De flesta läkemedel mot fetma har varit farliga

De flesta läkemedel mot fetma har varit farliga

Sen det första läkemedlet mot fetma kom, har den stora majoriteten av preparat dragits tillbaka från marknaden på grund av allvarliga biverkningar.

5 dec 2016, kl 11:00
0

Fetma och övervikt

Övervikt och fetma har ökat lavinartat i stora delar av världen det senaste decennierna.
Fetma är i dag ett problem för 30-35 procent av befolkningen i USA och 25 procent i Storbritannien.
I Sverige är siffran runt 14 procent.
Strategier som ändrade kostvanor och livsstilsförändringar och läkemedel, har haft liten effekt på utvecklingen globalt.

I en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMC Medicine har forskare gått igenom de tillbakadragna läkemedlen mot fetma från 1950-talet fram tills idag.

De konstaterar att utvecklingen av fetmaläkemedel har kantats av farliga biverkningar och substanser som har godkänts, för att sedan efter en kortare eller längre tid, dras tillbaka från marknaden.

– Det är en i många stycken törneströdd stig, kommenterar Jarl Torgerson, docent och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Forskarna bakom studien har gått igenom läkemedel mot fetma som blivit indragna från marknaden efter att först ha blivit godkända, mellan åren 1950 och 2015. Sökningar har gjorts från en rad källor, bland andra nyhetsbrev och databaser från Världshälsoorganisationen, WHO, brittiska och amerikanska läkemedelsmyndigheterna och den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA.

Örtmediciner och andra mediciner utan förskrivning uteslöts. De läkemedel som kom med i studien var de med förskrivning som dragits tillbaka på grund av misstänkta eller visade biverkningar.

Av de 25 läkemedel som identifierades hade nästan alla, 23 stycken, centralstimulerande mekanismer. 22 stycken fungerade som aptitsänkare, framför allt genom centralstimulerande effekter på adreno-, dopamin- och serotoninreceptorer. Ett påverkade cannabinoidreceptorer.

Biverkningar i form av psykiatriska störningar, hjärtproblem eller missbruks- eller beroendeproblem svarade för över 80 procent av tillbakadragningarna.

Även tidigare studier av läkemedel mot fetma har visat på dess historia av många farliga biverkningar. En genomgång i Diabetes and Metabolism Journal påpekar att licenserna för tre substanser, varav en var amfetamin, alla drogs tillbaka på grund av risker för psykiatriska störningar, hjärtinfarkt eller stroke.

Men läkemedel mot fetma har funnits längre tid än vad den aktuella studien gick igenom, och de var inte mindre farliga i sin tidigaste historia.

Det första läkemedlet mot fetma kom redan på trettiotalet, skriver forskarna i studiens bakgrund. 1933 kom ett läkemedel, 2,4-Dinitrophenol (DNP), för viktnedgång vars mekanism gick ut på att påverka kroppens temperatur genom påverkan på mitokondrierna, cellernas ”kraftverk”. Det visade sig vara mycket farligt, och kunde orsaka dödsfall och förbjöds av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA 1938.

Ett sextiotal dödsfall har rapporterats på grund av 2,4-Dinitrophenol (DNP), som sen det förbjöds ändå har använts i olika sammanhang, bland annat av body builders. Det berättas i en artikel i Journal of Medical Toxicology. Det ska också ha förskrivits till ryska soldater under andra världskriget för att hjälpa dem att hålla värmen, och även förskrivits långt senare, bland annat av en läkare i USA som senare fängslades för detta.

Så hur ser det ut i dag? American Journal of Medicine rapporterar att den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, efter årtionden av tillbakadragningar, nyligen har godkänt ett flertal nya substanser mot fetma.

I Sverige finns i dag endast ett godkänt och rabatterat läkemedel mot fetma. Xenical, med substansnamnet orlistat, godkändes för 17 år sen och används för behandling av personer med kraftig övervikt eller fetma.

Det fungerar genom att binda till enzymer i matsmältningssystemet och blockera dem så att enzymerna inte kan bryta ned fettet som passerar genom tarmen. Fett som inte brutits ner kan inte tas upp av kroppen. Omkring en tredjedel av fettet i maten passerar genom matsmältningssystemet utan att tas upp vid behandling med Xenical, som ska ske tillsammans med en kalorisnål kost.

I halvdos säljs det receptfritt under namnet Alli.

– Det är nog den enda substansen i vårt land som överlevt lång tid, som inte haft nån påfallande biverkningsproblematik av den art vi har sett, säger Jarl Torgerson, docent och överläkare på psykiatri psykos vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Vad kan man tro om dess framtid, kommer det också så småningom att dras tillbaka?

– Man ska akta sig för att låta tvärsäker, men har ett läkemedel funnits så länge, och det ännu inte har dykt upp allvarliga biverkningar, så ska det mycket till, säger Jarl Torgerson.
Han var en av dem som var involverad i läkemedelsprövningarna vid preparatets godkännande för 17 år sen.

Vad har det för biverkningar?

– Läkemedlet utövar sin effekt lokalt i tarmen, och hämmar fettupptaget. Så den systemiska effekten blir väldigt ringa. Det diskuterades inledningsvis om det skulle bli problem med upptaget av fettlösliga vitaminer, men så blev det inte.

Är det ett bra läkemedel?

– Nja. Det ger statistiskt signifikant bättre viktnedgång än kost och motion, men den är ändå blygsam jämfört med kirurgi. Om man ger det till patienter med förstadium till diabetes, så verkar det diabetesförebyggande. Men det är ingen "magic bullet" för fetma. Det finns det inget läkemedel som är.

Läkemedel som kan komma att finnas i Sverige är bland annat Mysimba. Det är godkänt av den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA men finns ännu inte i Sverige. Substansen liraglutid finns under namnet Victoza och är ett läkemedel för diabetiker. Substansen är också godkänt för indikationen fetma och ges då i högre dos under namnet Saxenda. Men det omfattas inte av någon prissubvention.

Att så många läkemedel mot fetma visat sig ha svåra biverkningar, tror Jarl Torgerson kan bero på att det till stora delar handlat om substanser som påverkar det centrala nervsystemet.

Eftersom det samtidigt inte handlar om att bota akuta, dödliga sjukdomstillstånd, kan man tänka sig att toleransen för biverkningar inte är lika hög som för till exempel läkemedel mot svår cancer eller depression.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng