säger Eva Leth.

I rapporten föreslås bland annat snabbutredning av en ny myndighet, eller annan aktör, som kan ta ett sådant ansvar. Den nya myndigheten föreslås ligga under Läkemedelsverket, men ha en egen budget och enbart syssla med läkemedelsförsörjningsfrågor.

I rapporten föreslås också upprättandet av ett omsättningslager för medicinskt viktiga läkemedel.

– Som det är i dag är vi väldigt sårbara och har inte reglerat någon lagerhållning. Med ett omsättningslager som man kan plocka ur, både under kristid och vid tillfälliga läkemedelsbrister, blir vi mindre sårbara, säger Eva Leth.

Förslag från tillverkare

Även Magnus Wassén, ansvarig för samhällskontakter på läkemedelsföretaget Mylan, medverkar på frukostmötet och efterlyser åtgärder för att komma tillrätta med restproblematiken. Han beskriver en konkret bristsituation i somras när antibiotikumet Vancomycin i intravenös form restnoterades av de läkemedelsbolag som levererar det till Sverige.

Mylan tillverkar också Vancomycin, men det är inte godkänt inte för den svenska marknaden, och hade franska läkemedelsförpackningar som kunde omdirigeras till Sverige.

– Men det fanns ingen med en samlad bild av hur stort behovet var och om en lösning var på väg. Vården och även myndigheter kontaktade oss som stor antibiotikatillverkare om hjälp. Sedan var det en ganska omfattande process med att söka dispens hos Läkemedelsverket för att få ta in förpackningar med fransk text i stället för svensk, som tog tid, säger Magnus Wassén.

Han vill därför se en ”plattform” hos exempelvis Läkemedelsverket där den här typen av frågor kan hanteras på ett snabbare sätt.

– För medicinskt viktiga produkter borde det finnas en aktör med en plattform för dialog och kommunikation som har information om hur stort behovet är och vart läkemedel ska levereras. Vidare borde Fass vara en lösning så att förskrivarna får aktuell lagerstatus redan vid förskrivningstillfället.

Men det är ändå läkemedelsföretagen som tillverkar läkemedlen. Vad kan ni själva göra för att inte rest- och bristsituationer uppstår överhuvudtaget?

– Vi jobbar varje dag på att inte ha några rester, men vi kan inte påverka alla leden som finns i en leverantörskedja. Det finns många olika orsaker till leverantörsstopp; fabriksbyten, nya producenter och nya eller ändrade kvalitetsprocesser. Många av orsakerna ligger utanför Sveriges gränser, men vi skulle kunna bli mycket bättre om informationen flödade snabbare mellan vården, myndigheter och företagen. Alla tjänar på att vi minimerar och eliminerar restnoteringar – patienterna kommer i kläm, vården fungerar sämre och vi förlorar intäkter.

Läkemedelsverket gör översyn

I dag ska alla planerade eller uppkomna restsituationer rapporteras in till Läkemedelsverket, som redovisar dessa i en excellista. I dagsläget finns 393 pågående restnoteringar i listan och 507 restnoteringar som avslutats under året.

Även om inte Läkemedelsverket har något ansvar att lösa uppkomna rest- och bristsituationer är det den aktör som kommer närmast ett helhetsansvar. Myndigheten har också haft återkommande regeringsuppdrag om restnoteringar under åren där det senaste kom i slutet av augusti i år.

Fokus i det senaste uppdraget ligger på att se över formerna för samordning och informationsspridning och den första delen av uppdraget, som rör samordning, ska redovisas senast den 31 januari nästa år. Den andra delen av uppdraget, som rör vidareutveckling av informationsgivning, ska redovisas senast den 30 juni.

– Vi har startat upp en del samverkansmöten. Mycket handlar om dialog med vården för att få inspel på vad de ser ute hos sig så att vi kan rikta krafter på rätt bristsituationer. Vården brukar säga att de kan lösa det mesta själv, men att de i de mest kritiska bristsituationerna behöver hjälp, säger Karin Gårdmark Östh på Läkemedelsverket, som även hon medverkar på frukostseminariet.

Man tittar också på de verktyg som redan finns och hur de kan användas mer effektivt. Ett exempel är bristsituationen med litium i somras, där Läkemedelsverket beslutade att bevilja generella licenser för hela vårdenheter i stället för att förskrivare skulle ansöka om individuella licenser för respektive patient.

– I dag måste vården ägna mycket tid åt licensansökningar vid bristsituationer, säger Karin Gårdmark Östh.

Apotekens roll

En stor del av restproblematiken hanteras dock av apoteken. Många gånger är det där patienter och kunder först blir varse om att läkemedlet man ska hämta ut inte finns.

Är det ett generikaläkemedel kan apoteken oftast enkelt byta ut det mot ett annat, likvärdigt. Det går också att göra tekniska utbyten, det vill säga byte av förpackningsstorlek eller administrationsform, även om det är något av en gråzon. Men Fredrik Boström, chefsapotekare på Sveriges Apoteksförening, menar att apoteken skulle kunna göra mer än så.

– I flera andra länder får farmaceuterna, efter tillstånd från en läkemedelsmyndighet, göra vissa terapeutiska utbyten vid restsituationer. Det kan till exempel handla om en lite annan dos av ett smärtläkemedel om dosen man ska ha är restnoterad.

I dagsläget sker ofta upphandlingen av läkemedel till sjukvården av de olika regionerna som sedan använder sjukhusapoteken för att distribuera läkemedel till avdelningarna. Det innebär att ett sjukhusapotek har en god bild av läkemedelsbehovet i en region, men i övrigt inte kan styra över tillgången.

– Som regelverket ser ut i dag är det en låg flexibilitet i att kunna skicka läkemedel mellan olika sjukhusapotek, vilket gör att det inte går att omfördela läkemedel från ett apotek som har till ett annat där det är en bristsituation, säger Fredrik Boström. Det borde kunna förenklas.

Fredrik Boström medverkar även han på Läkemedelsvärldens och Apotekarsocietetens frukostmöte om restnoteringar den 17 september. Läs mer om mötet och anmäl dig här.