?Äldre måste bilda opinionför bättre vård? ? dagens pensionärer är allt för tysta och snälla

Den politiska makten främst på landstings- och kommunnivå behöver stöd av pensionärsorganisationerna när det gäller att förbättra vården för de äldre. Det menar Barbro Westerholm, nyvald ordförande för Sveriges Pensionärsförbund. Att ändra attityden till äldre och åldrande ser hon som den viktigaste frågan.

5 jul 2002, kl 05:18
0

När Sveriges Pensionärsförbund, SPF, nyligen fick sin första kvinnliga ordförande fick de också en ordförande med gediget medicinskt kunnande. Barbro Westerholm är läkare, har ägnat sig åt forskning om läkemedels- användning och biverkningar, varit chef för Socialstyrelsen och medicinsk chef för Apoteksbolaget. På senare år har hon varit folkpartistisk riksdagsledamot och fick för ett år sedan uppdrag att ansvara för en utredning om forskningsetik.
Att leda drygt 200 000 medlemmar i Sveriges Pensionärsförbund ser hon som en spännande och viktig uppgift och absolut inte som någon reträttpost. En av de viktigaste frågorna är att ändra attityden till äldre och åldrandet.


Osynlig grupp
? Vi som har fyllt 65 år utgör 17 procent av Sveriges befolkning och vi vill bli sedda som individer och inte som en åsidoställd grupp i samhället, säger hon. Tidigare bedömdes äldre utifrån sin funktion i samhället, men i och med att vi nu får pension vid en viss ålder känner många att då förs man ut från samhällsarenan.
Personer över 65 år ingår inte i statistiska undersökningar och de sitter inte i några TV-soffor. Äldre syns sällan i tidningar och om man gör det är det antingen i kategorin ?drabbad? ? ett vårdoffer på sjukhem eller motsatsen ? en jätteduktig pensionär som visar vad man kan trots sin ålder.
? För en organisation som min gäller det att lyfta fram hur heterogen den här gruppen är och vilken samhällsekonomisk resurs som vi faktiskt representerar i kunskap och erfarenhet, men också ekonomiskt, säger Barbro Westerholm. När vi får fler ATP-pensionärer som är köpstarka kommer säkert många branscher att upptäcka att man har en köpstark målgrupp i de yngsta pensionärerna.
Barbro Westerholm menar att förändringarna i mycket måste komma från de äldre själva, de måste bli bättre på att visa vad de kan och vad de vill. Den generation som nu är pensionärer var vana vid en annan attityd under sina yrkesverksamma år, de var en tystare och snällare generation.
? När 40-talisterna blir pensionerade är jag övertygade om att de kommer att synas och höras för det har de gjort hela livet igenom, säger Barbro Westerholm.


Handlingsplan för bättre vård
I pensionärsförbunden har man inte samlats tillräckligt mycket kring frågor om omvårdnad och sjukvård. Där måste man bli mer på offensiven tycker Barbro Westerholm. Hon kommer i sitt förbund att arbeta för att ta fram ett eget genomarbetat alternativ för hur man vill ha vården.
Äldregruppen måste tala om hur man ser på vilken kompetens som ska finnas i primärvården, om det är geriatrisk kompetens man vill ha och vem man vill möta när man har hörselproblem, synproblem, gynekologiska problem och så vidare.
Att hon tycker att vårdfrågorna är viktiga beror inte enbart på hennes medicinska bakgrund.
? Jag tror att det blir som i politiken, när kvinnor kommer fram blir det mer sociala frågor och livskvalitetsfrågor som lyfts fram än administrativa och finansiella frågor, säger hon. Genom att en så stor andel av medlemmarna har haft väldigt dåliga pensioner så är det klart att det har varit en dominerande fråga, och är fortfarande en stor fråga, men andra frågor som exempelvis vård och omsorg kommer att växa.
Barbro Westerholm menar att för att man ska känna trygghet som äldre ingår att man inte ska behöva köa för hörapparat, för höftledsoperation, att man ska kunna välja mellan hemsjukvård och sjukhusvård i livets slutskede, att det ska finnas bra smärtlindring, att cancervården fungerar, att diabetesmottagningar fungerar och att de som har funktionsnedsättning får den hjälp de behöver.
Det kan också vara viktigt att öka kunskaperna om egenvård, att lära sig hur man hanterar enkla krämpor och vet mer om när man behöver söka vård. Sist men inte minst ska det vara en sjukvård där ens integritet respekteras.


Förbättra förskrivningen
? Men vi ska inte bara ställa krav, vi ska också försöka anvisa vägar att ta fram de pengar som behövs, säger hon. När det gäller läkemedel finns en hel del pengar att spara på en högre kvalitet på läkemedelsbehandlingen.
Det kan vara åtgärder som syftar till att ge kontinuerlig uppföljning av förskrivningen så att man kan sätta ut läkemedel som inte behövs och undvika dubbelförskrivning. Det kan också vara fortbildning av allmänläkare eller att öka den producentobundna information som ansvaras av primärvårdsläkare och apotekare ute på vårdcentralerna.
? Det här är naturligtvis en prioriteringsfråga och allt kostar pengar, men man vinner genom att läkemedelsförskrivningen sjunker med 10 procent, säger Barbro Westerholm. Man kan också se över annat som hur ofta man skickar laboratorieprov, remitterar till röntgen och gör andra undersökningar. Många läkare vet inte vad det kostar.


Vem har den samlade bilden?
När det gäller alla gamla i institutionsboende tycker hon att man måste börja fundera över vem som ska ha den samlade bilden av patientens läkemedelsbehandling. I sjukhemsstudier har man hittat patienter med 34 olika läkemedel. Redan vid 5 läkemedel bör man överväga om man kan prioritera bort behandlingen av någon krämpa, menar hon.
? Någon måste professionellt bistå patienten när det gäller läkemedelsbehandlingen, annars far många illa, säger Barbro Westerholm. När inte läkaren hinner, ska man ge en sköterska eller farmaceut ansvaret, blir kontinuiteten bättre då? Kan man ha ett lag med läkare, sköterska och farmaceut som går igenom läkemedelsbehandlingen, eller kan man hitta andra system? Äldre har mer läkemedelskomplikationer och mänskligt sett är det god ekonomi att förebygga sådana skador.
Hon tycker att det vore en lycka om den senaste läkemedelsutredningen gick in på sådana frågor och frigjorde sig från revirtänkande när det gäller de olika professionerna.
Det finns studier på sjukhem som bekräftar att när man bildar team med läkare, sköterska och apotekare som håller koll på läkemedelslistorna blir det ett betydande antal läkemedelsordinationer som ändrades. Man har också hittat läkemedelsordinationer som inte är till för patienten utan för personalen, som lugnande medel och sömnmedel vilket är rent oetiskt, menar hon. Dialogen med patienter och anhöriga är väldigt viktig. Man måste lyssna på dem och respektera deras synpunkter.


Opinionsstöd behövs
? Att vi sitter i den sits vi gör beror också mycket på oklar gräns mellan professionen och politikerna, säger hon. Politiker ska fatta beslut om budget  och målsättning, men man ska inte gå in och ändra vid första opinionsstorm.
När det gäller subventionssystemet tycker hon att man bör tänka efter mer ordentligt hur det ska utformas. Det har varit för många brandkårsutryckningar och systemet har lappats gång efter annan. Den politiska makten behöver opinionsstöd när man ska ändra strukturen i hälso- och sjukvården, annars tar det ofelbart stopp när någon grupp protesterar.
? Vi håller på att hamna i en alldeles förlegad hälso- och sjukvårdsstruktur. Den politiska makten främst på landstings- och kommunnivå behöver stöd av pensionärsorganisationerna när det gäller förändringsarbete som ska gagna de äldre, säger hon.
Pensionärsförbunden har regelbundna kontakter med socialministern och statsministern i frågor om vård av äldre och där ser hon styrkan av att ha en bra kunskapsbas, något som sjukvårdspolitiker på riksnivå mycket sällan har.
En del av tryggheten på äldre dar är också att kunna få vård till en rimlig kostnad. Som högkostnadsskyddet är utformat idag är det första utköpet alltför kännbart, menar Barbro Westerholm.
? Jag har visserligen varit med och röstat igenom högkostnadsskyddet, men när jag ser konsekvenserna av det så tycker jag att det måste ändras, säger hon. Systemet måste göras om så att man inte hickar till eller låter bli att hämta ut sin medicin och det får inte vara ett sådant system att det leder till hamstring.
Barbro Westerholm har följt läkemedelsförmånen sedan 1963 när hon började på Medicinalstyrelsen. Hon menar att den politiska makten allt sedan dess har tagit beslut åt fel håll.
? Varje gång man har tyckt att läkemedelsnotan är för hög har man vidtagit åtgärder som ökar konsumentens kostnad för läkemedel i stället för att rikta in åtgärderna på det som verkligen skapar kostnaderna; läkarnas förskrivningsmönster och incitamentet för enskilda att bunkra upp, säger hon.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng