Färskvaran förtroende

    28 Jan 2014, kl 10:00
    4

    Mikael Hoffmann
    Läkare, chef för stiftelsen Nepi

    Om bloggen

    Här skriver våra gästbloggare regelbundet om ämnen som de funderat på och har tankar om. De åsikter som framförs är skribenternas egna.

    Varför ska jag som patient som behöver ett receptbelagt läkemedel som inte omfattas av förmånen dessutom betala mer för att bidra till att finansiera apoteksomregleringen? Varför protesterar inte farmaceuterna mot detta, bryr de sig inte om oss patienter?

    Det är relevanta frågor från patienterna särskilt om de känner till att det dessutom är så illa att läkaren eller barnmorskan som skriver ut läkemedlet saknar prisuppgifter såväl för olika tillverkares varianter av samma läkemedel, som för skilda förpackningsstorlekar och för priserna för substituten i form av annan substans.

    Det måste ha varit en obehaglig överraskning för våra politiker att receptbelagda läkemedel plötsligt kunde kosta olika saker beroende på till vilket apotek man går och i förlängningen var i landet man bor – precis motsatt det man sade innan omregleringen.

    Men även om detta var och är obehagligt för politikerna så är det ingenting mot vad det är för de patienter som har fått sina medicinska behov bedömda av läkare och sedan ska betala onödigt mycket för de läkemedel de behöver. Det berör över en miljon svenskar årligen och det handlar inte bara om p-piller och medel mot erektil dysfunktion utan även om hudläkemedel, cancerläkemedel och alla nya läkemedel innan TLV hunnit bedöma ansökan om förmån.

    Dagens marknad för receptbelagda läkemedel utan förmån har vissa likheter med taximarknaden i Stockholm, med de skillnaderna att jag åtminstone själv kan bestämma om jag ska behöver en taxi överhuvudtaget, vilken taxi jag skall sätta mig i och dessutom finns det en tydlig prisjämförelse i rutan på taxin. Men det finns en annan viktig skillnad. Stockholmare har fattat att priserna på taxi skiljer sig åt mellan taxibolagen, något som fortfarande är okänt för svenskar när det gäller receptbelagda läkemedel utanför förmånen.

    Eftersom det är samma arbete att expediera ett receptbelagt läkemedel utan förmån som ett med (dessutom slipper man tänka på periodens vara) så förstår jag och många andra inte varför inte ersättningen till apoteken skulle kunna vara densamma? Alltså samma påslag som för receptbelagda läkemedel med förmån. Enkelt för patient/kund och för läkare. Förändringar i pris från läkemedelsbolag kan direkt kommuniceras till förskrivare och patient på samma sätt som för läkemedel inom förmånen. Apoteken kan konkurrera om kunderna med service, lagerhållning och kundbemötande i övrigt.

    Men varför ska jag som patient själv förutom att betala hela kostnaden för mina receptbelagda läkemedel utanför förmånen dessutom betala mer i vinst till apotek än om de omfattats av förmånen? Varför ska inte jag och min läkare få information så att läkaren kan välja det som både är bäst och billigast för mig?

    Varför ska jag och min läkare överhuvudtaget lägga dyrbar tid på att jämföra apotekens prissättning och vad de väljer att lagerhålla när prispressen skulle kunna ske automatiskt och transparent och dessutom stimulera till service? Och slutligen varför ska jag som betalar själv inte kunna få valfrihet att tillåta utbyte till den vara som är billigast för mig, få konkurrens med pris och förpackningsutformning mellan tillverkarna för att jag ska välja just deras handelsnamn och inte den som ger bäst handelsmarginal för apoteket (som vore den logiska följden av Sveriges apoteksförenings förslag att apoteken skulle få byta ut läkemedel med bibehållen fri prissättning)?

    När jag och andra kollegor framför dessa synpunkter svarar Sveriges apoteksförening ”… de tre läkarna … sitter fast i gamla systemföreställningar om att staten ska ordna allt”. Men en marknad kan inte fungera utan att kunden har prisinformation och kan göra övervägda val. För att en marknad ska kunna fungera krävs ofta vissa regleringar. Att slå ifrån sig med vulgärargument istället för att vilja diskutera varför denna marknad saknar grundläggande förutsättningar för att fungera är inte trovärdigt.  

    Det finns till och med en hel apotekskedja som kräver att jag som kund ska identifiera mig med personnummer, namn och vilket ändamål jag ska ha läkemedlet för (genom att visa upp receptet) för att ge en prisuppgift för att jämföra priser mellan apotek. Det är inte bara förvånande, det är upprörande att detta inte kritiseras.

    Det som förvånar mig mest är dock att det framför allt är läkare som lyfter denna fråga i debatten och inte farmaceuter. Apoteken och därmed också farmaceuter har traditionellt ett högt förtroende hos svenskar. Men förtroende är en färskvara. Var finns farmaceuterna som kan och vill kritisera ett i grunden felaktigt system?

    Var finns farmaceuterna som slåss för sina kunder mot apoteksföretag som inte bryr sig om kundens behov? Varför är enskilda farmaceuter och deras organisationer så tysta i denna fråga?
     

    4 Kommentarer

    Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

    1. Som farmaceut har man ju inte heller någon aning om konkurrenternas priser, om inte någon kund säger det. Apotekarsocieteten under Furängen har värnat om den forskande läkemedelsindustrin.

      Och om man t.ex. expedierar generiskt sildenafil istället för Viagra till den kund som hellre vill ha det har man ju brutit mot reglerna. Olika regelbrott är kanske inget man direkt uppmuntrar inom företaget officiellt eller skriver i sociala medier. Rebeller i det tysta.

    2. Jag tycker fri prissättning av tex sildenafil kan jämföras med att det är fri prissättning på tex linser, bröstförstoringsoperationer mm som inte ingår i den vård du får inom vårdens högkostnadsskydd. När en hel kedja inte visar sina priser så kommer jag inte välja dom att köpa ifrån. Om enda apoteket på orten är dyrast så kommer jag att beställa från godkänt apotek på nätet. Prisjämförelser kommer att komma på tex prisjakt.nu när någon efterfrågar det. Marknaden löser detta själv.

    3. I o f s så tror jag det är fullt möjligt att försvara både den forskande läkemedelsindustrins och generikatillverkare. Båda behövs. I en delyta så krockar deras intressen men där har ju staten redan rett ut rågången (inom förmånen i varje fall) genom genetiskt utbyte.

      Apotekarsocieteten har inte uttalat sig i denna fråga – än – däremot har dagens branschförening Svensk apoteksförening tydligt ställt sig bakom dagens ordning som sätter patienten/kunden på undantag.

      Att bryta mot regelverket kan i vissa situationer vara nödvändigt men bidrar inte till att få en bättre situation för både patient/kund och expedierande farmaceut. Att förvänta sig att expedierande farmaceut ska göra det är dessutom att ställa orimliga krav på enskilda yrkesutövare. Bättre att verka för en lösning av prisfrågan.

      Löses prisfrågan så kan också bytesfrågan lösas på ett för patienten/kunden bra sätt och vi få en marknad där apoteken på denna reglerade marknad konkurrerar med det som kunden kan värdera och generikaföretagen konkurrerar med priserna. Samtidigt kan som bonus förskrivaren välja mellan substitut och tillverkare så att patientens bästa värnas.

    4. Om man nu som enkel farmaceut på ett apotek vill att alla läkemedel utanför högkostnadsskyddet ska ha samma pris, hur går man bäst tillväga för att kunna medföra denna förändring? Lämnar gärna ut våra priser till kunder som ringer och frågar. Tips från andra?

    Lägg till ny kommentar

    Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

    Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här