Medicinsk kastration mot pedofili kan bli en del av behandlingen för att minska risken för sexuella övergrepp på barn. Det tror forskare vid Karolinska institutet och Göteborgs universitet. Forskarna studerar hur läkemedlet degarelix påverkar män som dras sexuellt till barn.
Degarelix är en gonadotropinfrisättande hormonantagonist som är godkänd för behandling av avancerad hormonberoende prostatacancer. Den ges som injektioner, med påfyllning var tredje månad. Läkemedlet hämmar inom några timmar testosteronbildningen ned till en nivå som motsvarar kastration.
Minskad sexlust är en av biverkningarna. Detta är något som forskarna nu i stället vill utnyttja som en önskvärd behandlingseffekt hos män som riskerar att begå övergrepp på barn.
– Målgruppen är män med pedofil störning, särskilt där man önskar en snabbt insättande effekt, förklarar Christoffer Rahm, chefsöverläkare i psykiatri vid Psykiatri södra Stockholm och forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet.
Studie av medicinsk kastration mot pedofili
Christoffer Rahm har lett en dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad fas II-studie av 52 män med pedofili från hela Sverige. Till studien, som är publicerad av Jama psychiatry, rekryterades män som själva var oroliga över sin dragning till barn. De kontaktade därför Preventell, en nationell hjälplinje för personer med oönskad sexualitet.
Hjälplinjen är knuten till Karolinska universitetssjukhuset. Den ska erbjuda en snabb kanal in i specialiserad behandling för personer med farlig eller oönskad sexualitet. Och därigenom förebygga övergrepp och sexuellt våld.
Under studien kunde deltagarna vara anonyma i relation till medverkande vårdpersonal. Deltagarna identifierades med hjälp av en sifferkod i stället för namn och personnummer. Detta för att forskarna skulle få så sanna svar som möjligt när männen rapporterade om sina sexuella tankar och fantasier.
– Studier har visat att om man kan göra det i anonymitetens skydd så ger man mer sanningsenliga svar, särskilt om man samtidigt har en tro på att mottagaren av informationen verkligen bryr sig om vad man svarar, vilket vi gjorde, berättar Christoffer Rahm.
Samtidigt informerades dock deltagarna om att vårdpersonal har skyldighet att rapportera till sociala myndigheter vid misstanke om att ett barn är i riskzonen för övergrepp. Och det fanns en möjlighet för forskarna att koppla ihop sifferkod och namn om det behovet hade uppstått.
Markant riskminskning
Männen lottades till behandling med degarelix eller placebo. Som verktyg för utvärderingen använde forskarna bland annat ett instrument som väger samman evidensbaserade riskfaktorer för att begå övergrepp. Sammanvägningen ger en riskpoäng mellan 0 och 15. Instrumentet mäter graden av pedofil störning, upptagenheten av sex, självkontrollen, den empatiska förmågan samt hur personen själv bedömer sin risk att begå övergrepp.
Det primära utfallsmåttet i studien var hur riskpoängen hade förändrats två veckor efter behandlingen.
Analysen visade att behandling med degarelix ledde till att två viktiga riskfaktorer för att begå övergrepp dämpades. Detta gällde hög sexuell lust och sexuell attraktion till barn. Däremot påverkades inte empatibrist eller bristande självkontroll.
Christoffer Rahm anser att riskminskningen var kliniskt betydelsefull:
– I gruppen högriskindivider är nedgången i riskpoäng markant, och i den gruppen betraktar jag det som en hög effekt.
Steg mot evidensbaserad behandling
Vissa av deltagarna som behandlades med degarelix fick värmevallningar, en vanlig biverkning av testosteronhämmande läkemedel. Men när forskare i en delstudie bad männen berätta fritt om sina upplevelser av läkemedelsbehandlingen ville de flesta trots eventuella biverkningar fortsätta med den även efter studien
Framför allt beskrev männen att läkemedlet hade gynnsamma effekter på sexualiteten. Flera talade om ett större inre lugn, att tankarna på sex inte längre dominerade och att de fått mindre sexuellt intresse för barn.
– Den här studien är ett viktigt steg mot evidensbaserad behandling för pedofili, säger Christoffer Rahm.
Han framhåller att behovet av evidensbaserad behandling av pedofili är stort eftersom övergreppen på barn fortsätter att öka, särskilt på internet. Sexuella övergrepp drabbar ungefär var tionde flicka och var tjugonde pojke. Detta trots polisiära, politiska och tekniska satsningar.
– Den här medicinen kan vara del av ett större paket av insatser, och ges med stöd av exempelvis psykosociala insatser, och vissa fall behövs kanske även psykoterapi, menar han.
Forskarna är nu i full gång med att planera en uppföljande studie där samma behandling ska utvärderas under längre tid och även jämföras med psykoterapi.
Den publicerade studien var enbart riktad till män med risk att begå sexuella övergrepp. Men Christoffer Rahm anser att det behövs ökade behandlingsinsatser även för kvinnor med sådan läggning liksom för unga personer som är i riskzonen för att begå övergrepp.
– Det är viktiga frågor för framtiden.