Eva Lilienberg från MSD har kommit med ett inlägg där frågan om yttre påverkan av Läkemedelsverket tas upp. Exemplet är åter losartan.
I Nils Bergeås artikel i Läkemedelsvärlden 1-2/04, som bland annat innehöll återgivande av uppgifter från telefonintervjuer, står det ordagrant så här:
?De som hittills kritiserat ordningen i Sverige, exempelvis läkarna Björn Ramel och Hans Liedholm, har hittills inte kunnat redovisa exempel där det svenska verkets integritet gentemot industrin svajat. Men enligt Hans Liedholm finns det ärenden där Läkemedelsverkets bedömningar gått väl snabbt.
? Ett exempel förefaller vara utvidgningen av indikationen för losartan till att omfatta hjärtsvikt. Resultaten var inte vetenskapligt starka och det verkade som verket hade bråttom med sitt beslut.?
Det var alltså ett exempel på vad som uppfattats som ?snabba bedömningar?, något som Gunnar Alvan bestred i följande nummer.
Eva Lilienberg formulerar sig så här: ?Hans Liedholms antydningar i hans första kommentar om att ?någon yttre påverkan? kan ligga bakom losartan-beslutet när det gäller hjärtsvikt är en anklagelse som inte hör hemma i en seriös diskussion.?
Så står det ju inte! I Bergeås text står det: ?Om det låg någon typ av yttre påverkan bakom losartan-beslutet är förstås omöjligt att veta för en utomstående, säger Hans Liedholm.?
Är inte den saken utredd nu, Eva Lilienberg?
Slutligen en sidofråga som Eva Lilienberg tar upp: ?Det som är godkänt av Läkemedelsverket när det gäller hjärtvikt för losartan är att losartan visats förbättra svikten genom ökad hjärtminutvolym och minskat centralt och perifert motstånd.?
Den officiella indikationstexten är något enklare: ?Hjärtsvikt när behandling med ACE-hämmare ansetts olämplig.?
Hans Liedholm
Leg. läkare, docent
Universitetssjukhuset MAS, Malmö