Jag var en av de som applåderade reformen som innebar att apoteken byter till det likvärdiga läkemedel som är billigast. Perfekt! Äntligen skulle läkemedelskostnaderna för skattebetalarna kunna sänkas, och projektet skulle dessutom ledas av farmacevter som muntligt och skriftligt skulle garantera att bytena gjordes på ett för patientsäkerheten bra sätt.
Men tyvärr fungerar detta inte alltid i praktiken, har det visat sig.
Många patienter vet exempelvis inte längre namnet på den medicin de tar. Frågan "Vilka mediciner tar du hemma i vanliga fall?" är central för en klinisk apotekare vars arbete på vårdavdelningar syftar till att ge läkare möjlighet att ordinera läkemedel utifrån en fullständig läkemedelslista, där det även framgår vilka läkemedel som patienten tagit respektive inte tagit veckorna innan sjukhusvistelsen.
Vad får klinikapotekaren för svar av patienterna? Svaren kan enkelt delas in enligt följande:
Före reformen: Läkemedelsnamn eller utseende kan återges av många av patienterna.
Efter reformen: Läkemedelsnamn och/eller utseende kan återges av ett fåtal.
Konsekvensen? Om du skall läggas in på sjukhus: Ta med dig dina mediciner – i originalförpackningen!
Flera patienter tittar dessutom varje dag misstänksamt på mig – en apotekare som inte känner igen alla namn på mediciner, vad är detta?
Jag vill med hjälp av några exempel hämtade från verkligheten ytterligare belysa reformens baksida.
I samband med ett vårdtillfälle förskrivs en patient Moduretic, en tablett dagligen. På avdelningen har sjuksköterskan i förrådet enbart Normorix mite (=1/2 Moduretic), vilket helt korrekt betyder att patienten får två tabletter dagligen under vårdtiden. På receptet skriver läkaren Moduretic 1 tablett dagligen, vilket apoteket byter till Normorix 1 tablett dagligen. Vid nästa apoteksbesök expedieras Sparkal 1 tablett dagligen. På grund av förhöjda kaliumvärden försöker medicinläkaren sätta ut Moduretic när han talar med sin patient per telefon. Patienten nekar till att ta varken Moduretic eller Normorix. Läkaren kommer inte på att preparatet kan ha namnet Sparkal och det slutar med att patienten får ta med sig alla sina läkemedel och ta bussen till mottagningen.
Nästa exempel. "Nu måste Du hjälpa mig och kolla denna dosett". Sjuksköterskan på vårdavdelningen är kunnig och tar sig an uppgiften. Hon lyckas identifiera alla tabletter utom ett vitt piller utan text. Vid samtal med en anhörig framkommer så småningom att tabletten nog heter Citavie. Tyvärr skriver läkaren "Sitavi" så det tar ytterligare tid innan vi lyckas reda ut att Citavie är synonymt med citalopram.
Nästa problem drabbar en patient med en cancersjukdom som mått illa dagligen på senare tid. Apoteket har bytt hennes kalktablett till en variant med mintsmak, en smak hon upplever ökat illamående av. Hon besöker inte själv apoteket och vill inte klaga på den anhörige som glömde påpeka att hon vill betala 16 kronor som är merkostnad för att få tillbaka den vanliga sorten.
Jag möter en äldre kvinna i samband med att hon skrivs in på en medicinavdelning. Fram till nu har hon skött sina läkemedel på egen hand hemma. Hon har av sin distriktsläkare blivit förskriven Tenormin vilket framgår av listan hon fått av honom. Den är dock bytt till Atenolol på apoteket vid andra expeditionen. Av kardiolog har hon tidigare i samband med en hjärtinfarkt fått Seloken Zoc förskrivet. Kvinnan har med sig sina burkar, och sin dosett. I dosetten har hon delat både Atenolol 25 mg 2 st, Tenormin 50 mg 1 st, samt Seloken Zoc 50 mg 1 st. Av medicinklinikens journal framgår endast att hon står på Seloken Zoc, en tablett hon nu inte får på vårdavdelningen på grund av låg puls!
Ytterligare en patient missförstår. Hon besöker sin sjuksköterska på distriktsläkarmottagningen efter att ha varit på apoteket. På apoteket har hon fått Glucophage bytt till något hon uppfattar som två olika diabetesmediciner. (Patienten har tidigare även haft glibenklamid). Hon tycker att det är lite konstigt eftersom doktorn sagt att nu skulle hon bara ha en sort. Sjuksköterskan ser att det är två olika fabrikat av metformin som patienten har fått. Vad kunde ha hänt om patienten tagit metformin 4 tabletter 3 gånger dagligen istället för 2 tabletter 3 gånger dagligen? Det är tyvärr inte ovanligt att apoteket vid ett och samma tillfälle expedierar förpackningar från två olika företag, vilket kan uppfattas som två olika läkemedel.
Var tog säkerhetsanalysen av reformen vägen? Apoteket fick uppgiften av politikerna att apotekens personal skulle byta till annat läkemedel än det läkaren förskrivit för att spara pengar. Uppdraget att uppdatera patientens medicinlista som denne fått av sin läkare ingick uppenbarligen inte. Istället skrivs synonymens namn enbart på apoteksetiketten. Det skickas dock återrapporter från apoteket till läkaren (om denne ej avböjer).
"Det tar timmar varje dag att hantera detta", berättade en sjuksköterska för mig, "och alla blad med mer än ett personnummer på måste vi mala direkt." Sjuksköterskan tittar anklagande på mig. "Det får aldrig läggas ett papper med mer än ett namn och personnummer i någons journal, det förstår du väl!
På vissa mottagningar maldes dessa papper fram till nyligen direkt i sekretessmalen. Numera arkiverar vi som tur är på apoteken.
Reformens grundidé är god. Jag saknar dock en riskanalys där vanliga läkare, sjuksköterskor och farmacevter tillsammans med företrädare för patientorganisationerna planerar och genomför förändringar tillsammans. Själv har jag följande ideér till förbättringar.
– Inga byten på apoteket om inte patientens medicinlista uppdateras
– Aldrig expedition av två företags preparat vid samma expeditionstillfälle som innehåller samma substans
– Gör som i Västra Götaland – skriv generiskt istället. Gör omgående detta lagligt!
– Förändra inte lagret på apoteket hela tiden. Byt några gånger per år – inte varje vecka. Ingen patient önskar ha fyra olika namn på samma läkemedel per år. I alla fall inte hjärtpatienter som har 5-8 läkemedel varav flertalet byter namn gång på gång. Patienter som "tappar kontrollen" på vilka läkemedel de tar, tappar i värsta fall förtroendet för både läkaren, apoteket och läkemedlen.
– Byt bara när bytet kan vara värt pengarna, det vill säga byt inte där besparingen understiger exempelvis tio kronor.
Anne Hiselius
Klinisk farmacevt
Jönköping