Lars Jeding föreslår i sin utredning att prisbildningen på läkemedelsområdet på sikt ska bli fri och inte längre underkastas statliga prisförhandlingar. Istället ska en statlig myndighet övervaka prisutvecklingen och kunna gripa in om priserna blir oskäligt höga.
Systemet är hämtat ifrån Kanada och är det enda exemplet i världen på att fri prissättning faktiskt resulterat i lägre priser. I övrigt visar exemplen på fri prissättning i den tredje och sista delen av utredningen, ?De 39 stegen?, på det motsatta.
Orsakerna till att den kanadensiska modellen har lyckats där de andra har misslyckats är främst två. Avsaknad av egen forskande läkemedelsindustri och möjligheten att dra in patentet om företaget inte lyder myndigheten.
Sverige däremot har en stark läkemedelsindustri och hamnar därför i ett annat läge.
? Det är klart att alla länder med en egen läkemedelsindustri kliver på två streck när det gäller läkemedelspriser, säger Lars Jeding. Dels vill man ha låga priser, men samtidigt vill man ha en framgångsrik industri och har därför stor förståelse för höga priser.
Och att ett svenskt system skulle kunna använda metoden att dra in patent är helt utesluten bl a på grund av internationella patentöverenskommelser. Istället menar Lars Jeding att ett lika effektivt maktmedel för myndigheten vore att hota med att publicera artiklar och rapporter om företag som tagit orimligt höga priser för sina läkemedel.
? Jag tror inte att de stora läkemedelsfirmorna vill schavottera i sådana sammanhang, säger han.
- Läkemedel
Kanada enda exemplet på att fritt pris ger lågt pris
Det kanadensiska systemet är det enda exemplet i världen på att en fri prissättning leder till lägre läkemedelspriser. Men det är en hel del som skiljer den kanadensiska och den svenska situationen åt.