Jag sitter och funderar. Det måste vara oerhört frustrerande att expediera läkemedel till en kund med många samtidiga läkemedelsbehandlingar.
Många olika recept på ibland samma läkemedel. Oklart om ett giltigt recept fortfarande är ett läkemedel som ska tas av patienten. Jaha, kanske dosen är ändrad? Och förstår hen att läkemedlet jag nu byter ut till är samma som förra gången? Och förrförra gången? Vänta, den här förpackningen är ju inte bra till den här patienten med ledbesvär. Och förresten kapslar? När de ska delas?
Nej, jag kan inte expediera dubbelt, inte inom förmånen. Även om det vore bra att ha en burk på sommarstugan också. Och hur är det med interaktionerna? Visste läkaren om den här interaktionen? Kanske hen har dosanpassat? Och patienten vill få det läkemedel som hen fick förra gången för den nya tabletten är större och svår att svälja. Ett annat läkemedel omfattas inte av förmån och patienten vet inte om det. Och vet läkaren X överhuvudtaget om vad A och B har skrivit ut? Och…
Så där sitter jag och funderar. Hur står man ut ibland som expedierande farmaceut? Expeditionsstöd kan göra en uppmärksam på saker som kan vara fel men inte alltid, eller ens oftast, om problemen redan är kända och hanterade av läkaren. Och om jag inte alltid kan lösa problemet eller ens få tag på förskrivaren för att diskutera, så ökar bara frustrationen av att få informationen från expeditionsstödet. Det måste vara oerhört otillfredsställande. Och tanken att läkaren inte gjort ett bra arbete ligger nog nära till hands. Varför skriver de inte bättre recept? Jag skulle kunna göra det bättre … Så där funderar jag.
Det intressanta är att jag hade kunnat skriva den här bloggen från det motsatta perspektivet och beskriva de problem och svårigheter som läkaren möter i sitt arbete. Hur fokus ligger på annat än läkemedlet under stor del av mötet med patienten. Hur receptet ska gälla ett år. Hur många onödiga beslut som läkaren måste fatta vid receptförskrivning utan att det påverkar vad som expedieras och i vilken mängd. Hur lag hindrar läkaren att få direktåtkomst till patientens samtliga giltiga recept trots att läkaren förväntas ta ansvar för hela behandlingen. Och…
Ofta ser vi inte den andra yrkesgruppens situation och feltolkar därför mycket. Det vore bra om farmaceuter och läkare kände till mer om varandras arbetssituation. För mig är det uppenbart att arbetssätten, regelverken och IT-stöden inte är utvecklade i dialog med farmaceuter och läkare kring hur man vill och borde arbeta och hur man kan ta och fördela ansvar.
Det är dags för en sådan dialog.
Den nationella läkemedelsstrategin är uppenbarligen inte en arena för en sådan diskussion. Istället måste det ske direkt mellan yrkesgrupperna. Det kan nog vara en fördel. För här behövs nya och fria tankar.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Jag försökte bjuda in vårdcentralen på en “förskrivarkväll” efter apotekets stängning. Tänkte att vi kunde få ansikten på varandra, att vi på apoteket kunde visa lite hur det ser ut på “vår” sida av förskrivningen, vad vi kan se i datorn och berätta vad vi kan/får göra på apoteket vad gäller utbyten, tystnadsplikt bland annat. Ingen kom, tyvärr. Alla har ont om tid. Och efter omregleringen upplever jag ibland en misstänksamhet mot de nya apoteksaktörerna också, men vi farmaceuter har ju lika stort professionellt ansvar som under monopoltiden.
Hej Mikael!
Här är jag igen. Birgitta i Bjuv med EDS, Nexium vs Omeprazol å lite annat. Det är ett tag och en kraschad hårddisk sen.
Att vara farmaceut är nog inte helt enkelt ibl. Men det är inte lätt att vara patient heller. Ständiga namnbyten men samma substans. Och en stor belastning på medicinakuterna pga läkemedelsbiverkningar hos ffa äldre.
Min mamma, gammal sjuksköterska, dog 2011. 95 år och dement. Hon fick ett blödande magsår vid 93 därför att hon fick full dos paracetamol mot ryggvärk i 1,5 månad, medan hon samtidigt stod på Waran. Farmaceuten informerade mig som hämtade ut Panodilen på apoteket, att “max 5 dagar. Sedan måste man ta nya blodprover och ev. justera Warandosen.”
Jag informerade personalen på boendet och trodde i min enfald att de lyssnat men icke och magsåret var ett faktum.
Mamma överlevde men jag ville ha ett möte med enhetschefen, ansvarig sjuksyrra och läkare. Och ALLA skyllde på varann. Inte ens läkaren visste att Waran å Paracetamol interagerar med varann. Så en kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk.
Min svägerska berättade hur yr och svag hon kände sig och hur hon svimmat flera morgnar. Jag bad få se hennes apotekslista och det visade sig att hon tagit dubbel dos blodtryckssänkande, bara för att det senaste uttaget på apoteket hade ett annan namn än hon var van vid. Men samma substansinnehåll. Hon trodde det var en ny medicin hon fått att ta med de andra. Hon är inte den som läser på förpackningarna eller bipacksedeln. ..jag bad henne ringa sin doc så att hon skrev att medlet inte fick bytas ut.
Allt ordnade sig!
Själv har jag tagit saken i egna händer och registrerat mig i Janusinfos “Sfinx”. Ett fantastiskt verktyg. Men alla är inte som jag. Och det måste finnas plats för alla typer av brukare. Även gamla och de som inte läser på förpackningarna.
Vänlig hälsning
Birgitta
Jag är 67 år och lider av diabetes. Flera gånger har jag upplevt att jag inte kunde köpa en insulinpump utanför apotek öppettider. Jag har börjat beställa dem på Internet till exempel https://www.accu-chek.se/insulinpump/ – då är jag på den säkra sidan.
Insulinpump
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här