Folktro och fakta samsas i nytt praktverk

I Dals Rostock ligger Örtagården med stort Ö, en gång
centrum för
den svenska odlingen av medicinalväxter. Här verkar
eldsjälen Kerstin Ljungqvist som sammanställt sina gedigna kunskaper i en av de
vackraste örtaböcker som kommit ut i vårt land.

19 Jun 2008, kl 14:06
0

Medicinalväxternas historia är lika lång som mänsklighetens.
Det är faktiskt bara hundra år sedan vi fick de första syntetiska läkemedlen,
och fortfarande är intresset för naturläkemedel stort. Boken ?Nyttans växter?
handlar både om medicinalväxter och andra växter som varit och är i människans
tjänst, som mat, hudvård, kläder, redskap och färg. Boken är ett imponerande
verk av en entusiast, en verklig etnobotanist, som vet allt (nästan!) om
människans användning av örter, buskar, träd, lavar och mossor.

Författarinnan Kerstin Ljungqvist driver idag den kulturhistoriskt
värdefulla Örtagården i Dals Rostock, som för hundra år sedan var ett centrum
för den svenska odlingen av medicinalväxter. I boken berättas historien om
denna odling, baserat på ett unikt källmaterial i form av gamla skrifter,
herbarier, foton, tidningsartiklar, priskuranter och intervjuer med personer
som var med när det begav sig. I denna del är boken ett äreminne över Johannes
Henrikssons verksamhet i Dals Rostock i Dalsland mellan åren 1884 till 1935.
Medicinalväxtodling har bedrivits i Sverige både tidigare och senare, och
Kerstin Ljungqvist berättar även den historien fram till andra världskriget,
dock inte lika ingående.

Som farmacihistoriker skulle man naturligtvis vilja haft med
ett större avsnitt om apotekarnas roll i medicinalväxtodlingen. Mycket material
finns att hämta i Apotekarsocietetens samlingar och bibliotek, till exempel om
distriktslaboratoriernas inköp av svenska droger. Under andra världskriget
fanns det även statliga odlingar på bland annat Gotland, och i modern tid har
vi sett odling av gurkört i Mälardalen, rosenrot i Bohuslän och johannesört med
mera kring Jönköping. Kanske kunde Kerstin Ljungqvist förmås att åta sig även
denna historieskrivning, som då med lätthet skulle bli en alldeles egen bok.

Den största delen av boken är en uppslagsdel med korta
kapitel om över tusen olika nyttoväxter. Över 500 foton, teckningar och
akvareller (de flesta författarens egna) förgyller texten. Det finns ett
kapitel med ordförklaringar och en del där växterna grupperats efter
användningsområden (barkbröd, fotsvett och viktminskning med mera). En
omfattande litteraturförteckning avslutar boken. Boken är faktagranskad av
bland annat professor emeritus Gunnar Samuelsson.

Kerstin Ljungqvist har här åstadkommit en av de vackraste
örtaböcker som utkommit i vårt land, och hon har gjort det för att ?det är så
roligt att få dela med sig av allt man har hittat?.  Hon redovisar folktro och fakta med samma
förtjusning och skriver lättläst och trevligt.

Till skillnad från andra örtaböcker är detta emellertid
ingen läkarbok med recept för olika åkommor, och vi får även veta vilka växter
som är giftiga.

Jag kan varmt rekommendera ?Nyttans växter? till alla som
vill lära mer om växternas användning och historia. Här finns en uppsjö av
vetande och inspiration. Det är dessutom en mycket attraktiv bok i vackert
band.

Kort sagt: Populärvetenskap och kulturhistoria på allra
högsta nivå.