De forskande läkemedelsföretagen har de senaste åren inte kommit med lika många innovationer som under de tidigare decennierna. I stället tycks mycket av företagens kreativitet fokusera på att förse gamla storsäljare med nya kläder för att rädda vad som räddas kan inför patentutgången.
Under 1980- och 1990-talet bidrog de forskande läkemedelsföretagen till stora framsteg när nya innovativa behandlingar introducerades. Inhalationssteroider, protonpumpshämmare, SSRI, statiner, ACE-hämmare, triptaner är exempel på läkemedelsgrupper, som radikalt förbättrat behandlingsmöjligheterna för stora patientgrupper.
De senaste åren har de farmakologiska genombrotten varit betydligt färre. Innovativa läkemedel introduceras inte i samma snabba takt och när nyheter kommer möts de av en större skepsis både från förskrivare och myndigheter. Denna skepsis kommer sannolikt att befästas ytterligare efter den omåttliga lanseringen och bakslaget för coxiberna. Med några undantag inom reumatologi och onkologi har vi inte heller ännu sett mycket av de genombrott som förväntas genom molekylärbiologins utveckling.
Med få nya vinstgeneratorer och patentutgångar för storsäljande läkemedel har den forskande läkemedelsindustrin hamnat i en kris.
För att så långt som möjligt fortsätta skörda vinster från gamla framgångar har vi istället fått lära känna en ny form av kreativitet från de forskande företagen. Man försöker rädda vad som räddas kan av gamla försäljningssuccéer inför patentutgångarna.
En strategi är det man kan kalla enantiomertrixet. Inför omeprazols (Losec) patentutgång förde Astra fleråriga och för den juridiskt obevandrade obegripliga strider i olika domstolar som förlängde tiden innan generiskt omeprazol blev tillgängligt. Under samma tid lanserades esomeprazol (Nexium), den aktiva halvan av de båda omeprazolenantiomererna som ett nytt läkemedel.
Samma strategi tillämpades sedan inför patentutgången av andra storsäljare; escitalopram (Cipralex) ? den aktiva enantiomeren av citalopram (Cipramil) ? marknadsförs av Lundbeck. Företaget hävdar till och med att den tidigare som inaktiv betraktade d-enantiomeren av citalopram motverkar effekten av den aktiva s-enantiomeren.
Något år innan patentutgången för loratadin (Clarityn) försökte Schering-Plough att ta bort Clarityn från marknaden för att nöjda Claritynanvändare skulle ?växla över? (som det hette i reklamen) till Aerius innan generika fanns tillgängligt. Försöket misslyckades genom att Clarityn kunde parallellimporteras från andra länder.
Ska vi betrakta enantiomerer som nya läkemedel? Det är naturligtvis en fördel att man tar bort den enantiomer, som är farmakologiskt inaktiv, men som möjligen kan bidra till biverkningar och belastning på patienternas metabolism. Men som nytillskott till behandlingsarsenalen är värdet ändå minimalt. Marknadsföringen av enantiomererna tar fasta på nyhetsvärdet i behandlingen, men ofta finns en logisk kullerbytta i argumenteringen, då företagen gärna hänvisar till den långa erfarenheten av det gamla läkemedlet när det gäller säkerhetsfrågorna.
En annan form av kreativitet är ?ny formulatrixet?. Ungefär ett år innan patentet på mirtazapin (Remeron) gick ut lanserades Remeron-S (en munlöslig tablett) av Organon och de vanliga Remerontabletterna avregistrerades. Organons marknadsföring att förskrivarna skulle lägga till ett ?-S? på receptet var aktiv, men argumentationen för att man vid behandling med en långsiktig kontinuerlig behandling skulle behöva en munlöslig tablett var ihålig. Företagets motiv var naturligtvis att förskrivare skulle styras över till det patentskyddade Remeron-S, innan generiskt mirtazapin skulle erövra marknaden.
Nu lanseras Imigran Novum kraftfullt av GSK. Det är en något annorlunda beredning av Imigran utan övertygande fördelar jämfört med originalet. Försäljningsargumentet är att priset är lägre än för de gamla Imigrantabletterna. Det finns för närvarande inga argument för vare sig patienter, förskrivare eller samhället att använda de dyrare Imigrantabletterna i stället för Imigran Novum. Tillverkarens motiv är självfallet att föra över nöjda Imigrananvändare till Imigran Novum innan man får konkurrens från generiskt sumatriptan. LFN:s beslut att undanta Imigran från läkemedelsförmånen men acceptera Imigran Novum bidrar indirekt till att understödja GSK:s strategi. En rimlig gissning är att GSK kraftfullt kommer att hävda att Imigran Novum inte är utbytbart mot generiskt sumatriptan när Imigrans patent går ut.
Wyeth-Lederle har lanserat en ny beredning av lanzoprazol ? en tablett i stället för en kapsel. Även här argumenterar företaget med ett lägre pris på den nya beredningen ? något annat övertygande argument varför man ska välja en tablett i stället för en kapsel med samma substans är sannolikt svårt att hitta. Troligen är det även i lansoprazols fall förestående patentutgång, som varit företagets motiv att lansera denna ?nyhet?.
Läkemedelsföretagen har naturligtvis ett ansvar mot sina aktieägare att redovisa lönsamhet i sin verksamhet. Det är därför förståeligt att man inför patentutgången försöker nystarta sina vinstgeneratorer. För oss som i läkemedelskommittéer och på annat sätt försöker verka för rationell läkemedelsanvändning är det svårt att uppskatta läkemedelsföretagens aktiviteter, som ger associationer till Kejsarens nya kläder.
Vi skulle gärna se att företagen i större utsträckning ägnade resurser och kreativitet till att utveckla nya behandlingsprinciper för de många olösta hälsoproblem, som fortfarande finns både i den industrialiserade världen och i ännu högre grad i utvecklingsländerna.
Jan Håkansson
Distriktsläkare
Ordförande i Jämtlands läns läkemedelskommitté