Att läkemedelsrester hamnar i sjöar, floder och vattendrag via utsläpp av avloppsvatten är, som Läkemedelsvärlden belyst, ett uppmärksammat miljöproblem. En ny avhandling från Umeå universitet visar nu att spåren av läkemedel kan finnas kvar i vattendrag ännu längre än vad man tidigare har trott.
Läkemedelsrester bryts ned långsammare
Johan Fahlman, doktorand vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, som ligger bakom studien, förklarar att läkemedel kan vara förvånansvärt bestående i nordliga miljöer.
– När det är kallt och få soltimmar saktas nedbrytningsprocessen ner. Vi kunde i vår studie se att det i vissa fall tog längre tid för läkemedlen att försvinna i det naturliga ekosystemet än i den laborativa miljön, säger han till Läkemedelsvärlden.
Att man i tidigare laboratorietester inte har kunnat se att läkemedelsrester stannar kvar i vattendrag i flera månader beror på att de inte fullt ut speglar verkligheten. Enligt Johan Fahlman är miljön i laboratorium förenklad jämfört med den naturliga miljön och det finns processer i naturen som är svåra att återskapa i laboratorium.
– Naturen är komplex och det är många faktorer som påverkar, inte minst tiden. Studier i laboratorium blir ju självklart kortare än processer i naturen som egentligen kan pågå i oändlighet, säger han.
Han understryker dock att de nya resultaten inte betyder att man ska förkasta laboratorieprover. Han framhåller att de ger en viktig möjlighet att studera en specifik sak utan att andra faktorer påverkar.
– Det som är viktigt är dock att man är medveten om att det som sker i naturen spelar roll och vi hoppas med vår studie att forskare tar hänsyn till detta i framtiden. Att testa i laboratorium är bra, men det behövs också att man även gör tester i naturen för att styrka det man upptäcker i laboratoriemiljö.
Studerade även fiskars beteende
I Johan Fahlmans avhandling ingår även studier av beteendet hos fiskar som utsätts för rester av ångestdämpande läkemedel. Tidigare studier i laboratorium har visat att rester av ångestdämpande läkemedel har gjort abborrar modigare och mer villiga att ta risker. Det har väckt frågan om läkemedelsresterna riskerar att göra dem till lätta byten.
Johan Fahlmans studier visar dock att abborrar som ett kollektiv i sin naturliga miljö inte visar samma beteendeförändringar som när de studerades en och en i laboratorium. Detta trots att de hade exponerats för relativt höga halter av ångestdämpande läkemedel.
– Vi jämförde fiskar i grupp i två olika sjöar, där den ena hade utsatts för ångestdämpande läkemedel. Eftersom effekterna inte var desamma som på enskilda fiskar i laboratorietesterna misstänker vi att det sociala samspelet är viktigt. Visst fanns det vissa skillnader mellan abborrarna i de olika sjöarna, men inte lika stora som vi hade förväntat oss, säger han.
