Annons

Mikroskopisk kolit vanlig men okänd sjukdom

Mikroskopisk kolit är en inflammatorisk tarmsjukdom som ger besvärande diarréer. En ny avhandling visar att sjukdomen är lika vanlig som ulcerös kolit och att den ofta orsakas av läkemedel.

18 feb 2004, kl 11:10
0

Mikroskopisk kolit är en inflammatorisk tarmsjukdom som finns i två varianter, lymfocytär kolit och kollagen kolit. Sjukdomarna har hittills fört en ganska anonym tillvaro.
Martin Olesen vid Universitetssjukhuset i Örebro har nyligt lagt fram en avhandling där han kartlagt sjukdomarna. Typiska symtom för de drabbade är diarréer som kan vara i många månader, ibland år. De två typerna av sjukdomen ger likartade symtom, men ser olika ut i mikroskopet. Kollagen kolit upptäcktes i mitten av 1970-talet och lymfocytär kolit fick sitt namn först 1989.

Lätt att förväxla
Sjukdomarna förväxlas ofta med IBS (irritable bowel syndrome) och en del av patienterna med IBS har troligen mikroskopisk kolit, menar Martin Olesen. För att ställa diagnosen måste man ta vävnadsprov från tarmen.
? Det är först vid analys av vävnadsproverna som man kan se att det är en inflammation. För blotta ögat ser slemhinnan ofta helt normal ut, säger han.
Martin Olesens avhandling visar att cirka tio procent av alla som har undersökts på grund av diarréer har sjukdomen. Hos de som är över 70 år ökar det till 20 procent. Det betyder att mikroskopisk kolit är lika vanligt som ulcerös kolit. Sjukdomen drabbar främst kvinnor i övre medelåldern.
Orsakerna till sjukdomen är troligen många, man har sett tecken på att den kan orsakas av en infektion samt att ärftlighet har betydelse. Hos en tiondel av patienterna med lymfocytär kolit finns misstankar om att läkemedel som satts in som behandling för någon annan sjukdom har orsakat insjuknandet.

Flera läkemedel misstänks
En hel rad läkemedel misstänker kunna utlösa sjukdomen. Hittills har totalt 16 läkemedel förknippats med lymfocytär kolit; det mest rapporterade är tiklopidin. I Martin Olesens undersökning förekom dessutom lansoprazol, karbamazepin, sertralin och paroxetin.
Symtomen har kommit efter fem dagar till fyra månader och en del, men inte alla, blir bra när de slutar med läkemedlet.
Kopplingen har bekräftats genom provokationsförsök. Patienterna har fått både symtom samt förändringar i slemhinnan när läkemedlet har återinsatts.

Det finns ingen gemensam verkningsmekanism för dessa läkemedel. Många har diarré som en vanlig biverkan, för tiklopidin är det 20 procent som får diarré.
? Man kan undra hur många av dessa som egentligen har en inflammation i tarmen, påpekar Martin Olesen.
? Jag misstänker starkt att man inte har gjort så stora utredningar när det gäller diarrébiverkningar. Patienterna är knappast koloskoperade innan läkemedlen registrerades.
Han påpekar att det dessutom kan finnas en underskattning av antalet läkemedelsutlösta fall i och med att både NSAID och protonpumpshämmare är tillgängliga utan recept.

Viktigt med diagnos
Martin Olesen tror att många går omkring med sjukdomen utan att veta om det. Av de patienter som diagnostiserades för kollagen kolit för tio år sedan hade många gått i tio till tjugo år med diarréproblem utan att få en diagnos.
Kortikosteroider, såväl prednisolon som budesonid, kan hjälpa över 80 procent av patienterna och de kan bli av med besvären på någon vecka.
? Det är alltså väldigt viktigt att få reda på att man har sjukdomen för att kunna få rätt behandling, säger han.

En ny teori är att läkemedel som minskar produktionen av kväveoxid i tarmen kan hjälpa patienter med mikroskopisk kolit. Vid undersökningar har Martin Olesen och medarbetare funnit en ökad produktion av kväveoxid i tarmen vid båda typerna av sjukdomen. De har också kunnat visa ett samband mellan sjukdomsaktivitet och koncentration av kväveoxid vilket har bekräftats av ett behandlingsförsök på en liten grupp patienter.