Annons

Gränslös kämpe mot hiv och aids

Aidsepidemin flammar upp i allt fler delar av världen, och något botemedel är inte i sikte. Amadou Jallow kämpar mot fördomar, diskriminering och ett virus som dödar tre miljoner människor om året.

22 jan 2003, kl 13:10
0

Annons

Aidsaktivist, militärpolis, apotekare, fembarnspappa, discjockey och utredare på Socialstyrelsen ? livet har tagit många vändningar för Amadou Jallow, uppväxt i Banjuls förorter i Gambia och bosatt i Spånga. ?Det bara blev så? säger han, men det varaktiga engagemanget för hivsmittade och aidssjuka, parat med skarpa åsikter om vad som måste göras åt problemen, vittnar om en man som drivs av ett starkt rättvisepatos.

I dag utreder Amadou Jallow nya, dyra läkemedel på Socialstyrelsens läkemedelsenhet. Samtidigt håller han föredrag och seminarier om hiv och aids för bland annat Folkhälsoinstitutet, FN-förbundet, Noaks Ark och olika invandrarföreningar.

? Aids utnyttjar människans bästa och sämsta sidor. Å ena sidan vårt sexliv, å andra sidan förnekelse, fördomar och diskriminering. Patienter som sprider smittan förnekar för sig själva och andra att de har sjukdomen. Allmänheten förnekar att problemet finns.

? Världen har sett Afrika drabbas utan att göra något. Nu drabbas Karibien, Asien, hela det gamla östblocket ? och det är fortfarande ?någon annans problem?.

När Amadou Jallow kom till Huddinge universitetssjukhus 1989 hade han ansvar för läkemedelsinformation och kliniska studier. De första bromsmedicinerna hade kommit och man fick prova sig fram till lämpliga doser. Här vaknade hans aktivism.

? Det är inte så att jag valde. Jag fanns bara där, och kände att jag måste göra något. Jag har haft förmånen att vara med, så ser jag det. Likadant ser jag det med Oasen: Jag har haft förmånen att få vara med på deras fester och workshops.

Oasen är en förening för hivsmittade afrikaner, som Amadou Jallow var initiativtagare till.

? Vid apoteksdisken i Huddinge träffade jag många afrikaner som hämtade hivmediciner. Julen 1994 visste jag att många skulle sitta ensamma, de isolerade sig.

Amadou Jallow talade med Folkhälsoinstitutet och fick stöd för att anordna en julfest. Sedan 1999 är föreningen en kamratförening som står på egna ben, men Amadou Jallow blir fortfarande inbjuden till deras sammankomster.

? Man ska försöka leva livet och inte sätta upp barriärer mellan sig själv och andra människor. Jag träffar inte de hivpositiva som hivpositiva, utan som människor. Det är viktigt att man möts på samma plan.

Skillnaden mellan get och får

Gambia är ett litet land med en miljon invånare som ligger där floden Gambia rinner ut i Atlanten. Landet blev ett populärt chartermål för svenskar på 60-talet, och den gamla svenska piratradiostationen Radio Syd sänder numera från landets huvudstad Banjul. Amadou Jallow växte upp hos sin mormor i förorterna utanför huvudstaden. Mormor var medicinkvinna, så där finns en direkt koppling till hans senare yrkesval. Hon var mycket angelägen om att han skulle gå i skolan. Hennes bror var landets statschef vid frigörelsen från Storbritannien 1965, men förlorade i de första fria valen.

? Honom hjälpte jag med blodtrycksmediciner senare.

Morfadern var skeppsbyggare och förmögen med gambiska mått mätt. Amadou Jallow lekte mycket på stranden vid skeppsverkstaden, badade och fångade krabbor, och det var här hans livslånga fiskeintresse föddes.

Trots att han var stadsbarn gick han lantbruksgymnasium. Han skulle ha blivit bonde om det inte varit för en förarglig miss. Han hade klarat den skriftliga examen, men sedan tog det stopp.

? På det muntliga provet var det någon som frågade vad det är för skillnad på ett får och en get. Det kunde jag inte! Jag vet fortfarande inte skillnaden.

I stället tog han värvning i Gambia Police Field Force, där han utbildades till polisofficer. Men den karriären kom också av sig när han träffade en svensk kvinna och flyttade till Karlstad.

? Jag kom till Sverige i april 1976. Det var 15 grader, jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Jag fick ha på mig lovikkavantar.

? Det fanns ingen svart innan i Karlstad, alla vände sig om på bussen.

Amadou Jallow har alltid varit intresserad av idrott och musik. I Karlstad spelade han basket, fotboll och skivor på de lokala klubbarna.

? Jag blev populär ganska snabbt, det var bra i Karlstad.

Efter olika turer med diskjobb, svetsarkurs och kompletterande studier för gymnasiebetyg hamnade han på Farmis i Uppsala. Han sökte helt enkelt en rad utbildningar som passade de ämnen han var intresserad av, och apotekarutbildningen råkade hamna överst. Redan under studietiden jobbade han tidvis på Socialstyrelsens läkemedelsavdelning.

70 miljoner dör

Sedan Amadou Jallows intresse för hiv och aids väcktes bakom apoteksdisken har han varit mycket aktiv. Han har hjälpt personalen på hospice (ett vårdhem för svårt sjuka) att ta hand om döende afrikaner, han har talat på Sergels torg på World Aids Day, han har förberett Sveriges representanter inför befolkningskonferensen i Kairo. Han blir ständigt inbjuden att föreläsa i olika sammanhang. På så sätt känner han att han fått uppskattning för sitt arbete, samtidigt som han tycker att ledande personer, både politiker och på Apoteket, inte förstår hur viktig frågan är.

? Gör vi ingenting drastiskt så kommer 70 miljoner människor att dö inom 20 år.

Det finns inget som säger att Sverige kommer att gå fritt från epidemin. All statistik visar att övriga könssjukdomar ökar i landet, och det är rena turen att hivviruset inte spritts mer än det gjort. Fram till 1994 var de nya fall som rapporterades framför allt afrikaner som invandrat. Sedan infördes skärpta visumregler, men antalet nya fall ligger ändå kvar kring 220 om året. Och utvecklingen i våra grannländer i öst ger upphov till farhågor.

? Allt ont och allt gott i Östeuropa kommer att komma hit, på lite sikt. Och när hiv väl får fäste, då är det för sent.

Även om svenskar är välinformerade om hur hiv sprids så fortsätter man alltså med samma riskbeteenden. Amadou Jallow menar att vi måste förändra det förebyggande arbetet. Att bara informera om riskerna fungerar inte.

? Hela vårt liv är risktagande. Det krävs beteendevetenskapliga studier för att förstå varför människan utsätter sig för risker trots upplysning.

? Man måste föra en dialog. Det räcker inte med att någon sitter och producerar broschyrer. De berörda måste vara delaktiga.

Trots de brister som finns har Sverige lyckats bättre med hivprevention än andra länder, och smittskyddslagen är en av de saker som Amadou Jallow anser att vi skulle lära ut till andra länder. Han är nöjd med den lag vi har, även om han är tveksam till att tvångsisolering på obegränsad tid kan förekomma.

I väst har hiv drabbat utsatta grupper som homosexuella, prostituerade, injicerande drogmissbrukare och afrikaner.

? Vi måste arbeta mot diskriminering och homofobi. Det är inte de homosexuellas sjukdom, de har haft otur. De har gjort det vi alla gör, de har haft sex.

Billig medicin inte lösningen

Amadou Jallow är också mycket kritisk mot de små insatser som görs internationellt.

? Hela världen kan enas om att bomba Afghanistan på en månad, men inte om att bomba aids.

FN har försökt starta ett ambitiöst program mot hiv som skulle kosta 20 miljarder dollar om året, men har inte fått in de bidrag som krävs. Amadou Jallow jämför med USA:s årliga militärbudget på 350 miljarder dollar.

? Om vi ska bekämpa hiv så kan vi inte ha två världar. Det handlar om att ha rätt människosyn.

? Vi har inte bestämt oss för att göra så här mot varandra, men det ligger i människans natur att förneka och diskriminera.

Aids dödar tre miljoner människor årligen. Tuberkulos dödar två miljoner, malaria en miljon. Men gränserna mellan sjukdomarna är inte knivskarpa, i fattiga länder är det ofta tuberkulos som knäcker en redan försvagad aidspatient. Alla tre sjukdomarna är typiska fattigdomssjukdomar, och Amadou Jallow menar att de måste bekämpas gemensamt.

? Vi måste jobba för att förbättra hälsa, och mot analfabetism, fattigdom och diskriminering.

Den heta diskussionen om rabatterade hivläkemedel till fattiga länder tycker han handlar om en nödlösning. Det är prevention som är det viktigaste vapnet mot hiv.

? Om man bara till exempel kunde se till att allt blod vid transfusioner är rent. Fem till tio procent smittas den vägen.

Utan munkavel

Amadou Jallow tjänstgjorde på en rad olika apotek innan han hamnade på Socialstyrelsen, där han arbetat dels på Strategiska projekt, dels på Läkemedelsenheten. Men han tror inte att han blir kvar där.

? Jag ska jobba med människor. Jag vill jobba nära de som är sjuka, särskilt kroniskt sjuka. De tar fram medmänskligheten i mig, vi har ett utbyte av varandra.

Ett par dagar efter intervjun ringer Amadou Jallow och berättar att arbetet med utvärderingen av coxiber är klart. Rapporten som ska användas som stöd för beslut vid prioriteringar finns nu att läsa på internet. Från februari ska han i stället jobba som chefsfarmacevt på ett apotek i ett invandrartätt område söder om Stockholm.

Livet har tagit många vändningar för Amadou Jallow och långt ifrån allt har varit frukten av något genomtänkt beslut. Men det besvärar honom inte, tvärtom.

? Man ska gräva där man står. Man ska jobba stenhårt med det man håller på med och sedan händer det något nytt.

Det finns ändå ett tydligt engagemang bakom de olika rollerna.

? Jag tror att allt det jag håller på med är politik. Jag har aldrig varit med i någon politisk organisation, och det gör att ingen kan sätta munkavel på mig.

? Jag vill att människors hälsa globalt ska sättas i första rummet. Det är inte säkert att hiv är det sista som kommer.

Han uppmanar alla att gå med i Farmacevter utan gränser, och han påpekar att föreningen inte bara är till för farmacevter. Det behövs internationellt samarbete för att bekämpa hivviruset.

? Sjukdomar struntar i gränser.