Läkemedelskommittéerna utgörs huvudsakligen av specialistläkare på olika områden. En stor del av arbetet i kommittéerna består i att utforma rekommendationslistor, där effekt, pris och leveranssäkerhet är avgörande faktorer. Inom de områdena har farmacevter stora kunskaper, men ändå finns det bara enstaka apotekare och informationsapotekare bland medlemmarna.
Britt-Marie Skoglösa, ordförande för Farmaciförbundet, tror att landstingen ser till sina egna anställda i första hand när de utser kommittémedlemmar.
– Man måste jobba sig in i systemet för att få vara med. I de kommittéer där det finns med apotekare fungerar det bra.
Enligt lagen om läkemedelskommittéer ska varje kommitté ”erbjuda företrädare för farmacevtisk och medicinsk expertis att på lämpligt sätt delta i kommitténs arbete”. Kommitténs organisation är mycket löst definierad. Det är landstinget som bestämmer vem som ska delta i kommitténs arbete och hur arbetet ska vara upplagt.
– Allmänt så är landstingen tveksamma till apotekare när de ska betala för tjänster. Tidigare så har de apotekare som jobbat på sjukhus på olika positioner varit utlånade från apoteken, så Apoteket har betalat deras lön, säger Britt-Marie Skoglösa.
– Sedan finns det en konkurrens mellan professionerna.
Apotekare bereder
I landstinget i Östergötland finns bara verksamhetschefer från landstinget i kommittén (se LMV 3/01). Förklaringen är att man vill ha personer med ett helhetsansvar för alla kostnader inom vården. I stället finns farmacevter väl representerade i det organ som bereder ärendena.
Andra landsting har lagt upp kommittéarbetet på annat sätt, men precis som i Östergötland är många farmacevter med och bereder ärenden för kommittéerna.
– Det är en sak hur många som är i kommittén, en annan hur många som jobbar ute i terapigrupperna. Det är viktigare att vara med på förberedelserna, där är apotekare med och tar fram beslutsunderlaget, säger Lennart Axelsson, förbundsdirektör på Sveriges Farmacevtförbund.
Kommittéernas uppgift är att verka för en tillförlitlig och rationell användning av läkemedel. Där menar Lennart Axelsson att farmacevter har en stor roll att spela utanför kommitténs sammanträdeslokaler.
– Man måste följa upp läkemedelsanvändningen bättre. Särskilt på institutionerna, det borde vara lagreglerat. Det är bedrövligt som det är i dag.
– Man borde ta en del av Apotekets marginaler och rikta mot uppföljningen. Vi skulle behöva enorma apoteksinsatser, mer än vad det finns apotekare till.