När det för omkring tio år sedan blev möjligt att mäta bentäthet på ett enkelt sätt kom möjligheten att screena hela befolkningen upp till diskussion.
? Vi tittade på det och kom fram till att det vore hälsoekonomiskt vansinne. Alla de screeningprogram som används idag är riktade mot en sjukdom ? till exempel bröstcancer ? och testsvaret är antingen ja eller nej. Låg bentäthet är ju bara en riskfaktor som eventuellt kan leda till sjukdomen fraktur, säger Östen Ljunggren.
? Och om en ung människa visar sig ha låg bentäthet, vad gör vi då? Ska vi behandla eller ej? De läkemedel vi använder idag är relativt nya och vi känner inte till hur säkra de är på lång sikt, fortsätter han.
Han menar dock att så kallad ?riktad screening?, när man utreder en viss riskgrupp, är en helt annan sak. Då skulle det främst handla om patienter som redan brutit sig, speciellt postmenopausala kvinnor, äldre män eller patienter som behandlas med kortison.
? Det mest hälsoekonomiskt effektiva är att hitta en patient direkt efter första frakturen för att sedan kunna ge läkemedel för att förebygga de kommande, säger Östen Ljunggren.
I USA har alla kvinnor som är 65 år eller äldre och kan tänka sig att ta medicin rätt att göra en bentäthetsmätning.
? Det är inte helt omöjligt att vi kommer dit i Sverige också; kanske kommer vissa landsting att erbjuda alla kvinnor som har fyllt 70 år en bentäthetsmätning? Vid 70 är åldern en så pass stor riskfaktor i sig att om kvinnorna dessutom har låg bentäthet betyder det att frakturrisken är hög. Men det är en resursfråga. Och erbjudandet får bara gälla dem som kan tänka sig att äta förebyggande läkemedel, annars är det ju meningslöst, säger Östen Ljunggren.
Det finns flera sätt att mäta bentäthet men DXA eller DEXA, dual energy X-ray absorptiometry, är den absolut vanligaste metod som används vid benskörhetsdiagnostik i sjukvården. Apparaturen är användarvänlig och resultaten lättolkade. En nackdel är att metoden inte tar hänsyn till skelettets tjocklek. Andra tekniker finns, till exempel ultraljud, magnetresonans-tomografi och datortomografi men dessa metoder används främst i forskningssammanhang.
En annan metod för att hitta riskpatienter är att väga samman riskfaktorer. Världshälsoorganisationen lanserade i slutet av februari i år ett verktyg på sin hemsida där man genom att svara på tolv frågor i ett formulär får ett besked om den procentuella risken att drabbas av fraktur under de närmaste tio åren. Testet går under namnet FRAX, WHO Fracture Risk Assessment Tool, och tidigare frakturer samt ett mått på bentätheten är några av uppgifterna som beräkningen baseras på. Östen Ljunggren är skeptisk till att testet kommer att få något större kliniskt genomslag.
? Jag tror snarare att ett hälsoekonomiskt verktyg som fortfarande är under utveckling kommer att användas mer. Med det ska det bli möjligt att beräkna vid vilken absolut tioårsrisk för fraktur som en viss osteoporosbehandling är motiverad ur en kostnadseffektiv synvinkel, förklarar han.
Ingen löper större risk att drabbas av osteoporosrelaterade höftfrakturer än kvinnor i Sverige. Men detta innebär inte automatiskt att bentätheten är lägst bland svenskarna. En färsk studie tyder snarare på att det är andra riskfaktorer som ligger bakom det stora antalet höftfrakturer i landet. En hypotes är att äldre människor i Sverige faller oftare än motsvarande åldersgrupp i andra länder, kanske beroende på till exempel ett sämre socialt kontaktnät och större intag av psykofarmaka.
? Jag tror att vi relativt snart kommer att titta mer på varför patienterna ramlar och vad man kan göra för att förhindra att det händer, säger Ewa Waern, överläkare vid geriatriska klinikens osteoporosmottagning vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
