”Både metylfenidat och atomoxetin lindrar adhd-symtom vid korttidsbehandling (3 veckor till 6 månader) av barn, ungdomar och vuxna med adhd. Men det går inte att bedöma nyttan vid längre tids behandling. För detta behövs studier med långtidsuppföljning.”
Detta läser jag i SBUs nya litteraturöversikt om behandling av adhd och tänker – för vilken gång i ordningen?
Alltså jag har skrivit om adhd på längden och tvären i bra många år, korta notiser, liksom längre reportage. Och så länge jag kan minnas har man konstaterat att det saknas långtidsstudier. Vilket är lite läskigt men också märkligt tycker jag.
Bättre effekt än placebo vid korttidsbehandling ja, men inga studier som visar om behandlingen gör mer nytta än skada på kanske två eller tre års sikt.
Varför inte undrar jag faktiskt. Läkemedelsbehandlingen av både barn och ungdomar har nu pågått i 30 år i Sverige.Hur svårt kan det vara?
Om nu företagen är ointresserade tycker jag faktiskt att någon annan borde ta tag i frågan.
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här