Frågan om alkohol ställs för sällan

Personer som dricker mycket alkohol konsumerar ofta mycket vård. Men det är inte alltid som vården tar upp frågan om hur mycket alkohol patienten egentligen dricker. Frågan känns ofta tabubelagd, innefattar skuld och riskerar kränka patienten.

20 apr 2004, kl 18:54
0

I mötet mellan patient och läkare i primärvården är det en fråga som sällan ställs, frågan om alkoholanvändning. Hög alkoholanvändning under en längre tid kan ge upphov till symtom som sömnstörningar, oro, högt blodtryck, dyspepsi, trötthet, depression och hjärtpåverkan ? vanliga anledningar till att patienter söker till primärvården.
? Det är ett laddat och tabubelagt område som både patient och läkare ofta och gärna undviker, säger Hans Hallberg, familjeläkare i Hofors som ingår i svensk förening för allmänmedicins (SFAM) Riskbruksprojekt.
Läkaren undviker gärna frågan eftersom hon inte vill störa relationen till patienten, och riskerar att såra eller kränka denne. Patienten undviker gärna ämnet då det är skuldbelagt och hänvisar ofta till andra åkommor, som mycket väl kan vara orsakade av just en hög alkoholkonsumtion.
? Alkohol är betydligt mer laddat än kost och rökning, och frågan kopplas nästan alltid till beroende och missbruk. Men det är inte missbruk utan riskbruk som vi letar efter, säger Charlotte Hedberg, husläkare vid Kvartersakuten på Surbrunnsgatan i Stockholm.

Dåligt stöd från specialisterna
Riskbruksprojektet drogs igång 1996 i ett försök att lyfta upp alkoholfrågan i primärvården. Syftet är att utveckla nya metoder för att på ett konstruktivt sätt kunna tala med patienter om alkoholrelaterad ohälsa. Nyligen fick man nya pengar av Socialdepartementet för att driva verksamheten vidare.
? Vi ska framförallt arbeta tillsammans med företags- och mödrahälsovården, säger Charlotte Hedberg.
Inom Riskbruksprojektet har Hans Hallberg och Charlotte Hedberg träffat cirka 300 allmänläkare och diskuterat problemet varför frågan sällan ställs. Hans Hallberg menar att det finns en outtalad ?gentlemens agreement? mellan läkare och patient.
? Man vill ha en fortsatt god patientkontakt och tänker att ?vissa saker tar vi inte upp? och ?jag vill inte beskylla dig för att vara alkoholist?. Det är också många läkare som inte vet vad de ska göra när alkoholen kommer upp.
Flera allmänläkare har också uttryckt ett missnöje över dålig backup från alkoholmottagningar och psykiatrin.
? Risken i primärvården är då att det blir en medikalisering av symtomen istället för att man reder ut alkoholproblemen, säger Hans Hallberg.
Riskbruk är inte definierat utifrån kvantitet, utan är en mer pragmatisk definition.
? Ta till exempel en medelålders man som söker med högt blodtryck. Det är inte alls ovanligt att han har en lite högre alkoholkonsumtion än vad hjärtkärlsystemet klarar av. Då kan man ställa frågan: ?Är du beredd att halvera mängden alkohol? Sen ses vi om två månader och ser hur det går med blodtrycket.? Då blir ingen beskylld för att vara alkoholist.
När patienten kommer tillbaka har Hans Hallberg två alternativ. Antingen har blodtrycket sjunkit, vilket är ett kvitto för patienten att det hörde samman. Eller så är blodtrycket oförändrat.
? Då får vi gå vidare med uppföljningen, då är det sannolikt inte relaterat till alkoholen.

Beredd att testa
En metod för att komma tillrätta med riskbruket är motiverande samtal. Det är strukturerade samtal om livsstilsförändringar.
? Det finns en oerhörd kraft i metodiken, säger Hans Hallberg.
I ett första steg utvärderar sjukvårdspersonalen hur motiverad patienten själv är att göra förändringar. Utifrån det, i det andra steget, genomför läkaren eller sjuksköterskan ett samtal baserat på hur motiverad patienten är till förändringen.
? Först frågar jag om patienten känner till sambandet mellan ett förhöjt blodtryck och alkohol. Sen tar jag upp att människor är olika känsliga för alkohol och sen frågan om patienten är beredd att göra ett experiment, säger Hans Hallberg.

Koppling till sjukskrivningar
I dag dricker vi lika mycket alkohol per vuxen människa som man gjorde på 1800-talet. Smuggling, hembränning, sänkta skatter i grannländer tillsammans med i princip obegränsade införselkvoter har lett till att drickandet ökar. I det sammanhanget har alkohol också förts fram som en osynlig faktor bakom de höga sjuktalen på senare år.
? Jag är helt övertygad om att en icke obetydlig andel av till exempel utbrändhet, utmattningsdepression, posttraumatiskt stressyndrom, kroniskt trötthetssyndrom eller panikångest helt eller i vart fall delvis har alkoholbakgrund, säger Hans Hallberg.
Det har också skett en stor attitydförändring över åren. I dag ses alkohol som en betydligt mindre risk än på 50-talet. Charlotte Hedberg är oroad över den utvecklingen.
I Riskbruksprojektet har hon träffat ett stort antal allmänläkarkollegor. Arbetet inleddes med idéseminarier, där fem nyckelhinder till varför alkoholfrågan ofta undviks kunde identifieras. De är ambivalens, obehag, allmänläkarrollen, kunskapsbrist och metodbrist.
? Mycket av detta kan avhjälpas genom kollegiala samtal. Allmänläkarna kan egentligen mycket mer om alkohol än vad de tror. De kan hålla utmärkta föreläsningar i ämnet, säger Charlotte Hedberg.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng