Annons

Fetmans farliga följder

Att vara fet är både opraktiskt och socialt oaccepterat. Men fetman leder dessutom ofta till farliga följdsjukdomar. Verkningsmekanismerna är inte helt kartlagda.

24 apr 2002, kl 17:12
0

En nyckel till kopplingen mellan fetma och andra sjukdomar är insulinresistens. Insulinets funktion är bland annat att få muskelcellerna att ta upp socker. Om blodsockret stiger ökar insulinproduktionen i bukspottskörteln för att kompensera. Men hos många överviktiga minskar cellernas känslighet för insulin. Bukspottskörtelns aktivitet ökar ytterligare, men det finns en gräns för hur mycket den klarar av.

Resultatet kan då bli det som kallas det metabola syndromet. Det finns olika definitioner på det, men de viktigaste delarna är fetma, högt blodtryck, höga halter av blodfetter och typ 2-diabetes. Typ 2-diabetes har ofta kallats åldersdiabetes på svenska, men det kryper neråt i åldrarna och har i vissa fall drabbat överviktiga tonåringar. 70-90 procent av dem som får typ 2-diabetes är överviktiga. Blodtryck, blodfetter och diabetes kan i sin tur leda till bland annat hjärt-kärlsjukdomar.

Inga enkla samband

Att blodtrycket stiger vid insulinresistens beror förmodligen på att de ökade insulinnivåerna påverkar njurarna. Men sambandet är inte helt enkelt, förklarar Stephan Rössner, professor vid överviktsenheten på Huddinge sjukhus och en av Sveriges ledande fetmaforskare. Efter en magsäcksoperation, som idag är den mest effektiva metoden att få en viktminskning, kan blodtrycket uppföra sig egendomligt.

? När man har opererat en patient så ser allting snabbt mycket bättre ut. Blodtryck, fett och socker sjunker. Men sedan börjar blodtrycket sticka upp igen efter ett tag. Då får man en situation där det metabola syndromet spricker. Insulinet

är fortfarande ok, men inte trycket. Det finns uppenbarligen flera mekanismer som vi inte förstår.

Bukfett värre än bakfett

Det farligaste fettet på kroppen är bukfettet. Stephan Rössner tror att midjemåttet mycket väl kan visa sig vara ett lika bra mått på risk som det etablerade BMI (se faktaruta). Det är det viscerala fettet som ligger kring tarmarna som orsakar problemen. Det är metabolt högaktivt.

? Det skickar in en massa fettsyror i levern, till exempel. När man äter en ostmacka så sätter bukspottkörteln igång att producera insulin. Om man då så att säga har grundat med det viscerala fettet så blockerar det receptorerna i levern. I stället åker insulinet ut i kroppen. Då får man den hyperinsulinemi som är startblocket för det här.

Män har lättare att bli feta om magen än kvinnor, men efter klimakteriet minskar olikheterna. Kvinnorna ligger ungefär tio år efter männen om man ser till risker för hjärtinfarkt med mera.

Hormonell utsöndring

Många sjukdomar är kopplade till övervikt. Med ökad kolesterolomsättning ökar även risken för gallsten. Kraftig övervikt leder till slitage på lederna. En tung bröstkorg kan ge sömnapné, andningsuppehåll under natten som ger dålig sömn.

På vilket sätt fetma ökar risken för cancer är oklart. De vanligaste formerna som hänger ihop med fetma är bröst och underliv för kvinnor och prostata och tarm för män. Tarmcancer kan tänkas ha ett samband med att all maten den överviktige äter skadar tarmen, eller att den ökade gallutsönd-ringen är skadlig. De andra formerna är i hormonellt känsliga organ, och fettvävnaden är kroppens största hormonella körtel. Bland annat kan fettet utsöndra östrogen. Men exakt hur sambandet ser ut där är inte känt idag.

Över huvud taget är sambanden mellan riskfaktorerna och följdsjukdomarna oklara.

? Vad man vet är att om man går ner i vikt, vare sig det är genom bantning eller motion, så minskar alla risker som tryck, fett och socker. Men det säger ju inte automatiskt att dödligheten går ner. Det kan ju hända att det är något annat som ligger bakom, säger Stephan Rössner.

Tjock och glad

Fetma behöver inte leda till stora besvär. Stephan Rössner har träffat män som väger 150 kg och är bra på att spela badminton och kvinnor som väger 120 kg och är ute och blir uppraggade på dansgolvet.

? Statistiskt sett så är feta människor inte glada, de mår dåligt av sin fetma och de har skavanker. Precis som det finns de som dricker en hela brännvin om dagen i 50 år utan att det händer något, så finns det de som är feta i 50 år utan att det händer något. Men statistiken är emot dem.