VI TYCKER: Läkemedelsförmånen och villkor

Läkemedelsförmånsnämnden har på senare tid fattat flera beslut som inneburit att läkemedel omfattas av subventionering förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Några exempel är rosuvastatin (Crestor), ezetimibe (Ezetrol), orlistat (Xenical) och sibutramin (Reductil). Rosuvastatin subventioneras till exempel bara om patienten inte når behandlingsmålen med simvastatin.

26 aug 2003, kl 11:26
0

Steinar Höeg, ordförande, LIF

Det viktigaste i LFN:s arbete är att säkerställa att patienter får läkemedel som kan rädda liv, förlänga liv och förbättra livskvaliteten. Även om villkor kan behövas får de inte förtränga angelägna patienter ut ur förmånen. Villkor som gör det svårt att förskriva nya likväl som gamla läkemedel är i så måtto inte önskvärt. Uppföljning för att uppnå rätt läkemedelsanvändning är i allas intresse. Det gäller att utveckla bra metoder som ger nödvändiga svar och inte fördyrar läkemedelsanvändningen.



Barbro Westerholm, ordförande, SPF

Alla måste inse att vi idag inte har pengar till allt vi skulle vilja göra i vården. Vi måste prioritera och prioriteringarna måste göras öppet, inte slutet som ofta varit fallet tidigare. Därför tycker jag att det här initiativet är bra. Såväl läkare som patienter kan se vad som gäller. Den enskilde får därmed bättre möjligheter att se vad man får och vad man inte får genom samhällets försorg. Givetvis måste det hela utvärderas efter en tid och det måste finnas beredskap för att göra förändringar.



Anders Hernborg, allmänläkare, Halmstad

Principiellt anser jag att det är riktigt att avgränsa skattebetalarnas bidrag till de behandlingar som har dokumenterad nytta. Framtida utredningar får visa hur efterlevnaden blir. En sökning på ?sanktion? respektive ?påföljd? på LFN:s webbsidor gav inga träffar, så jag vet inte hur man tänkt sig kontroll och sanktioner. Men bara det att företagen åläggs att i sin marknadsföring noga ange dessa begränsningar för subvention, kan ha en normerande effekt. Framtiden får utvisa detta, men jag vill inte döma ut principen bara för att den exakta efterlevnaden är svårkontrollerad.



Björn Lindeke, vd, Apotekarsocieteten

Det andas inte så lite av det norska tregningsprincippet, det vill säga vi behöver inte stort mer än ett preparat av varje typ. Marknadskrafterna sätts delvis ur funktion, vilket kan vara bra eller dåligt beroende på vem man talar med. Ett mycket stort ansvar läggs på LFN:s jurisdiktion (diktat) och mindre på läkemedelskommittéerna (rekommendation). Ett cyniskt öga förväntar sig indikationsglidningar mot villkorat läge. Krav på uppföljning av preparatens användning i den kliniska vardagen välkomnas.



Rikard Viberg, distriktsläkare, Hässelby vårdcentral

Detta är ingen nyhet. För inte så många år sedan var vissa läkemedel gratis för hjärtsvikt och astma, medan samma mediciner för förmaksflimmer och Kol kostade för patienten. Dessa regler togs bort för att spara pengar och för att reglerna inte efterlevdes. Jag tror att det kommer att bli en likadan utveckling igen för de villkorade läkemedlen. Men jag uppfattar grundtanken som rättvis och tilltalande.