Leif Andersson har rätt. Det är slöseri att inte använda generika när sådana finns tillgängliga. Problemet med de icke utbytbara generika uppstår dock redan vid källan, det vill säga när Läkemedelsverket bedömer att man inte kan godkänna direkt utbytbarhet trots bevisad bioekvivalens. Här borde Läkemedelsverket kunna vara mycket tydligare i sin information till läkarkåren.
Läkemedelskommittéerna är väl medvetna om problemet och har prövat en rad olika strategier för att föra ut Läkemedelsverkets beslut och ändå förmå förskrivarna att välja generiska alternativ. Först och främst genom att vi anger generiska namn i våra rekommendationer och tar upp dem i samband med informationsmöten på arbetsplatserna. Vi rekommenderar särskilt att man väljer generika vid nyinsättning eller i samband med återinsättning.
En viktig målgrupp är verksamhetscheferna. De har ansvar för ekonomi och kvalitet även på läkemedelsområdet. De kan peka med hela handen och säga att här på kliniken/vårdcentralen har vi följande policy: Här skriver vi generika när sådana finns tillgängliga!
Helst skulle vi i läkemedelskommittéerna vilja ha en generell möjlighet till generisk förskrivning utan att behöva ange företagsnamn. Detta önskemål har också manifesterats i Läkarförbundets nya läkemedelspolicy samt i Läkaresällskapets kommitté för läkemedelsfrågor.
Orsaken till att vi inte har generisk förskrivning i Sverige som i många andra länder i Europa, beror på Läkemedelsverkets avvaktande hållning. Socialdepartementet har tolkat Läkemedelsverkets reserverade hållning som att denna fråga inte går att driva vidare för närvarande.
Läkemedelskommittéerna vore mycket tacksamma om en debatt kan påverka politikerna i sakfrågan.