Ett av de få apotek som använder EES-tjänsten är apoteket Tumlaren som Cecilia Ageman äger. Foto: Ingert Nilsson

Apoteken nobbar datorstöd

Använder inte gratis datorstöd för att kontrollera riskfyllda kombinationer.

29 Apr 2014, kl 08:27
1

Yngve Gustafson, foto: Mikael Lundgren

"Många har sagt att läkarna blir irriterade om de blir kontaktade av apoteken"

Av de 650 000 individer som varje vecka hämtar ut ett recept får 2 000 kunder en snabb genomgång med stöd av dataprogrammet Elektroniskt expertstöd, EES.
– Nej, det är inte många, konstaterar Bodil Lidström på E-hälsomyndigheten och ansvarig för EES-projektet.

Sedan 2010 har den här tjänsten funnits tillgänglig, kostnadsfritt för landets alla apotek. Men fortfarande tycks intresset minst sagt svalt. Av de cirka sex miljoner personer som under ett år hämtar ut läkemedel har idag 96 000 tillfrågats och gett sitt samtycke till att utan kostnad få sina läkemedel analyserade i datorstödet.
– Det finns nog en konflikt mellan apotekens lönsamhetskrav och kraven på patientsäkerhet och rätt läkemedelsanvändning. Det kan vara svårt att få ihop den ekvationen ibland, ger Bodil Lindström som en förklaring till det usla genomslaget för en tjänst som är kostnadsfri att använda för apoteken.
– Det kanske beror på att den är gratis, apoteken kan inte ta betalt för den, spekulerar Yngve Gustafson, professor i geriatrik och en av expertstödets tillskyndare. 
Efter att han använt sig av EES-tjänsten i TV-serien ”Världens bästa äldreboende” förra hösten sågs en viss tillströmning av kunder som själva begärde att få en gratis genomgång. 

Det märkte man bland annat på apoteket Tumlaren i Orminge utanför Stockholm.
– Ja efter det programmet kom det en del kunder som frågade om vi kunde göra en genomgång, berättar Cecilia Ageman, apotekare och Tumlarens ägare.
Apoteket Tumlaren är ett av få apotek där man systematiskt började använda EES förra våren. Då utlyste nämligen Apoteksgruppen en tävling mellan kedjans apotek.
– För att få igång oss drog vi samtidigt igång en intern tävling som byggde på att vi alla skulle försöka göra åtminstone tre EES-körningar om dagen. 
Efter tävlingens slut har antalet antalet EES-körningar på Tumlaren minskat.
– Jag tror att motståndet, som fanns hos oss alla, att komma igång och fråga kunderna är betydligt mindre idag. Det här är körningar man inte behöver göra varje dag, utan när man till exempel expedierar en kund som fått ett nytt läkemedel. Men det har börjat en ny tjej här som fått i uppdrag att göra minst tre körningar om dagen under en period, för att komma igång.

Motståndet som många talar om är en rädsla att fråga kunderna eftersom de kan förvänta sig ”för mycket”, men också en osäkerhet från farmaceuternas sida inför den information man får. Alltså vad man ska göra med signalerna. Man känner sig till exempel obekväm inför att eventuellt behöva ringa läkaren som gjort förskrivningen.
Yngve Gustafson som haft utbildningar för farmaceuter om EES bekräftar bilden.
– Många har sagt att läkarna blir irriterade om de blir kontaktade av apoteken. Lite märkligt tycker jag. De borde väl vara tacksamma om de får information om tveksamma eller farliga kombinationer eller doser.

För farmaceuten som står med en mängd signaler handlar det om att fatta beslut. Ibland behövs kontakt med förskrivare. Men relativt ofta uppmanar Cecilia Ageman kunden att själv tala med läkaren.
– Det kan till exempel handla om en äldre patient som har en tveksamt hög dosering, då kan jag informera kunden om det och uppmuntra henne eller honom att ta upp det med läkaren vid nästa besök.

Utvecklingen av EES började redan innan omregleringen, av dåvarande Apoteket AB, då under namnet DUR. Man kan förstås fråga sig om det minimala användandet av EES beror på att det är onödigt? Det avvisas av tillskyndarna av datorstödet som menar att det idag är omöjligt att hålla sig uppdaterad och komma ihåg alla interaktioner och nya läkemedel. Yngve Gustafson beskriver stödet som ett snabbt och effektivt sätt att upptäcka 90 procent av alla olämpliga läkemedelsbehandlingar.

Farmaceuter har skyldighet att försäkra sig om att patienten fått rätt läkemedelsbehandling och förstått den. Om det finns ett system som sägs säkerställa de olika parametrar som ingår för att försäkra sig om det, borde det kanske vara en skyldighet att använda det? 
– Ja det kan ju tyckas rimligt att det gjordes systematiskt, säger Bodil Lidström vid E-hälsomyndigheten.

På Socialdepartementet utreds för tillfället statens roll när det gäller informationsflöden. Utredaren ska se över ändamålsenlighet och ansvarsfördelning när det gäller bland annat it-stöd till personal inom hälso- och sjukvård. I uppdraget ingår också att kartlägga förekomsten av beslutsstöd för läkemedelshantering. Kanske borde den usla användningen bli en departementsfråga? 

På Socialdepartementet hänvisar Rickard Broddvall till E-hälsomyndigheten som den som ansvarar för EES.
– Men visst, det är inte omöjligt när vi funderat på statens roll att det faller ut en mängd olika saker som till exempel skulle kunna påverka användningen av EES, säger Rickard Broddvall.

1 Kommentar

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

  1. I nästan alla elektroniska patientjournaler i svensk hälso- och sjukvård används en överlägsen interaktionsdatabas – Sfinx – rutinmässigt för att kontrollera alla ordinationer som görs. Läkemedelsverket har genomfört en oberoende utvärdering av de olika interaktionsdatabaserna, se http://korta.nu/geanu Slutsatsen var bl a att ?jämförelsen visar att EES kan missa potentiellt viktiga interaktioner eftersom systemet inte täcker hela det svenska läkemedelssortimentet och att analysen görs på substansgruppsnivå och inte på substansnivå som SFINX arbetar mot.? Vidare så använder EES interaktionsdatabas ett annan klassifikationssystem än det som läkare och sjuksköterskor i Sverige använt i över 30 år.

    Med undantag av de tre stora regionerna finns dessutom i de flesta landsting sammanhållen elektronisk patientjournal med flertalet ordinationer (och möjlighet för läkaren att komplettera med anamnestiskt kända läkemedelsbehandlngar från annan vårdgivare) i journalendär interaktionskontroll automatiskt genomförs och kan hanteras direkt av läkare.

    I samband med ordinationen i hälso- och sjukvård hanteras merparten av de upptäckta interaktionerna genom dosanpassning eller genom att bedöma behandlingseffekt. Att de sedan kan ?upptäckas på nytt? på apotek vid expedition efter expedition som ett så kallat potentiellt läkemedelsrelaterat problem, LRP, innebär varken att de är okända eller icke-hanterade.

    Vid kontroll på apotek mot Receptdepå (över befintliga digitalt lagrade och fortfarande giltiga recept) och Läkemedelsförteckningen (historiskt expedierade läkemedel) sker kontroll mot läkemedel som kan vara utsatta eller dosändrade av läkare. I fr a de tre stora regionerna med många vårdgivare med olika patientjournalsystem så kan möjligheten att ta del av informationen i Receptdepån vara av värde både på apotek och i vård. Tyvärr medger inte lagstiftning att patienten ger läkaren rätt till direktåtkomst av informationen i Receptdepån vilket i vissa situationer skulle kunna göra arbetet för den som beslutar om behandlingen lättare.

    Självklart borde förskrivande läkare med patientens tillstånd precis som expedierande farmaceut kunna ta del av patientens alla giltiga recept. Självklart skall beslutstöd finnas och användas både i hälso- och sjukvården och vid expediering av läkemedel på apotek. Självklart borde de som förskriver läkemedel och de som expedierar läkemedel ha beslutstöd som identifierar samma interaktioner. Självklart borde apotekspersonal inte behöva besväras med varning för interaktioner som är kända och hanterade i hälso- och sjukvården, särskilt inte om varningarna återkommer var tredje månad vid varje expeditionstillfälle.

    En relevant kritik mot landstingens interaktionskontroll är att i de flesta landsting förskrivs läkemedel till dos-patienter ej via journalsystemet utan via webtjänsten Pascal. Därför finns ett särskilt ordinationsstöd i Pascal.

    Ja, EES har andra funktioner än interaktioner. Flera andra algoritmer kring olämpliga läkemedel och doser till äldre och barn, dubbelmedicinering etc finns inbyggda. Men det grundläggande problemet med beslutstöd i vård och på apotek kvarstår – att det inte finns någon kommunikation om hanterade/bedömda interaktioner. Många varningar upprepas därför gång efter gång trots att de inte längre är relevanta.

    Vii behöver en strategi i Sverige kring både informationshantering och kring vilka behov som finns i både öppen och sluten vård kring läkemedel och andra behandlingar samt vid expeditioner. I vården kan dessutom beslutstöden kopplas till annan information om patienten som är relevant som andra sjukdomar och varningsinformation.

    Låt oss slippa diskutera förkortningar och upplevda problem och istället diskutera faktiska problem och vilka behov som vi skall prioritera och hur detta kan lösas på bästa sätt. Det är något som jag tror alla förväntar oss att den utredning som nämns i artikeln utgår från.

    Vid konferens Vitalis ägnades i år en hel dag åt beslutstöd i vård och på apotek. En inledande presentation finns att ta del av här: http://www.nepi.net/140409-Vitalis-2014.htm