Överetablering och patientsäkerhet

Regeringen vill locka nya aktörer att etablera sig på den
avmonopoliserade apoteksmarknaden, som riksdagen röstade igenom den 29
april. Aktörerna har fått regeringen att höja vinsterna i apoteksledet
från ca 16 till 18 procent, eller 450 miljoner kr. Var skall dessa pengar tas
när utförsäljningspriserna inte får höjas?

50-100 miljoner beräknas kunna tas genom hårdare styrning till billigaste generiska läkemedel och ytterligare x miljoner genom obligatorisk övergång från originalläkemedel till billigaste parallellimporterade synonym i de fall motsvarande generiska saknas. Generikareformen, som infördes 2003, har sparat cirka en miljard per år i samhällskostnader. Det är i princip en utmärkt reform. Nackdelen med reformen är att patienterna ofta tvingas byta mellan olika varumärken på generika.

Undersökningar av några vanliga läkemedel visar att patienter med flera utag oftast får en ny generikaförpackning med nytt namn och nytt utseende tre gånger på ett år av den medicin de behöver. Men kunderna har också haft möjlighet att betala mellanskillnaden på några kronor till det för tillfället billigaste och därmed kunnat behålla den ursprungliga invanda förpackningen. Den möjligheten tas i och med avmonopoliseringen bort. De, som inte accepterar det generikum staten pekat ut får betala hela kostnaden för att stå kvar på sitt ursprungliga.

Det är främst äldre, som är de stora konsumenterna av läkemedel och därmed av generika. De lider av tilltagande glömska och står ofta på många olika sorters läkemedel, 8-10 är vanligt. Om de till exempel medicinerar med sex generika kan de under året ha närmare 20 burkar av dessa att hålla reda på. Virrvarret leder till dubbelmedicinering hos ca 8 procent av patienterna. Det innebär för hög dos, den vanligaste orsaken till biverkningar. Den andra följden är att följsamheten till läkarens ordination minskar. Resultatet blir långsammare tillfrisknande och fler läkarbesök.

I betänkandet, som föregick regeringens proposition, stod att minskad utbytesfrekvens var önskvärd. Samma slutsats kom Socialstyrelsen fram till 2004. Hälso- och sjukvårdspersonal liksom patientorganisationer drog nog den slutsatsen att restriktioner för bytesfrekvensen, liknande dem som finns i andra länder, skulle införas. Dessa kan bestå i att patienten behåller sitt generikum hela året, som receptet gäller. Eller så glesar man ut tiden mellan billighetsbesluten eller inför en priskorridor som nyligen gjorts i Finland. Där sker inget byte om prisskillnaden understiger 1,5- 2 euro.

Utländska kedjor jämför med vinstnivåerna i övriga Europa. De är högre därför att de försörjs av 3-4000 kunder mot det tredubbla för svenska apotek. Titta i Europas storstäder. Det finns ett apotek i vartannat centralt belägna kvarter. Är det denna överetablering, som den försämrade patientsäkerheten skall betala?