Kvalitet var ordet

Kvalitet, vad är det? De som vet ? eller i alla fall tror sig veta ? hävdar att kvalitet handlar om att göra rätt saker på rätt sätt. Andra föredrar att svänga sig med mer svävande fraser som  ?Är det här kvalitetssäkrat?? eller ?Vi måste se över våra kvalitetsmål?. Ibland är det nog mest tomt […]

18 nov 2004, kl 17:19
0

Kvalitet, vad är det? De som vet ? eller i alla fall tror sig veta ? hävdar att kvalitet handlar om att göra rätt saker på rätt sätt. Andra föredrar att svänga sig med mer svävande fraser som  ?Är det här kvalitetssäkrat?? eller ?Vi måste se över våra kvalitetsmål?. Ibland är det nog mest tomt prat. Ta den där ?Y2K?-hysterin, till exempel. Inför år 2000 skulle allt från bilar till hushållsapparater gås igenom, för det kunde ju tänkas att de skulle haverera. Man hörde talas om att på vissa arbetsplatser försågs till och med kaffebryggarna med lappar som förkunnade att de var ?milleniesäkrade?. När det sedan blev årsskifte hände absolut ingenting, vilket antingen berodde på ett extremt väl utfört milleniesäkringsarbete eller också, troligare, att problemet egentligen inte existerade.


Får vi kanske se påskriften ?kvalitetssäkrad? på häftapparaterna snart? Nu ska ingen tro att jag på något sätt vill ifrågasätta kvalitetsarbete som sådant; det är bara dess kvalitet jag ironiserar över. Ingen har ju, vad jag vet, hittills vågat sig på att kvalitetssäkra själva kvalitetsbegreppet.

Göra rätt saker rätt, jaha, men genast inställer sig då frågan: Vad är rätt? Vem avgör förresten vad som är rätt, är det myndigheterna? Visst vore det enklast så, men livet är inte alltid så enkelt som man skulle önska. Dessutom har vi (alltså myndigheterna) fullt upp ändå, utan att till råga på allt behöva ha rätt hela tiden. I hockey är det mycket tydligare, där har domaren alltid rätt, även när han har fel. Det finns visserligen läkemedelsmyndigheter som fungerar så också, men jag tänker inte avslöja vilka. Man vill ju inte äventyra EU-samarbetet!


För att kunna göra rätt saker rätt måste man veta a) vad som är rätt, och b) hur man ska utföra a på rätt sätt. Allra enklast vore förstås att inte göra någonting alls, då blir ju ingenting fel, men å andra sidan inte speciellt rätt heller. Näst enklast är att göra något, vad som helst. Då finns förstås risken att det är helt fel sak på fel sätt, men även chansen att det blir rätt. Att göra rätt saker rätt är förstås det allra bästa, medan fel saker på fel sätt är sämst, men hur blir det däremellan? Att göra fel saker rätt, är det bättre än att göra rätt saker fel? Jag märker att det här snarast börjar likna en filosofisk diskussion och det är inte precis mitt område. Stor risk för rätt saker på fel sätt, med andra ord. För att ytterligare komplicera det hela kan ju rätt kvalitet, vid rätt tillfälle, faktiskt vara dålig kvalitet, fast tillräckligt bra. Man häller inte sitt bästa vin i såsen, men heller inte det suraste man kan hitta.

I min egen lilla delbransch, registreringsarbete, är kvalitet ? ?Quality? ? allt som har med kemi och farmaci att göra; detta alldeles oavsett själva dokumentationens kvalitet. Kvalitetsdokumentation är alltså inte nödvändigtvis en kvalitetsprodukt. Ett inte helt ovanligt exempel är när ett läkemedelsföretag i ett ärende skickar in en pärm med dokument; vissa relevanta, men de flesta inte alls. En sorts kvantitetsarbete skulle man kunna säga, med den troliga baktanken att i en hel pärm med papper måste det väl finnas åtminstone något som är rätt. Vissa läsare kanske tror att jag hittar på, men det kan jag försäkra att jag inte gör. Jag vill dock påpeka att flertalet läkemedelsföretag är mycket kvalitetsmedvetna, i ordets bästa bemärkelse.


Svenska akademiens ordlista räknar upp en mängd ord som börjar på ?kvalitets-?, men tack och lov inte det förskräckliga ?kvalitetstid?, som innebär att en stressad nutidsmänniska har rutat in sitt liv så till den milda grad att även den eventuella ledighet man unnar sig måste fyllas till brädden med aktiviteter. En bidragande historisk orsak är säkert statsmaktens välvilliga oro för att medborgarna, när de fick lagstadgad semester, skulle ägna den åt onyttigheter som att ligga i en skogsbacke och dricka pilsner. Därför inrättades fritids- och friluftsområden för att hålla folk i gång även under ledigheten. Nyttigt och bra på alla vis, förstås, men man skall heller inte underskatta värdet av att, i bland, vara helt ledig och kanske just ligga i en skogsbacke och dricka pilsner. Det kallar jag kvalitet!