Annons
FORSKARE I FOKUS
”Känner ansvar att vi måste leverera”
Henrik Zetterberg. Foto: Johan Wingborg/Göteborgs universitet

”Känner ansvar att vi måste leverera”

I decennier har Henrik Zetterberg forskat om metoder att upptäcka Alzheimers sjukdom tidigare. Med nya läkemedel på väg blir hans upptäckter extra viktiga.

20 jan 2023, kl 09:08
0

Henrik Zetterberg är professor i neurokemi och överläkare vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset. Under flera decennier har han och andra forskare sökt efter träffsäkra sätt att diagnostisera Alzheimers sjukdom på, även innan den ger symtom. I brist på förebyggande läkemedel har det dock inte gått att använda kunskapen rent praktiskt.

Men nu rör det sig plötsligt framåt på den fronten, med två antikroppar som blivit snabbgodkända av den amerikanska läkemedelsmyndigheten, FDA, för behandling av Alzheimers sjukdom i ett tidigt skede. En av dem, den svenskutvecklade antikroppen lekanemab har fått mycket uppmärksamhet på sistone.

Den andra antikroppen, adukanumab, godkändes med sämre bevis för verklig klinisk nytta.

– Adukanumabs roll var nog snarare att bräcka godkännandeprocessen. Nu ser vi att lekanemab verkligen fungerar över tid. Det är fantastiska resultat att se att placebo och den aktiva behandlingen går längre och längre ifrån varandra med tydlig skillnad i kognitiv funktion efter 18 månader. Det ser lovande ut – på riktigt, säger Henrik Zetterberg.

Hjärnan dålig på återbildning

Framgången på läkemedelsfronten bygger på att diagnostikforskningen ligger i framkant. Det har nämligen visat sig att tidig diagnostik är avgörande och att man behöver stoppa nedbrytningen av hjärnceller innan den sker för att kunna minska den kognitiva försämringen hos patienter med Alzheimers sjukdom.

– Högst troligen går det inte att få tillbaka förlorade nervcellsnätverk på ett bra sätt i efterhand. Hjärnan är jättedålig på att regenerera. Man kan därför inte förvänta sig en botande kur, utan vi måste angripa tillståndet så tidigt som möjligt, säger Henrik Zetterberg.

Tillsammans med sin forskargrupp och andra forskare har han kartlagt biomarkörer för skador i hjärnan. Det är ämnen vars halt ändras vid skador och främst återfinns i vätskan omkring ryggmärgen och hjärnan. En biomarkör som visat sig användbar är proteinet neurofilament som gruppen utvecklat ett blodtest för att mäta. Med testet kan man upptäcka hjärnskador oavsett vilken sjukdom de beror på.

– Det används i många kliniska prövningar av Alzheimers sjukdom, men kan även tyda på traumatiska hjärnskador, stroke eller multipel skleros till exempel. Det är ett test som skvallrar om att någon behöver utredas vidare.

Avancerade tester blev enkla blodprov

Kännetecken för Alzheimers sjukdom är onormala proteinansamlingar i hjärnan. Det ena proteinet, beta-amyloid, bildar plack och det andra proteinet, tau, bildar nystan i hjärnans nervceller. Amyloidklumparna kommer först och sedan tau som respons på dem, vilket skadar hjärncellerna. När hjärnan inte längre kan kompensera för förlusten kommer symtomen.

I dag kan amyloida plack och nystan av tau upptäckas med så kallad PET-kamera, en slags avancerad hjärnscanning. Henrik Zetterberg och forskargruppen har bidragit till att man i dag även kan mäta beta-amyloid och flera varianter av tau via ryggmärgsvätskeprov. På senare tid har de också utvecklat blodtester som mäter samma biomarkörer.

Redan till våren 2023 kan ett av dem, som mäter fosforylerat tau, finnas tillgängligt på bred front inom vården för att påvisa tidiga tecken på Alzheimers sjukdom.

– Det har gått jättebra med blodtesterna! Man kan säga att de upptäcker bryggan mellan klumparna och att nervceller degenereras. Amyloidklumparna uppkommer enligt våra tester 15–20 år innan man utvecklat Alzheimers sjukdom, säger Henrik Zetterberg.

Nyligen upptäckte gruppen även en ny blodbaserad biomarkör som kan påvisa och övervaka omfattningen av nervcellssönderfallet. Det kan vara användbart för att övervaka nervcellskadan hos patienter som redan har konstaterad Alzheimers sjukdom.

Bokpresent inspirerade

Henrik Zetterberg var redan som tonåring intresserad av naturvetenskap och fick som 17-åring en bok av sin pappa som skulle komma att bli avgörande för hans framtid.

Boken ”Ateisten och den heliga staden” av tumörbiologen Georg Klein, beskriver bland annat stora upptäckter inom molekylärbiologin, med fokus på personerna bakom upptäckterna och de vetenskapliga processerna.

– Jag tänkte: ”Herregud, tänk om det skulle gå att bli en del av den här utforskande världen och få möta alla spännande människor som verkar i den”, säger Henrik Zetterberg.

Han siktade in sig på läkarprogrammet och med inspiration av boken landade intresset på virus när han så småningom gav sig på jakt efter en forskargrupp. Under helger, somrar och lov undersökte han ett nyupptäckt virus som hade hittats hos patienter med hjärtsjukdom.

– Det var ett spännande projekt, men tyvärr visade sig det nya viruset vara en kontamination (förorening av provet, redaktörens anmärkning). Men jag lärde mig massor och undersökte därefter sambandet mellan virus och cancer i en avhandling om Epstein-Barrviruset.

Från virus till Alzheimers sjukdom

Under tiden Henrik Zetterberg skrev sin avhandling fick forskargruppen, som var väldigt bra på att klona gener, besök av alzheimerforskaren Kaj Blennow som ville lära sig mer om metoden. Hans mål var att hitta kemiska hjälpmedel för diagnostik av Alzheimers sjukdom.

– Att det fattades bra tester för hjärnsjukdomar fastnade i mina tankar och arbetet med Kaj Blennow blev så roligt att jag tänkte att jag byter inriktning och fortsätter på det spåret.

Det var alltså lite av en tillfällighet att en stor del av hans forskning kom att handla om diagnostiska tester för Alzheimers sjukdom. Men han anser att han hamnade rätt. Henrik Zetterberg och Kaj Blennow bedriver forskning tillsammans än i dag och personliga möten samt samarbeten är en av alla saker han drivs av.

– Det finns ett basalt nyfikenhetsdriv. En annan drivkraft är alla patienter och anhöriga man träffat genom åren. Efter att ha jobbat inom fältet så länge känner jag ett ansvar för att vi måste leverera en lösning också.

Tror inte på screening

Tanken är att blodtestet som snart lanseras ska kunna användas när det finns misstanke om Alzheimers sjukdom och patienten vill bli utredd. Visar minnesutredningen att någonting är på gång och blodprovet är positivt remitteras patienten till en minnesmottagning.

Provsvaret ska dock tolkas med försiktighet. Det är inte diagnostiskt för Alzheimers sjukdom, utan snarare en indikation på att förändringar relaterade till sjukdomen förekommer.

– De flesta människor med amyloidklumpar som man följt i studier blir dementa, men inte alla. Det är svårt att göra en individuell riskbedömning, så man måste vara ödmjuk inför patienterna om man börjar med testerna mer frikostigt, säger Henrik Zetterberg.

Någon allmän screening tror han inte är rätt väg att gå, i alla fall inte ännu.

– Tanken är att man i framtiden ska kunna erbjudas läkemedel. Men det lär inte bli godkänt i Sverige förrän om flera år. Läkemedlen har dessutom testats på människor som har milda symtom, inte på människor som ännu inte fått symtom.

Drömmer om test som särskiljer

I väntan på läkemedel finns sekundärpreventiva åtgärder att prova. Andra forskare har visat att 30–40 procent av insjuknandet i Alzheimers sjukdom är kopplat till livsstilsfaktorer.

– Hela fältet håller på att ändra sig mot att mer likna andra delar av medicinen där man uppmäter förändringar, sätter in preventiva åtgärder eller läkemedel och sedan individualiserar behandlingen om den inte ger den effekt man vill ha, säger Henrik Zetterberg.

I fjol fick han ett prestigefyllt EU-anslag på 25 miljoner kronor för att tillsammans med forskargruppen ta fram liknande tester för andra neurodegenerativa sjukdomar som exempelvis pannlobsdemens, Parkinsondemens och Lewykroppsdemens.

– Det är det stora fokuset just nu, att försöka hitta biomarkörer som separerar de olika demenssjukdomarna. Det finns en dröm om att i framtiden kunna mäta kanske 20 proteiner och kunna avgöra vilken demenssjukdom som kommer utvecklas, om någon.

Text: Sara Frisk
Vetenskapsjournalist, frilans